För att berätta den här historian så behöver ni orientera er hur det ser ut hemma hos mig.. Min entré är på höger sida om husets långsida, när man går in i entrén så kommer man in i en inglasad altan och för att gå vidare in till mig måste man gå genom ytterligare en ytterdörr för att komma ut på en gångbro och sedan in i nästa ytterdörr.. Alltså 3 låsta dörrar..
Den inglasade altan har då fönster som vetter utåt mot skogen samt fönster som vetter inåt mot mitt vardagsrum och kök, plus en balkongdörr in till huset med lås. Jag har mycket öppen planlösning och mitt sovrum ligger då på andra sidan om vardagsrummet och min säng står så att jag ser rakt ut i vardagsrum och altan.
Riktigt så här ser det inte ut längre men väggarna är ju som de är.. Inglasade altan är rakt framåt.. Mitt sovrum ligger då lite snett till vänster (bakom kameran), mitt emot balkongdörren.
Så då vet ni hur det ser ut.. Och historian fortsätter..
Jag var hemma och hade gått och lagt mig.. Jag sov väl en timme eller så när något väckte mig. Jag tittade upp och ser att en gubbe står och vinkar till mig inne på altan. Han står då vid fönstret som är vid matbordet men på altan. Han var lite lagom rund, nästan flintskallig och stod med en beige jacka (en sådan Stig-Helmer hade på vinterresan i filmerna om honom, ("sällskapsresan 2 vintern").
Naturligtvis kastade jag mig upp och tände alla belysningar jag kunde och grabbade tag i telefonen.. Men när all belysning var på så var även gubben borta?!!? Jag gick fram till balkongdörren, öppnade dörren, tände all belysning även där ute och kände på alla dörrar.. Samtliga dörrar var låsta.
Såå, jag antog att jag hade vaknat mitt i en dröm så jag släckte allt igen och gick och la mig.
Sekunden efter jag hade släckt all belysning så stod gubben där igen!!!! Han log och vinkade så glatt.
Så, vad ska man göra? Jo, jag vinkade tillbaka och la mig ner och somnade..
Gubben har aldrig synts till igen..
En liten notis bör tilläggas.. Paret som bodde i mitt hus har bott där sedan 80-talet och det var dem som såg till att huset byggdes. De dog bara för något år sedan och deras 2 söner tog hand om huset i ca 1 år. Kanske var det mannen i huset jag såg.. Kanske inte..
Han tycke nog att du tagit väl hand om huset. När vi hade sommarstuga på Ljusterö var vi med om något liknande. En vinterkväll när vi var i stugan och skulle gå och lägga oss så hörde vi någon som visslade på en melodi. Barnen låg och sov, bara Pelle och jag var vakna, inga grannar var ute i sina stugor. Vi tyckte det kändes konstigt men gjorde ingen grej av det. Kanske fick vi besök av mannen som byggt stugan och som tillbringat ca 40 sommrar i den? I ditt fall tycker jag att du reagerade coolt, inget konstigt med det, besök som besök.
SvaraRadera