Idre, Semester, Ida Insulinom

 Ahh, vilken underbar kort 2-veckors semester jag har haft. Som jag skrev i tidigare inlägg så har jag pimpat klart altan, men jag har även byggt en dynback, snickrat ihop ett staket och satt upp snickarbodens tak. Det har även ridits, och så har jag vandrat i Idre Fjäll. 

Eftersom Ida ändå är 12 år i december så fick hon en liten väska att hänga med när hon inte orkade gå själv. 

Jag skrev en lista på allt jag skulle göra under semestern och jag har lyckats med allt - känner mig så nöjd.  Men så är hösten min favorittid; Underbart svalt ute, underbar höst med sina vackra färger, krispiga luft. 

Ida mår dessutom så bra hon kan må. För er som inte har hängt med om Ida..

Taget från Firstvet: " Insulinom är insulinproducerande tumörer i bukspottskörteln. Sjukdomen diagnosticeras genom att man tar blodprov och mäter socker och insulin. Hos en normal hund sjunker insulinet när blodsockerhalten sjunker men vid ett insulinom finns inte de normala reglerande mekanismerna utan insulinet ligger hela tiden högt vilket ytterligare sänker blodsockret och skapar symtom." (Symptomen är att hund får typ epileptiska anfall vilket innebär att de skakar okontrollerat och nästan verkar se spöken, min notering)

"Behandling kan bestå i operation där man försöker ta bort så mycket av tumören som möjligt. Det finns också möjlighet att behandla med kortison och diazoxid. Diet är också en viktig faktor i vården av hunden. Prognosen är ofta dålig på sikt men det finns hundar som svarar bra på behandling. Överlevnadssiffrorna varierar men ligger runt ett år i snitt. Då ska man vara medveten om att siffrorna kommer från USA där man ofta accepterar ett betydligt större lidande hos hunden innan man avlivar."

Ida mår som sagt riktigt bra efter operationen i maj. Hon är som hon brukade vara före denna sjukdom men hennes glukos verkar bra, insulin likaså men det snabba sockret verkar inte fungera som det ska. Så kanske hon lever fram till nästa år, kanske inte. 

Jag har gjort det jag har kunnat i alla fall, det blir inte en operation till - för Ida tyckte operationen och tillvaron på djursjukhuset var väldigt traumatiskt och trots att jag bönade och bad om att få komma in till henne så fick jag inte. Tror hon hade återhämtat sig bättre om jag fick vara där men nu ville de göra allt själva vilket ledde till att de fick ge henne lugnande och antidepressiva medel.