Pappa....

 Jag trodde inte det skulle smärta så länge.. pappa gick ju bort i somras men jag tänker dagligen på honom, saknar honom enormt och önskar att han kunde komma tillbaka.. att det bara var en längre semester.. Men han är borta och kommer aldrig mer tillbaka. Nu när vi närmar oss jul så svider det ännu mer. Nu förstår jag varför det alltid sägs att julen är en tung tid för ensamma personer, jag är inte ensam men jag känner att saknaden blir större. 

Inget farväl,

inga medvetna ord.

Så fort och tyst

gick du bort från vår jord.

 

Här går vi i rester

ur din svunna värld.

Bland tankar och minnen

som färgat din härd.

 

Allt som du älskat

oss bilder nu ger.

Du talar och skrattar.

Vi minns dig och ser.

För alltid borta men aldrig glömd