1 maj blev verkligen en effektiv dag. Vi fick vår sista inackordering till stallet, en ung 4-åring som är jättefin. Han åkte ut till stora valackflocken den 1 maj och det gick som förväntat - perfekt! Hästarna pep och lät men så gott som ingen blev skadad, en häst fick lite småskador men inget allvarligt.
Sedan fick Teo med sin hagkompis ytterligare en kompis i hagen. Eller kompis och kompis. Teo är inte den lättaste hästen att integrera nya hästar till och mycket riktigt, det här blev en katastrof. Vi satt i hagen typ hela dagen och visst, de brakade ihop några gånger men inget allvarligt. Men man märker skillnaden på hopsläppen. I den andra flocken så låter det massvis men väldigt lite slagsmål, i Teos hage så är de tysta men de slåss hårt, massa kickar och bett.
Vi tyckte ändå det var så pass lugnt så de kunde tillbringa natten ihop och det var nog en dum idé så här i eftertankarna. Den nya hästen stod intryckt i ett hörn och han hade nog tillbringat en lång tid där för det var väldigt upptrampat runt hans plats och mycket bajs. Teo och hans gamla kompis gick tillsammans överallt i hagen och betade men Teo hade den nya hästen under bevakning.
Nya hästen såg apatisk ut, ville lätt bli hanterad (brukar vara svår att komma nära) och mer eller mindre bönade om att få på sig grimman och gå ut ur hagen. Han var rätt blodig också på benen. Kände igen Teo först och han hade lite svullnaden på sidorna av kroppen efter bett men inget allvarligt, den häst Teo har gått med tidigare var utan skador. Så in med nya hästen i stallet, spola av alla ben och alla sår för att se hur djupa de var. Inte fullt så djupa så de behöver veterinärvård men han var öm överallt, reagerade på varje kroppsdel jag rörde. Så han fick faktiskt vara kvar på box och fick käk inne. Det här tål att diskuteras ikväll hur vi ska lösa detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar