Närkontakt med marken

Ja, man ska göra som man lär ut, sägs det.. Ibland så kan även jag "glömma bort" mig.. och då straffas det.

Jag hade ridit en underbar högtempo ridtur med min stallkompis och därefter ville jag ta en tur med Kjartan också. Så på med Kjartans reflextäcke och stoppa in Ida i jackan (jag skulle bara skritta och det är rätt kallt så hon kunde få hänga med) och så upp på Teo.. Jag märkte att jag hade tagit Kjartan på "fel" hand, höger men det fick gå. Och iväg!!

Skrittrundan gick fint men Kjartan var lite bekymrad över att få gå på högra sidan så han valde att gå bakom istället, vilket var helt ok för mig. Jag tog upp mobilen och ringde mamma mitt i skogen för att snacka lite kort bara men det blev lite längre än planerat, så mitt fokus försvann från ridningen. Och då beslöt Kjartan att stanna.. och stanna hårt. Teo fortsatte framåt, jag med mobilen i vänstra handen och Teo's tyglar i högra handen samt Kjartans grimskaft i högra handen. Jag kände hur jag sakta men säkert drogs bakåt, eftersom jag inte ville släppa Kjartan. Till slut låg jag över Teos rumpa, hållande i mobilen i vänstra handen (fortfarande!!) och hörde hur mamma tjattrade på. Det blev ett stön från mig, Teo drog på och så tappade jag allt.. Ingen Teo under mig, ingen Kjartan i handen men däremot en stenhård markkontakt..

Japp - jag ramlade av,, i skritt.. Rakt ner på ryggen. Ida, kan jag säga, sov gott i jackan på min mage - att hon sov fortfarande förstår jag inte men det gjorde hon.

Tog mobilen till örat - japp, den höll jag fortfarande i och sa "ramlade av, Teo är lös, Kjartan är lös. Jag måste lägga på"..  Och så tog jag två steg fram till Teo som stod och glodde på mig och samtidigt vände jag huvudet och ser.. Kjartan vända och dra iväg mot stallet i full galopp. Men va ända in i ?!! Vad GÖR HAN???

Kastade mig upp på Teo och så full galopp efter. Johorå, Kjartan har bra galopp när han väl vill dra på så vi kom faktiskt inte ikapp. Kjartan t om vann mark från oss!! Till slut tvärnitade Kjartan då han hörde ett monster inne i skogen så jag hann ikapp och snurrade runt framför hans huvud och tog grimskaftet igen. Fångad! Och så skrittade vi hemåt, eller Kjartan valde nu vänstra sidan och taktade hela vägen hem.

Hästarna klarade sig fint, Ida var helt oberörd men jag.. Tja, jag är ganska trasig. Musklerna i magen har fått full sträckning, bäckenet gör otroligt ont, kan knappt stå på benet på morgonen och högra armen . som drogs rakt bakåt när Kjartan stannade, gör vansinnigt ont i axeln.  Men jag lever, hästarna mår bra och Ida likaså och det är huvudsaken..

Red en sväng idag och jo, det gjorde en smula ont att sitta upp men sen gick allt bra. Kjartan hängde med och var väldigt pigg..

Lärdom: LÅT BLI MOBILEN NÄR MAN RIDER!!