Har jag tagit mig vatten över huvudet???

 Jag har tränat de flesta knasiga hästarna, roliga, lärorika och utmanande hästar.

• En brun häst ville inte gå fram. Växte fast med benen i backen
• En liten skimmel-pålla ville inte trava eller ville och ville, hon kunde inte. 
• En guldgul dam attackerade de flesta och var extremt svårhanterad
• En fuxdam skenade ofta, utan förvarning
• En knallsvart var extremt svårfångad

Japp, jag har ägt/tränat en hel del och kanske var jag ung och oerfaren men konsekvent och tydlig med min träning vilket gjorde att de flesta blev stabilare. Jag var aldrig osäker eller funderade över om jag skulle klara av hästen men....

Sólfari.... han är ung, oerfaren, otränad, hingst, ledarmodellen. 3 år gammal och ifrågasätter det mesta jag ber om. Snäll ja, men stark och väldigt rastlös. När jag tränar honom på volten får jag använda det mesta av min kaliber för att övertala honom att göra som jag vill, för nog ifrågasätter han. Inte så att han är farlig men allt ska stämmas av före utförandet, antingen genom att han stegrar, eller viftar lite med framben eller ruskar på huvudet. Otroligt go ändå men jag känner mig lite osäker -  ovanlig känsla för mig.

Det är inga problem att han har en brud rätt nära sig i hagarna för han är väldigt lugn och trevlig på mornarna, tyst och sansad men det är på kvällarna... Först att passera storhästarnas hage när de är ute gör att han blir totalt galen. Skriker, dansar, utmanar och är rätt nära stegringar. Sedan i boxen, för då är han ju redan uppjagad efter promenaden från hagen. Han snurrar, kliar, skrapar med framhoven. Vägen ner från stall till ridvolt brukar bli rätt mycket upprepningar på vad jag vill och sedan är det lite hallabaloa på ridvolten tills hans energi har dränerats, då kan vi börja jobba och sedan är han hur trevlig som helst igen. Lugn, sansad, trevlig på vägen upp till stallet, trevlig i boxen.

T om Teo har börjat ogilla Solfari. Han visar det väldigt tydligt, öronen strukna bakåt, biter honom gärna väldigt hårt om hans huvud är utanför boxdörren. Teo är inte avkopplad längre i boxen, vilket är rätt tråkigt. Boxen ska ju vara vilostället.. 

Jag ska ge oss två (Solfari och mig) lite mer gemensam tid tillsammans och träna lite mer med honom. Börja lägga mer energi på honom, lära honom mer om vad hästliv med människor innebär. Det kanske t om blir så att jag får rida in honom tidigare än planerat för att ge honom lite hjärngympa. Jag ska snacka lite med Peter i helgen också så jag får lite tips och råd.  För mina tankar börjar glida mot kastrering.. Det ÄR lättare med valacker, dels för att pojkarna då kan gå tillsammans (och vara ute på sommaren) men också för att den där "alltid-på"-hjärnan försvinner lite. Jaja, vi får se vad som händer. Livet är inte trist, det kan jag lova.