Skrattande ridning

Det är inte ofta jag skrattar så jag totalt tappar luften och får knappt in luft i lungorna. Ni vet, sån där otroligt härligt bubblande asgarv där man inte vet om man skrattar eller gråter och man känner sig så där otroligt lycklig så skrattet bara kommer och man kan knappt dra in luft i lungorna?!

Igår var en sådan dag. Vi (min stallkompis, min stallkompis dotter och jag) var ute och red och stallkompisens häst är ju lite ung och lite vinglig ibland eller osäker så han driver ofta in i mig och Teo. Hästen vill också väldigt ofta ligga på en specifik sida längs grusvägen men ibland så vill faktiskt jag rida där också. Igår var en sådan dag. Hästen ska ju kunna gå på vilken sida som helst!

Men! Hästen ville INTE gå där och min stallkompis kämpade hårt med att få hästen att stanna kvar på "sin" sida. Men av och till så red vi otroligt nära varandra, så pass nära så våra fötter trasslade ihop sig och mitt knä hamnade precis i stallkompisens knäveck.. Japp - så nära. Och att tölta, trassla ihop sig, försöka få stallkompisens häst att gå på sin sida (Teo och jag hade inga problem med att gå rakt fram ska jag tillägga) och samtidigt höra min stallkompis röst säga "aj, ditt knä, ditt knä!!" - jag har ganska vassa knän - då brast det för mig..

Jag fullkomligt föll ihop dubbelvikt på Teo, som fortfarande töltade, i totalt bubblande asgarv - medans allt det andra hände!! Jag kunde inte kontrollera det. Det fullkomligt bara rasade ur mig, jag skrattade så mycket så till slut hade jag ingen luft kvar, min mun vidöppen, tårarna rasade, jag hoppade i sadeln av skratt men inget ljud kom ut.. eftersom jag inte hade någon luft kvar.
Jösses - så otroligt roligt det var!!

TACK min bästa stallkompis för att du valde att vandra över från stor häst till islandshäst. Tack för att du kom till mitt stall och förgyllde mina vardagar. Tack för att du står ut med mitt kontrollbehov. Jag har nog varit rätt ensam i vårt storhäststall med min konverterade isis-del.. För jösses så kul jag har med dig!!