Igår var en riktigt tråkig dag i stallet. Stallets enda stora häst, fullblod med många år på nacken, fick kolik. Det bästa är att grannstallen har verkligen koll på våra hästar och kontaktade oss om att hästen låg ner i hagen, länge. Så i en gemensam kamratanda i vårt stall så tog en person in hästen med väldigt svåra smärtor, ringde mig, jag ringde hästägaren som i sin tur ringde sina medryttare.
Hästägare och medryttare plus ett gäng andra i stallet ägnade rätt lång tid i stallet under eftermiddagen med distriktsveterinären (som ingen gillar och även anser inte kan något med hästar, varför avslutas inte veterinärens anställning? - återkommer om det) men det gick inte att åtgärda i stallet. Hästen hade för höga smärtor.
Medryttaren råkade hamna ivägen för hästen och skadade tyvärr sig, knä vreds åt fel hål när häst la sig över medryttare. Så där blev det ambulans.
Gårdsägaren i vårt stall tog kontakt med grannstallet, vi fick låna en hästbuss eftersom de flesta av oss som kan köra hästsläp, inte kunde komma pga olika anledningar samt hade inte den utrustning (släp, bil, körkort) som krävs för att dra en tyngre häst. En annan stallkompis körde hästen i bussen, hästägaren hängde med och det visade sig att hästen hade tarmvred.
Hästen bukopererades imorse och mår bra för stunden på djursjukhuset. Hästen står med dropp och annat gotta för att återhämta sig. Det blir en lång rehabilitering om jag har förstått saken rätt. 6 veckor boxvila, skritt för hand och 6 veckor i sjukhage med skritt igen.. Och sen igångsättning.
Det jag imponeras av är att dels att grannstallen ställde upp så mycket för oss och att mina stallkompisar gjorde likadant. Vi alla försöker verkligen hjälpa varandra och stötta varandra. Det är det jag kallar bra stallanda!
Vi håller tummarna att hästen blir frisk och att hästen kommer tillbaka till sin hage igen - där han är älskad av alla islänningar.
