Jag driver ett stall, som sagt, med 14 islandshästar. Nåja, 11 islandshästar och 1 fullblod. Det går in 14 hästar och planen är att när sista stora hästen försvinner, ska det bara vara islandshästar. Jag fullkomligt älskar att driva stall med att planera, fixa, förbättra, förenkla men....
......ibland känns det som att jag jobbar i konstant motvind. Jag bygger hagar, lunchhagar, försöker få till flockarna så bra som det går (utan slagsmål), fixar och donar med än det ena, än det andra och ändå får jag så gott som alltid mothugg. Det är nästan alltid något som är fel.. Hagen innehåller farliga saker som en grop, en pinne eller hagen lutar/är för liten/för stor/för mkt mat/för lite mat. Eller så är det att vattenbaljorna är för små/stora/för svårstädade, eller att vi städar för dåligt, sopar för lite, grimskaften att binda upp hästarna är för dåliga eller något annat.
Är det inte inackorderingarna så är det gårdens ägare. De måste beta av mera, de får faktiskt köra vattnet själv då de kräver bete (nej, det gör de inte, det är gårdens ägare som kräver), hagen är sönderbetad, det är inget fel på denna hage fastän det är en ek i hagen - ingen häst har blivit sjuk (ehh, joo det har det)..
Jag sliter som fasen och det är just i skiften det är som värst. När hästarnas sommartid kommer, när hästarnas vintertid kommer eller när det kommer en ny häst. Då blir det alltid en väldans massa debatter från alla hästägare
Gården å sin sida verkar tro att islandshästar är som fullblod och kräver massa bete, massa mat men vi vill ju ha så lite som möjligt. Så fungerar ju inte islandshästar.
Jag blir totalt galen och får slita rätt hårt vissa tider. Det är då jag oftast känner att NU räcker det! Jag vill inte mera. Men samtidigt är det ju super att jobba med alla. Jag beundrar de som både äger och driver stora stall - kan inte vara lätt. Jag har alltid förmånen att kasta in handduken och lämna efter 2 månader.
