Mycket trix och fix för hästarna..

Våra hästar står inackorderade i ett stall som sköts kollektivt..  Stallägarna är "tysta" ägare, så varken syns eller hörs inte om det inte är så att något måste lagas i stallet eller i hagarna. Så, det är mest vi stallmänniskor som sköter den dagliga rutinen och bestämmer allt tillsammans.. Naturligtvis har alla olika åsikter och man kan inte alltid göra sin röst hörd i allt men på det stora hela så fungerar det rätt ok. 

Vi "isis-folk" har redan från början separerat oss från de "stora" hästarna då vi har våra hästar ute dygnet runt och storhäst-folket har ingen lust att gå ner till vår hage och fodra, likaså har vi ingen lust att släppa ut stora hästar i olika hagar. Vi kom överens allihop att vi särar på oss när det gäller fodringar - mycket bra för alla.. 

Våra små isisar går nu i en hage som är uppdelad på två med en kanal mellan hästarna eftersom de (än så länge) inte kommer överens. 

Fungerade en kort stund men sedan blev det fajt.. 

Brana, Svipa, Kjartan går i en del och har en kanal mot grinden så att vi lätt kan ta ut dem utan att det är alltför långt till stallet. Rakel och Kria har sin utgång där vi i normala fall tar ut dem, vid paddocken - nära och bra till stallet.

Vatten är en sådan där detalj som är lite svårt. Vi har i nuläget en lång slang som sträcker sig hela vägen till stallet med en massa kopplingar. Den fungerar men av och till måste man kontrollera så ingen koppling lossnar eller att någon i stallet stänger av vattnet när man fyller badkaren. Ett badkar i respektive hage. 

På vintern blir det bökigare. Då har vi isolerade vattenbaljor (ingen el, för det får vi inte ha för stallägarna) som vi fyller morgon och kväll. Naturligtvis fryser de men bara på högst upp och det är lätt att knacka loss. Vi kör ner fyllda vattendunkar till hagen som får stå där tills vi behöver dem, de står vid hö:et, på en massa frigolit för att inte frysa.. 

Det ser ut som toaletter men är faktiskt isolerade vattenhinkar.. 

Hö:et är också en sådan där jobbig grej.. Vi hade ensilage men har valt att gå över till stora hö-balar det här året för att se om det är bättre.  Det gav oss nya bekymmer.. Eftersom allt vårt hö står ute måste vi täcka det och då är det stora presenningar som gäller. Sedan kommer bekymret att få presenningen att stanna kvar PÅ balarna, mycket trix och fix med fastspänningsanordningar men det ska samtidigt vara lätt att öppna och stänga. Optimala vore ett skjul men det har vi inte vid vår hage och jag tror inte vi får bygga upp ett så presenning är det som gäller. 

Nu är leran ett ganska stort bekymmer då vi bara har de här två hagarna (som egentligen är EN hage) att använda. Det blir oundvikligt lerigt.. Inte alls roligt. Vi har små lådor som vi brukar lägga hö:et i till hästarna men tyvärr puttar hästarna ut hö:et ur lådorna och ner i leran.. Inte roligt att ge hästarna hö i leran..

Hästarna har skjul i hagarna också, naturligtvis eftersom det är krav på sådant här i Sverige. De här skjulen fungerar rätt bra men lite lerigt blir det ju när det är höst och vår.. Vi brukar fylla skjulen med halm på vintern så de har något att mumsa på och kanske sova mjukt.
Skjulen har fungerat bra men naturligtvis har vi lärt oss lite vad man ska och inte ska göra i framtiden.. T ex så vill jag gärna ha en stenar under ramen så att ramen inte sjunker ner i leran.. Kanske sätta fast väggar i ramen så att hästarna inte nuddar väggarna på insidan - och på så sätt inte knyter upp väggen..  Säkra hörnorna så att hästarna inte använder det som kli-pålar och på så sätt bryter av pålarna.. :-)

Så på det stora hela så har vi lyckats ganska bra med att göra det lätt, smidigt och enkelt för oss när det gäller vatten, foder och lagkrav, så att vi kan fokusera på våra hästar och inte ägna vår stalltid åt att bära, kånka och dylikt utan istället så kan vi RIDA..