Förträngningar i halskotorna

Man lär sig alltid nytt när man håller på med hästar och ibland är det rolig information och ibland är det lite tråkigare. Den här är väldigt intressant men samtidigt väldigt tråkigt.

En häst i vårt stall har varit väldigt snubblig.. Han snubblar i tid och otid, med/utan ryttare och verkar vara helt oförberedd på snubblandet. Hovarna är jättefina, hästen är perfekt skodd och ohalt men ändå så snubblar hästen. Det har varit rätt rejäla snubblingar, typ 10-20 meters snubblande och ibland rasar hästen ner på knäna och ryttaren rasar av samt skadar sig rejält. Till slut kontaktade hästägaren en naprapat som direkt sa, att med tanke på snubbelhistorian, att hästen antagligen hade förträngningar (artros) i halskotorna och att de borde röntga för att kontrollera detta.

Sagt och gjort - hästen åkte till Brunmåla någon dag efteråt och mycket riktigt, hästen har rejäla förträngningar i halskotorna.. Och att prognosen för detta inte var god. Hade hästen smärre förändringar kunde man operera men tyvärr så upptäcks detta inte så ofta i god tid och de flesta hästarna får tyvärr avlivas.

Hästen i sig lider inte av detta, den bara tappar kontakten med frambenen och vet inte riktigt var de ska placeras utan snubblar då istället men att rida en sådan häst är livsfarligt då hästen kan snubbla i alla gångarter och på så sätt skada ryttaren då ryttaren antingen ramlar av eller så går de tillsammans omkull.

Nu ska veterinärteamet på Brunmåla diskutera detta problem den här veckan och återkomma till hästägaren men de har redan gett hästägaren ridförbud pga skaderisken (för både häst och ryttare) och redan förberett hästägaren på att hästen antagligen blir utdömd..

Så tråkigt då hästen har blivit så otroligt fin ridmässigt..

Lite mer info om detta finns här:
https://www.hippson.se/blogs/HusbloggareIzabella/halskotpelaren-och-nedsatt-prestation.htm

Taget från en veterinärs kommentar i Hippson:
Artros är en kronisk nedbrytningsprocess av ledens broskytor med sekundära förändringar i skelett och mjukdelar runtomkring, vilket oftast yttrar sig klinisk som stelhet och hälta. Ofta ses benpålagringar i ledens kanter på röntgen.
Artros är vanligt hos ridhästar och har ofta sin bakgrund i kronisk ledinflammation som kan bero på över- eller felbelastning, trauma eller ledinfektion. Artros i hasens glidleder brukar benämnas spatt och är oftast dubbelsidigt. Det vanligaste är att spatt ger någon form av hälta eller stelhet beroende på vilket stadie av sjukdomen som hästen befinner sig i. Å andra sidan kan hästar med "spattförändringar" fungera helt normalt i arbete och aldrig uppvisa symtom under sin karriär.