Man måste inte alltid skicka iväg hästarna på träning

Många är de som pratar om att skicka iväg hästar på träning. Det kan vara alltifrån att få hästen att tölta till flygande pass eller så är det inridning eller kanske lösa ett ev. problem man har tillsammans med hästen.

Men man måste inte alltid skicka iväg hästarna för att lösa problemen... 

För vissa saker, visst, t ex när man ska avelsvisa hästen eller om man inte riktigt vågar rida in sin häst själv så kanske det är enklare att skicka iväg - om man nu har råd med det..  

Men när häst och ryttare tillsammans har fått bekymmer så kan det vara så att häst och ryttare tillsammans behöver verktygen för att lösa bekymret. Om ekipaget har en instruktör så borde nog instruktören kunna ge ekipaget den hjälp/verktyg som behövs men sedan är det faktiskt upp till ryttaren att vara konsekvent med sin träning och inte gå tillbaka till de gamla invanda spåren.

Tänkte här ge lite olika förslag på tips som jag känner har fungerat för mig. OBSERVERA nu att hästen måste förstås ha gått igenom en rejäl veterinärkontroll så att det inte finns några fysiska problem som gör att hästen gör som den gör. Utrustning ska också vara kontrollerad. 

OVILLIGE BERTIL

Jag har haft hästar som väldigt ogärna har gått framåt. Det blir en total tvärnit och fullständig vägran att gå fram. Man kan försöka vända hästen, snurra, smacka, lägga till spö (EN GÅNG) men en del hästar har helt enkelt stängt av.. Det går inte. 

• Lösning:
• Det jag gör är att jag brukar köra med verktyget "ponny-unge".. Jag sitter och dundrar på med skänklarna, fria tyglar så länge hästen inte försöker bita dig, och sitter så ända fram tills jag märker att hästen börjar tänka framåt. Jag kan säga att det är superjobbigt att sitta och studsa med skänklarna mot hästens sidor i 30sek utan paus.. Men man får inte sluta förrän jag får ett endaste framåt-tänk då slutar jag och är passiv. När hästen ökar tempot lättar jag i sätet och släpper tyglarna och berömmer hästen massvis - här gäller det att absolut INTE bromsa.. Jag ville framåt och då är det framåt som ska berömmas.. Ingen röst (smackningar eller dylikt), inte spöa utan bara använda skänklar i magen (spring för guds skull)  och smek på halsen (duktig häst). Efter bara några gånger märker man effekt och ju färre dunkar i magen man behöver göra desto bättre och till slut så behövs det inte alls.. Och man får en villig häst igen. 

HETE ALBERT

Jag har även haft hästar som går fram lite väl fort.. Ni vet, de som konstant är 200 meter före alla andra och som rejsar för minsta lilla. Så fort man har sätet i sadeln, eller knappt ens hunnit med det, så är det full fart som gäller. 

• Lösning:
• Här blir det verktyget "balansera fullt glas på brickan".. Det gäller att vara mjuk i handen, mjuk i sätet, mjuka ben. Allt ska vara mjukt och fint och så får man försöka lära hästen att lyssna på de lättaste förhållningarna. Att be en het häst gå långsamt är det sämsta man kan göra, enligt mig, låt istället hästen värma upp i tölt, trav, galopp men att den ska göra det mjukt och lyssna på ryttaren. Allt ska ske enligt samma rutin, inga nya händelser ska ske utan bara "same procedure as last year, James"..  Det som ÄR viktigt är att hästen lyssnar på förhållningarna och inte bara rusar iväg. 
• Om man kan så ska man mer än gärna rida ut långtur med sin heta häst, och nu menar jag LÅNGTUR på 5mil, gärna flera dagar. För en häst som är tillsammans med en ryttare flera dagar lär sig att lita och lyssna på sin ryttare och blir mer lugn.

Ketill frá Oddhólí. En het kille som skenade för det minsta lilla. Vi kunde inte springa med honom vid veterinärbesiktning för det var läskigt och han slet sig faktiskt och skenade iväg. Jag har haft många duster med honom men efter flera år och många långturer så litade han på mig.  I slutet kunde jag tölta med hängande tyglar och ett gäng hästar runtomkring oss och han ökade inte ens tempot utan lyssnade på mitt säte. Underbare Ketill..
 Han bor nu i Dalarna med en herre som äger honom och det är hans bästa tölthäst..