Bra produktiv helg..

Nej men vilket härlig helg det blev den här helgen också!! Det märks att våren är på väg för mina känslor är mer glada, positiva och jag ler när jag går upp på morgonen. Det faktum att man inte behöver klä på sig 5 lager för att gå ut är också en ganska stor avgörande faktor.

Lördagen började med lektioner. Det var en bunt som skulle drillas, tränas, korrigera sitsar osv. Jag fick också rida en av hästarna (whoho).. Det brukar jag inte göra men när vi har provat allt vi kan tillsammans, ryttaren+hästen+jag, och det fortfarande inte sker någon förbättring - ja, DÅ sitter jag oftast upp för att se/känna på hästen. Hästen var fin, mycket steg där och jag blev totalt slut efter 5 minuters ridning, Herrejösses så jag har lagt av mig på 1 års vila/skrittande på Brana!! 

Väl hemma igen fick jag vårkänslor så jag städade för fulla muggar. Altanen (den inglasade direkt anslutning till huset) fick sig en rejäl genomkörare, jag flyttade runt möbler där och slängde ut två döda blommor. Dammsög hela golvet och är supernöjd med resultatet. Nu är det bara mjuka skira gardiner, lite ny färg på väggarna, nytt tak som behövs.

Eftersom dammsugaren ändå var framme passade jag på att dammsuga rent bilen invändigt och så fick själva huset sig en genomkörare också. 

Jag städade rent lite på tomten också, saker som jag hade glömt när vintern kom har dykt upp igen. Planerat lite inför vårens flytt av skjul och lite andra saker ute på tomten. 

Det är faktiskt tur att Brana inte är tävlingsklar det här året då jag har så många roliga planer för mitt nya hus.. Älskar att träna, tävla, kursa men just nu är det operation fixa hus som gäller.

Söndagsmorgonen började med morgonfodring för att sedan komma hem och göra pannkakor. Pannkaksfrukost ute på altan, i ca 12 grader men det var det värt..

Sen satt jag ute på gångbron runt 2 timmar och njöt av morgonkaffet. Japp, jag har en gångbro runt huset som har tak men inte inglasad, där kan jag sitta och njuta av naturen och min baksida av tomten som består av skog utan att bli blöt. Ida låg i famnen, filten över oss och så satt jag bara där och såg ut i skogen, lyssnade på koltrasten  - JA! jag hör koltrasten igen, älskar den fågeln.. Jag hade nog kunnat sitta där hela dagen men jag hade en lektion igen..

Den här gången var det ett fullblod som skulle drillas. Så vi tränade "ha koll på bakdelen på volt" samt "arbeta jämnt med bakbenen" vilket både hästen och ryttaren tyckte var jobbigt. Det såg fint ut när de jobbade.. 

Sen var det dags för vår traditionsenliga skrittrunda. Brana satt jag på, Ida instoppad i jackan, Kjartan som handhäst, Nilla+Svipa bredvid oss. Vårklädda hela bunten, inga reflexer och inga pannlampor.. Vi skrittade iväg och njöt av solen, värmen, fåglarna och var nog ute i ca 1 timme. Underbart härligt. Jag bladdrade på för oss båda, det blev mycket vintermästerskaps-snack och tävlingar/kurser och vi alla 6 njöt av vårens dofter.

Väl hemma passade vi på att borsta och pälsa av hästarna så mycket som möjligt. Jag städade rent mina dynbackar (där jag har alla hästsaker) och sedan fick hästarna komma ut i hagen. Kjartan & Svipa utan täcken - för första gången på länge - och Brana med ett litet tunnare vintertäcke..  Ja, Kjartan njöt av att få vind i pälsen, det kan man lugnt säga.. Han rullade många gånger på de lerigaste ställena.. Tack för den du, gubbe lille!

HELG

Åhh, du efterlängtade helg.. nu är du här snart och kommer försvinna lika fort som du kom. Men jag ska njuta av dig så länge jag kan..

NEJ betyder faktiskt NEJ, även för djuren

Ni som läser här ofta vet att jag har en liten hund..  En söt liten snäll voffe som älskar människor och gillar en del andra djur..  

Jag låter inte min voffe hälsa på vem som helst utan jag frågar oftast de människor som jag möter om de vill klappa min hund och om de förstår att hon kan hoppa upp på deras ben och på så vis smutsa ner deras byxor/kjol eller ta sönder strumpbyxorna.  Jag har kanske inte den mest väluppfostrade hunden men jag är medveten om detta och behandlar henne och människorna runtomkring med det i åtanke.  Jag har henne oftast under kontroll när jag är hos vänner och ser alltid till att hon är ren och fräsch om hon kommer hem till vänner. 

Men när jag är ute och går med henne verkar hon vara ett eftertraktat villebråd!! Antingen kastar sig barn fram mot henne och vill kela eller så kommer äldre personer och klappar om henne. Visst det gör väl inget men hade min hund varit en stor rottweiler hade nog inte folk varit lika gåpåiga som de är nu. Min hund är inget gullenuttigt gosedjur som alla kan klappa!  

Ida tycker faktiskt det är läskigt med människor som kastar sig fram och barn är högljudda och drar i saker som inte ska dras i. Ni okunniga människor gör henne rädd för människor!! När man dessutom är oartig som hundägare och säger "nej, hon tycker det är lite läskigt med människor" så får man en blick som kan mörda.. Hur kan jag påstå att personen mitt framför mig är farlig? Eller så blir det andra frågan "är det något fel på min hund, är den aggressiv?".. Kan man inte bara acceptera ett nej? 

Sen kommer de som kallas "hundfolket".. De som HAR hund och kommer med hund. För tydligen ska alla hundar alltid umgås och hälsa på varandra trots omständigheterna. Man ska alltid stanna, rakt framför varandra också, låta hundarna sniffa på varandra med kopplet fast i halsbandet medan husse/matte stirrar stint leendes på sin hund och den andra hunden. Snacka om att inbjuda till fajt mellan djuren.  

Jag vill inte att Ida ska bli en hund som drar i kopplet mot en hund som hon ska möta!!! 

Ida är dessutom rätt blyg av sig och tycker inte om när hundar kastar sig fram emot henne för att sniffa i rumpan, i örat, och på nosen. Allt trasslar ihop sig med kopplen och så har vi två människor som försöker trassla upp koppel medan hundarna hälsar på varandra, eller i mitt fall - en Ida som försöker komma därifrån medan den andra hunden försöker komma närmare. 

Ännu värre är de som kopplar loss sin hund medan jag då står med en totalt vettskrämd Ida i koppel och hennes enda tanke är FLYKT!

När jag då och då säger "Nej, jag vill inte att hundarna ska hälsa på varandra" får jag oftast ett ganska respektlöst leende och sedan släpper de fram sin hund mot min hund. Eftersom just deras hund "är så snäll"... Jo, men det var inte det jag sa, jag vill faktiskt inte att de ska träffas. Tänk om min hund inte "är så snäll".. eller bär på något smittsamt.. 

Vad är det med hundfolket egentligen? Överallt får man det itutat att ett NEJ betyder NEJ men tydligen inte i hundarnas värld..

 För där är det tydligen "varsågod och kom fram" som nej:et betyder.