Ibland kommer den stora saknaden efter Brana.. Den dyker upp lite då och då, ofta väldigt plötsligt men alltid lika intensivt. Jag saknar henne så enormt och det känns riktigt tufft att inte ha henne runt mig längre.. Eller så är det just då hon kommer och besöker mig?? När jag saknar henne som mest...
Imorse så blev det så där jättetungt och då är det alltid skönt att läsa alla uppmuntrande och ledsna kommentarer som jag har fått.. Att känna att man inte är ensam.. även om det "bara" är Facebook.
Likaså då att känna lyckan de få dagar efteråt då min nye kille kom in i min värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar