Sakta men säkert blir jag "arbetsbefriad"

Jag älskar att ha mycket att göra!! Men ibland kan det bli lite för mycket av allt.. Som det har varit de senaste månaderna och med sommaren i antågande, med allt vad det innebär för projekt "förbättra huset" så känner jag mig rätt.. tja.. sliten?.. eller bara trött.

Alice, min stallkompis dotter, har tränat Teo inför tävling och det innebär ändå en hel del jobb för mig. Det ska instrueras, demas, visas, snackas, berätta om hur tävling fungerar, förklara hur tölt ska ridas osv. För Alice har aldrig tränat islandshästar, hon har ridit och tränat ponny. Nu är tävlingen över och med det, är Teo klar med Alice. Jag kan nu ägna min fulla tid åt honom.

Men nää, det var inte sant. För jag har två andra hästar som har varit inackorderade hos oss sedan januari. Den ena rids in och den andra tävlingstränas. Unghästen håller jag på med att rida in, maken till svårare häst har jag nog inte varit med om. Han behövde betänke-tid och en massa övertalning för att tycka att saker är roliga att utföra och det faktum att han dessutom var som en väldigt klängig "emil i Lönneberga" gjorde inte saken lättare. Allt började med inhämtning från hage;
Han: Får jag gå på dig?
Jag: Nej.
Han: Nähä...
Han: Får jag gå på dig?
Jag: NEJ
Han: Nähä....
Han: Får jag gå på dig?
Jag: NEJ!!!
Han. Nähä..
Han: Får jag gå på dig?
Jag: NEJ!!! Jag menar det.. NEJ NEJ NEEEJ..
Han: Nähä..
Han: Varför sa du inte det från början???.....
Jag: Gaaahhh
Han: Får jag gå på dig??

och så här fortsatte det. Så en väldans massa repetition och en väldans massa beröm när han väl gjorde rätt. Jag trodde aldrig jag skulle komma någonstans med den här hästen men en dag så bara ramlade polletten ner.. Helt plötsligt så blev han en häst och ingen extremt jobbig pojkspoling. Så nu är det faktiskt väldigt enkelt och mycket roligt att träna - nu har vi börjat separera gångarterna och förklara vad skritt, trav, galopp betyder. Mycket kul.
Fast å andra sidan, så lång tid har jag inte ridit honom. Började rida första veckan i april.. Så 4 veckor ridtid är ganska kort tid men hanteringen av honom har jag gjort sedan han kom till oss.

Sedan är det då den andra hästen.. Puffluggen som jag kallar honom. En riktig glädjespridare. Bra vilja, bra läromästare, väldigt lätthanterad. Han behövde bara få kondition, smidighet och styrka. Så vi har succesivt ökat på träningspassen kombinerat med vila (förstås) och nu är han riktigt stark. Jag blir alltid lika glad när jag rider honom och ler varenda gång efter en ridtur.

Ovanpå detta så letar vi häst då åt min stallkompis dotter. Det är riktigt svårt för det finns knappt några bra valacker ute på marknaden men vi söker. Sakta men säkert så kommer vi nog hitta någon, vi har inte bråttom men det vore ju skönt att hitta någon som passa Alice.

Träningshästarna åker hem den 10 juni, förhoppningsvis har Alice hittat häst innan dess och då är jag helt klar med alla uppgifter. Bara jag & Theodor tillsammans. Det ska faktiskt bli väldigt skönt.

Juni, Juli, Augusti måste jag dessutom ägna tid åt mitt hus. Det är ved som ska klyvas, altan ska byggas, gräsmatta ska odlas, staket ska byggas.. Typ så mycket lär jag väl hinna med och orka innan det är dags för hösten.

Plus att jag även måste städa stallet, gå igenom hagen, förbereda stallet inför vintern och göra så att vår stallvinter blir lättare. Hur då? Jo, genom att förbättra lite saker, såsom vattentillflöde, förvaring av vägda höpåsar. lunchhagar och sådant skoj. Allt för att göra vinterarbetet enklare, även om man är stark så behöver det inte vara supertungt att morgonfodra eller kvällsfodra.

Sedan har jag naturligtvis mitt vanliga vardagsjobb som jag älskar. Det kräver sin tid det med, ca 11 timmar per dag faktiskt (inkl resa till/från jobbet)..

Nästa år, sent på hösten, eller tidigt på våren 2021 kommer nog Solfari också. Han fyller 2 år den 4 maj 2020 och att ta hem honom på våren när känslorna löper amok kanske inte är så smart. Det är nog smartare att ta hem honom på vintern 2020 men vi får se. Då tar friden slut igen..