Igår, söndag den 18/1-2026 kl 17:32 somnade hon in på Albano i Danderyd. Hennes kropp sa att det var nog nu. Hon hade varit lite krasslig under 10 dagar ungefär med diarré så jag kände på mig att något var galet, ibland var hon bra i magen och ibland inte. Men igår, fick hon ett anfall som jag hade svårt att häva. Så jag insåg att hennes kropp sa att det var nog nu. Så jag ringde och fick en akuttid, åkte dit och fick säga farväl till min bästa vän, min älskade trasselsudd.
Hon fick lugnande i sin bär-väska som hon älskar, hon krafsade runt lite och la sig sedan ner stilla och avslappnat med min hand runt henne. Hon fick narkos och sedan överdos av narkos och jag sa farväl till min älskade vän. Hon las i en kista och jag gick...
Vi har bara en kort tid tillsammans med våra älsklingar och den tiden får man njuta av så mycket det går men när det är dags, så måste man kunna säga farväl. Jag ville inte att hon skulle få ett nytt anfall, hon har inte haft ett enda anfall på 2 år, och jag ville avsluta så värdigt det gick. Därför fick hon lämna jordelivet igår, därför sa jag farväl till henne igår.
Det är tungt nu, riktigt tungt för jag lever ensam, är ensam och har ingen att luta mig emot förutom mina vänner förstås. Men det är inte samma sak. Jag måste fortfarande gå och lägga mig ensam, gå upp ensam, uppleva saker ensam... Jag grät mig till sömns igår, vaknade gråtande och gråter fortfarande. Jag vet att tiden läker alla sår men just nu är det nattsvart för mig.
Jag vet att jag kommer ha en ny kamrat, det är jag säker på. Men det här ska få smälta lite, kanske en vecka eller en månad. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar