Mysig skritt, busig Kjartan, fölsjukan borta

Det blev en härlig skrittrunda med mina hästar. Jag vet inte om det är för att det är kallare ute eller att Brana börjar känna sig bättre men hon är extremt pigg. Hon reagerar för minsta lilla när vi är ute, fågel i buskar, pinne på marken, lövhög, blommor - allt är farligt och vill så otroligt gärna gå i fortare tempo än skritt.. Det om något säger väl att hon mår bättre?! Hoppas jag...  Bara 5 dagar kvar tills vi ska till klinik igen..

Kjartan är så snäll och hänger med på allt , rätt nöjd tror jag att gå bredvid "sin" tjej..  Men i stallgången är han inte lika snäll.. Ni har väl sett filmen jag har lagt ut här på hur de beter sig när de står i sina boxar? Det har eskalerat lite mer....  Jag brukar ställa upp hästarna i gången för att borsta, fixa och sadla, rätt bekvämt att göra så och det blir inte så hårigt i boxarna. Grejen är att det är väldigt nära boxdörrarna, alltså med hästarnas rumpor. När jag ställer ut Kjartan så brukar jag alltid hålla Branas överdörr stängd, eftersom hon gärna provsmakar på allt men Kjartan har ingen överdörr och han brukar aldrig försöka provsmaka på hästen som står i gången... Förutom igår.
Öronen var hårt bakåtstrukna och så kastade han sig framåt och bet tag i Branas rumpa!! Flera gånger
Jag var tvungen att säga åt honom på skarpen att sluta men när jag vände ryggen åt honom så passade han på att ta ett litet provbett igen. Och när jag tittar på honom så ser han så där oskyldig ut med söta spetsade öron.. Jaja, han vill väl ge igen för att hugg han får av Brana när överdörren är öppen..

Beviset!! Vita hår i munnen..

Min fölsjuka försvann lika fort som den kom igår. Ett mycket vackert och högt bedömt sto som jag har följt med stort intresse på en blogg fick en väldigt traumatisk upplevelse igår. Hon har gått med föl i 11 månader, väldigt efterlängtat föl (som alltid) men tyvärr gick det inte så bra med fölningen. Fölet var helt felplacerat i magen och det hemskaste som kan hända hände.. Fölet dog i stoets mage och fick kapas i magen på stoet för att kunna komma ut.. Otroligt tragiskt och mycket MYCKET traumatiskt och massa smärtor för stoet. Stoet klarade sig, mycket genom att de bevakar fölningen på alla ston på den gården (hur kan man låta ston föla utan bevakning förstår jag inte) och stoet rehabiliteras med mediciner och mycket omvårdnad. Mina tankar går till er idag.. 

Men det visar också vilken vändning det kan ta, det här med föl och betäckning. Det finns alltid många risker med att betäcka och sedan under själva dräktigheten och till sist fölningen. Inte ens efter fölningen är det 100% säkert, för föl kan dö, på det ena eller andra sättet.  Så inte nog med att det är kostsamt utan det finns alltid risk att stoet eller fölet eller båda går bort.  

Det gäller att ta sig många funderingar med det här med betäckning.. dels ska stoet vara ett bra sto, hingsten ska vara en bra hingst men sedan kommer alla risker och alla kostnader tills fölet är vuxet, dvs om allt går bra. 

Det är nog en ganska låg procent som får dödfödda föl men det finns där.. och det är en risk..