Therese hade morgonfodringen i söndags och noterade att Kjartan hade inte druckit en gnutta vatten under natten, inte ätit något hösilage och boxen såg ut som ett bombnedslag samt en bajshög bara. I normala fall brukar en vattenhink vara tömd, han brukar bajsa 5ggr på en natt och åtminstone hälften av grovfodret brukar vara uppätet. Det faktum att han inte heller ville ha kraftoder fick henne att reagera ännu hårdare och hon ringde mig. Jag bad henne göra nytt kraftfoder i ny bytta (ibland är han lite kinkig med dofter) men nope - han ville inte äta. Så jag bad henne skicka ut honom i hagen och så kommer jag så fort jag bara kan.
Det är såå bra att känna igen hästarnas normala beteende vilket både Therese och jag kan, för utan det tror jag inte man hade reagerat så mkt. Och att man har moralen att ringa ägaren!!
Therese dunkade ut honom i hagen och där började han rusa omkring som en vettvilling, rulla och rusa vidare, rulla och rusa vidare.. Till slut la han sig ner helt och hållet. Det jag mötte var en Therese som var en smula upprörd, springandes från hagen (det händer aldrig!) för att hämta grimman. Jag lugnade henne och sa att det hjälper inte med att springa utan vi går ner till hagen och hämtar honom.. Klara tydliga smärtsignaler från honom. Spänd mun, spända ögon men inte så jättemycket kolik-tendenser, han ville rulla lite men inte alls så mycket. Så jag ringde veterinär direkt. En 32-åring med kolikbeteende som aldrig har varit sjuk - DÅ reagerar man.
Vi gick i en timme innan veterinären kom. Inget bajs, inget beteende alls faktiskt förutom en Kjartan som inte riktigt ville gå.. När veterinären väl kom så gav hon honom kramplösande direkt i blodet, kollade temp (för hög), puls (för hög), andning (för hög), hjärtslag (för snabbt) och sedan lugnande och så in med armen i bakändan. Hon kom inte långt.. Typ 10cm sedan hade tarmen låst sig, snurrat eller nåt. Inget bajs men en snurrad tarm. Hon valde att slanga ner 15 liter vatten med saltlösande medel och olja och bad mig ringa efter 2 timmar om det var oförändrat läge eller ringa direkt om det blev värre. 10min promenad/timme eller åka transport (det var också bra). Så efter han hade klarnat till i pallet efter lugnande sprutan, så lastade vi honom och åkte låda i ca 30min. Sedan in i boxen.
Jag förberedde mig för en låååång dag i stallet, tack och lov är jag alltid förutseende och har massa kläder på och med mig. Och så här höll vi på hela dagen, promenad, transport, vila i box, tempa, lyssna på magen, erbjuda massa gott-gott för att se om han kände sig bättre men nope - han ville inte. Veterinär och jag hade kontakt av och till, antingen ringde hon eller så ringde jag.
Therese åkte hem vid 17-tiden medan jag var kvar i stallet. Jag åkte hem och hämtade lite laddare till mobilen, datorn och lite frukost för det var inte en endast chans att jag tänkte lämna Kjartan.
Jag frågade veterinär om det var ok att handhästa Kjartan sent på kvällen och det var det. Gärna med tempo om han orkade. Så på med rubbet och så ut i trav och galopp.. Snön yrde, hästarna frustade, och vi dundrade på i galopp.. Efter detta så blev han både piggare och gladare och magen lät, han smuttade på vattnet och ville ha några strån hösilage..
Vid 23-tiden ringde veterinären och frågade status. Jag sa att magen låter, han äter lite, dricker lite men inget bajs. Då bad jag veterinären komma och göra om hela faderuttan igen för att det verkade fungera men inte tillräckligt. Så veterinären kom, den här gången visste jag vad hon behövde - en hink med ljummet vatten, handduk, pall, så allt var förberett när hon kom. Allt gjordes om men när veterinären gick in bakvägen så noterade hon mjuk, blöt bajs precis vid öppningen och hon kunde nu föra in hela armen i Kjartan.. Wohoo, knuten på tarmen hade löst upp sig. Feber (ok), andning (ok), puls (ok), hjärtslag (ok).. Jamen nu sörru, NU vänder det!! Veterinären var så glad, hon trodde inte riktigt på att det skulle bli trevligt slut på den här historian och jag var glad, Kjartan var mer trött.
Så in med Kjartan i boxen, nu fick jag lite mer pauser, varannan timme skulle jag promenera hela natten. Så det var bara att göra. Här är då min sovplats eller vad man nu ska kalla det. 3 spånbalar, fleecetäcke under mig och som huvudkudde, fleecetäcke (2st) på mig och ett utetäcke ovanpå det. Datorn laddad med filmer och så här satt vi, Ida och jag..
Efter många promenader så kom det äntligen.. Det förlösande bajset som han bajsade ut själv, mitt i natten. Han drack lite och åt sina halva kilon av hösilage han skulle få vid 2-tiden och vid 5-tiden. Vid 8 på morgonen ringde veterinär igen och då var det ok att släppa ut honom, men hon ville förstås att han skulle dricka rejält. Vi skulle höras igen mellan 14-16, det här var då på måndag eftermiddag. Jag åkte hem vid 9-tiden och passade på att äta, vila för att sedan åka till stallet igen vid 13-tiden. Tog in Kjartan, han åt villigt i boxen och sedan ut på en handhäst-runda.. Veterinären ringde vid 16-tiden och var nöjd men inte jättenöjd att han inte drack.. Dock var han pigg och glad, bajsade och åt hösilage - men det där med drickande var stökigt. Erbjöd betforvatten, ljummet vatten, kallt vatten, klivatten, saftvatten och åkte och köpte juice men nope.. Han ville inte dricka.
Så vid 21-tiden var jag åter i stallet och gjorde en sista koll. Mer bajs i boxen och han hade druckit en halv hink ungefär.. NU kunde jag koppla av.. Imorse hade han tömt hela hinken, m a o druckit 25 liter och bajsat sina 5 högar och ätit sin mat. Pihuu, vilken pärs!! Vilken otroligt engagerad veterinär de har på Finsta, Susanne P.. och Therese - utan henne hade utgången nog sett annorlunda ut..
Vilken kämpe lille Kjartan-gubbelubben är.. Han är ju ändå 32 år..
Alla pratar om vikten av rutiner och vatten.. Men vi har enormt nogranna rutiner, jämna fodringspass, fri tillgång på vatten inne som ute i hinkar, fri tillgång på grovfoder inne i Kjartans box och två fodringar ute.. Så den här gången hade vi nog otur, plus det faktum att Kjartan har åldern mot sig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar