Ja, ibland tar sig livet olika skutt här och där. Jag sörjer fortfarande Ida men vill inte leva ensam så det dök upp i mitt Facebook-flöde en hund som "ingen" hade tingat. Ja, eller någon hade tingat men ångrat sig. Så jag mailade kenneln (samma kennel där jag köpte Ida) och åkte dit igår, tisdag.
Det var ljuvligt att få träffa massa vuxna tikar, milda glada ödmjuka tikar och en liten valpflock på 5 valpar som var 7 veckor gamla. Det fick mitt hjärta att bli varmt igen.
Jag valde Gurkan, som han kallas där. Jag gillade namnet och jag tror jag behåller det. Lagom gulligt men ändå lätt att säga - vi får se, jag kanske döper om. Gurkan var modig, relativt stor, självständig och väldigt aktiv - passar mig perfekt.
Det är blandade känslor just nu. Jag är glad men inte överväldigande glad eftersom sorgen efter Ida fortfarande finns där, väldigt mycket faktiskt. Men jag vet ju att jag vill ha sällskap och jag vet att jag älskar hundar och kommer hitta en livskamrat. Nu fann jag honom lite tidigare än jag tänkte. Gurkan kommer in i mitt liv på lördag, ska bli spännande. För första gången på över 2-3 veckor, sov jag hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar