Idag firar jag & Ida 1 års post-operation insulinom!! Det är jättestort för mig då när veterinär berättade första gången om att Ida hade denna sjukdom så lät det som om hon ska dö omgående. När hon sedan berättade om operation så var det så extrema risker så hon ville verkligen att jag skulle förstå att Ida kunde dö på operationsbordet. Tunga, mycket tunga beslut men jag valde att ta operationen.
Magnetröntgen först och sedan själva operationen som gick bra, förstås. Men eftervården på djursjukhuset. Trots att jag bönade och bad om att få komma dit så vägrade veterinärerna, vilket jag tyckte var otroligt idiotiskt då jag (oftast) får min trasselsudd att äta. För det var det som var problemet, hon åt inte. Men efter lite medicinerande hittade hon matlusten och hon mådde bättre och till slut fick hon komma hem på helgpermis. Som därefter blev utskrivning och vi fick en prognos på 5-6 månader. Hemskt.. Jag kan lugnt meddela att jag är lite manisk på hennes mat och hantering men ju längre tiden går desto mer accepterar man läget.
Men nu har det gått 1 år!! Jag vet att detta var inte en permanent lösning och jag vet att djur lever kortare tid än oss människor men jag har redan fått ett helt år och det är då en bonus på 6 månader. Jag är så lycklig och Ida fick lite ägg till lunch idag för att fira!
Sedan har huset, Ida och jag varit tillsammans i 10 år idag!! Tjohooo! Tänk så många underbara minnen jag har i detta hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar