Årsredovisning 2024

 Japp, då kommer min traditionsenliga årsredovisning. Alltså att jag skriver lite om allt som har hänt under året för att se hur mitt liv har sett ut under året.

Mycket snö och väldigt kallt under vintern. Myspys.

Under hela året har jag jobbat hårt med att få stallet som jag vill ha det, både med inackorderingar och utrustning. Det har varit kämpigt, mycket jobb med att få in inackorderingar, mycket jobb mitt i smällkalla vintern för att bygga saker i hagarna och väldigt många "lösa missförstånd mellan folk". Jag har märkt att jag faktiskt kan leda folk, att jag vågar säga ifrån och stå på mig. 

Härliga gänget har bajshämtardag i stallet

En av stallkompisarna fick barn och jag tog hand om om hennes häst under vinterhalvåret. Hästen hade tyvärr fått en liten senskada, så det blev mycket handhästande och tömkörning.

 

Vi hade överrasknings-afternoon tea hos mamma. Underbart mysigt och jag påminns nu om att jag måste göra mer med familjen, särskilt med mamma.

Nya inackorderingar rullade in under första halvåret. Spännande och skönt att få fullt stall och vilken tur med så härliga personer.  Vi har haft olika temadagar i stallet som våffeldag, trailbana, sommarmys. Viktigt att umgås med alla i stallet och ha kul också!

Körsbärsblommningen fick jag se i år också. Jag var nog 1-2 veckor för tidig men det var fint.

Mekat med altan hos syrran också.

Plus allmänna reparationer hemma. Min energi har varit rätt låg detta år pga pappas bortgång året före men nu känner jag att livsandarna börjar återvända så jag har en del att göra hemma under våren, sommaren, hösten.

Teo har haft problem med hovarna, eller rättare sagt skorna har rört sig för mycket när han rids så sömmarna har slitit sönder hovväggen, så han har fått vara barfota ett antal veckor.  

Många uteritter har skett under året tillsammans med olika personer i stallet. 

Jag rev mitt vedskjul, som alltså var en presenning med stålram och har byggt upp ett nytt skjul av spillvirke som jag har haft lite överallt. Jag är inte riktigt klar men det är funktionsdugligt nu

I augusti åkte jag med mamma, syrran och svågern och vandrade i Idre. Mycket härligt och jag kommer göra detta igen.

Ida har fyllt 13 år!! Det trodde jag aldrig för 2 år sedan när veterinären sa "insulinom" och "svåra beslut som operation eller avslut"..

Under hösten har det faktiskt inte skett så mycket förutom arbete.. alltså mitt vardagsarbete som har tagit all min energi. Det är tur att man kan ladda på med energi varje kväll med min underbara svarta springare.

Jag vill passa på att önska alla en GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR!!

Naprapat (igen)

 Nu var jag hos naprapaten igen, det blev lite stötvåg på min rygg och lite koppar. Sedan ett digert träningsschema som jag ska pyssla med i 6 veckor och därefter återbesök. Ska bli kul det här och känna mig starkare i min ländrygg än jag har gjort hitintills. 

För er som inte vet så har jag ramlat av för ett gäng år sedan rakt ner på ryggen och det skapade ett rejält trauma i ryggen med ländkotor som lutar hit och dit plus artros i ryggen och komprimerade kotor. Så jag har alltid ont i ryggen men nu börjar det gå så långt så att jag ibland inte kan gå..

Älskar kylan

 Det är sannerligen MIN TID nu. Jag fullkomligt älskar vintern och kylan. Det är magiskt ute och det glittrar överallt. Runt -10 ute, glada pigga hästar, frosten i manarna och andedräkten syns. Alltså jag älskar detta! Mer vinter tack så mycket, mer kyla, mer glitter, mer av allt :-D

Exakt 2 år sedan, Solfari

 Idag för exakt 2 år sedan sålde jag Solfari till en underbar person som var den perfekta matchen! Det var mitt bästa sälj kände jag men så här i efterhand kan jag ibland känna att det var också mitt sämsta sälj.  För lilla Solfari gick bort i april detta år pga för många skador på kroppen som jag tror skedde pga flocken han gick tillsammans med. Det är alltid lätt att vara efterklok och hästar är rätt tuffa mot varandra om det är flockar som inte fungerar ihop - och jag vet att det här var två starka flockar som slängde ihop, med lilla lågrangade fjanten Solfari mitt emellan. 

Men oj så jag saknar honom. Det var något speciellt med honom och så är det ju isabellfärgen som lockar mig. Han var så mjuk och smidig. Jag kan inte riktigt säga att jag ångrar mig men jag önskar jag kunde ha sett in i framtiden och insett att jag skulle ha behållit honom. Nåja, ägaren fick en underbar tid med honom - om än extremt kort och han fick uppleva en stor flock. 

Det är viktigt att ha koll på flockarna och det är ännu viktigare som ägare att säga STOPP när något inte känns ok. Lika viktigt är det då för den som driver stallet att vara lyhörd inför ägaren och kunnig nog att se vad som sker i flockarna. Jag skulle aldrig låta hästar gå sönder så ofta tillsammans, då är hagen för liten, maten för lite eller dåligt utplacerad eller så fungerar hästarna helt enkelt inte ihop. Då får man splittra flocken eller ta bort den som skadas. Jag har flyttat några gånger från stall då jag har känt att min häst inte fungerar i flocken där min häst ska gå eller gården där jag har stått inte är lyhörda utan bara kräver fullkomlig lydnad - det fungerar inte så..  

Teo & Solfari - bästa vänner. De lekte jättemycket tillsammans

13 år!

 Idag är inte vilken dag som helst utan idag fyller faktiskt Ida 13år!! Vilken resa vi har haft under åren hon och jag. 

Började med morgonen 3 december 2011 när jag fick ett meddelande med en bild och texten "Det här är din hund!".. Vilken glädje och jag ville bara åka dit och hälsa på men fick vänta till vecka 6 innan jag fick hälsa på dig första gången. Ytterligare 6 veckor gick och då fick jag hämta dig. Tanken var att jag och min dåvarande sambo skulle köpa henne ihop men han backade på köpet så jag fick köpa dig helt själv, tack och lov för det! Finns en mening med allt här i livet.

Ca 4 månader här

Sedan har vi tillsammans upplevt 2 stora flyttar, från lägenhet till stuga och från stuga till nuvarande boende. 

Lilla drängstugan på Klingsboda

Första egna huset tillsammans med Ida. Detta var första gången jag öppnade med min egna nyckel

Sedan har du haft en "storebror" Molle, som verkligen var din bästa vän.

Molle och Ida uppe i Ockelbo. 

Tyvärr gick Molle bort för några år sedan men då fick du en "lillebror" som heter Milou. Inte riktigt kärlek från Idas sida eftersom Milou är den stökiga irriterande sak som små bröder kan vara men lite kärlek är det nog

Du har alltid följt med mig vart jag än går, till stallet, till alla olika jobb jag har haft, till vänner, på dop i kyrkan, på begravning i kyrkan och alla andra händelser

2023 var ett tungt år då vi fick veta att du hade insulinom och visserligen kunde du opereras men prognosen var väldigt dålig. Jag vågade satsa ändå på operation och det var en tung tid efter det då vi bara fick 4 månaders prognos, trots operation.  Och det var en tung månad under läkningen.

Men nu inser jag att det var vårt bästa beslut någonsin för du har slagit oddsen!! Maj 2023 opererades du och du är fortfarande rätt pigg även om orken inte riktigt är lika hög som när du var liten

Du är verkligen min bästa vän, min sanna följeslagare, min trogna partner. 

Älskar dig och Grattis på födelsedagen, lilla söta Ida!!

1-års jubileum!!

 Jag firar 1 år imorgon! 1 år med att driva ett stall på 14 hästar! Det trodde jag aldrig för sisådär 2 år sedan att jag skulle få erbjudande från gårdsägarna att driva hela stallet. Visst, det var för att storstallet (som det då kallades) inte kunde få in några inackorderingar själva, de hade dåligt rykte, för mycket arbete för varje inackordering och gården trodde att jag med min drivkraft kunde förändra det. 

På några månader hade jag fyllt stallet, gjort om alla regler och förändrat hela stallets miljö. Det har varit tungt, väldigt mycket behövde göras om mitt i smällkalla vintern och då menar jag bygge ute i snöstorm med stolp samt annat, självklart har jag fått hjälp av väldigt goa vänner. Men det har inte bara varit det som har varit tungt utan hästmänniskor är generellt kvinnor. Kvinnor som är starka mentalt vilket gör att när två personer har olika åsikter eller uppfattat något olika, då kan det bli missförstånd vilket jag kan förstå men accepterar inte. Så där har jag ibland fått gå in och dra i handbromsen - rätt hårt enligt mig men välbehövligt. Hellre att gå in direkt och dra i hårda bromsen än att ställa sig på motorbroms, det är min åsikt. De som stod kvar i storstallet (3 stora hästägare) har hängt kvar i stallet och behandlas precis likadant som alla andra islandshästar och visst, någon älskar förändringarna, någon accepterar det och någon önskar att allt kunde gå tillbaka som det var förut men alla står kvar (1 storhäst har tyvärr gått bort pga skada).

 1 års jubileum imorgon! Nu är stallet magiskt, alla i stallet är underbara, vi har bra rutiner, folk har pass 1 gång varannan vecka och alla verkar trivas. Jag tror t om att vårt stall har fått bättre rykte för jag har faktiskt en liten kö som vill komma in till oss - bästa belöningen någonsin.

Jag måste säga att det här var det bästa gården kunde ha gjort för mig och jag tackar dem innerligt för att de vågade satsa på mig. Det är en stor ära och glädje att få ta hand om alla inackorderingar och deras hästar och nuförtiden kommer jag med energi till stallet och går med energi från stallet. 

Tack DV-Anna för all din hjälp och glädje. Tack Jörgen för din kunskap och hjälp med olika byggen. Tack Veronica, Madde, Helena, som stod i lilla isis-stallet som jag drev, att ni vågade satsa på mig när jag berättade detta. Tack alla inackorderingar för att ni finns och att ni ger mig så mycket glädje - utan er hade mitt liv varit rätt tråkigt.

Foder och alla dessa analyser

 Det är som sagt rätt kul med foderanalyser men ibland kan jag nog tycka att man går till överdrift. Ja, det är viktigt att veta hur grovfodret är med tanke på energi, protein och alla mineraler mm, socker och sånt men ibland kan jag tycka att det var bättre förr.

Då tittade man på hästen och bedömde:

1. Hur ser hullet ut
2. Pälskvalité
3. Är hästen tillräckligt pigg efter träning
4. Tappar hästen muskler

osv osv.

Men nu ska en HOBBY-häst få lite duttelidutt där och några teskedar sånt och så ngn deciliter sådant. Jag förstår att man vill sin häst det bästa möjliga men som sagt, vi äger och tränar hobby-hästar som inte går särskilt mycket. 

De behöver inte små dutteliduttar.. De behöver bra foderstat ja, med bra grovfoder men det mesta andra verkar lite överdrivet. För du analyserar väl inte gräset på sommaren?? För om allt ska vara korrekt så ska du väl analysera gräset och sedan ge en korrekt foderstat på sommaren? Men då brukar tydligen den här regeln försvinna och hästarna går bara rakt ut på sommarbete.

Ja, jag har koll på min hästs foder men mestadels kollar jag att hästen får tillräckligt med protein, energi och lite socker. Resten går jag på känsla, är han slö - ökar jag på betfor, går han ner i vikt - ökar jag på grovfoder eller ger mer protein. Blir han fet ute på sommaren, minskar jag hagen.
Jag har gjort så med alla hästar jag har ägt och ingen verkar ha tagit skada.

Kan du - som läser och ger sin häst en riktigt uträknad foderstat där allt ska kompenseras - gör du likadant med din egna foderstat till dig själv?? Eller till din hund/katt? Analyserar du maten och räknar ut idealvikt, träningsnivå och sedan ger dig själv en korrekt foderstat? Jag tror inte det.. 

En icke analyserad foderstat på Idre fjäll.. Tror det är makaronisallad.

Dags att fokusera på mig.. och Teo

 Nu när allt går så bra i stallet så måste jag börja fokusera mer på mig själv och Teo. Jag vill tävla! Förra året och det här året har jag inte haft lust eller ork att göra något men nu känner jag att nu börjar det bli dags för att tävla. Så nästa år, då är det dags!

Men. Att börja tävla och träna för tävling innebär också att jag måste må bra. Mitt humör har inte varit det bästa efter pappas bortgång men tiden läker alla sår och jag känner att jag börjar orka mera. Med det sagt så börjar jag även se över mig själv - vad behöver jag göra? 

Jag känner att jag är sned i kroppen eftersom jag har rätt rejäla ryggsmärtor, det märks även när jag rider, särskilt på volter då vi har ett riktigt svagt varv och ett perfekt varv. Så idag tog jag första steget. Jag gick till en naprapat som ska hjälpa mig med att bli rak och starkare. Jag vet att träning för mig är rätta vägen men först måste min kropp vara rak och musklerna någorlunda mjuka. I nuläget är mina muskler stenhårda för att hålla emot ryggsmärtan och klara av ryggsmärtorna. Man utvecklar liksom ett skydd i kroppen för att klara av det som gör ont, både mentalt och fysiskt.

Jag fick elbehandling på lår, rumpa och rygg samt en träningsplan för att stärka alla små muskler runt ryggraden. Krav också att köra med pistol samt massagekudde på alla muskler varje dag, så ofta jag kan. Jag ska tillbaka om två veckor för att fortsätta behandling och därefter blir det styrketräning. Men inte bara vilken styrketräning som helst utan med hjälp av en Personlig Tränare som också kommer från detta rehab-ställe. 

Så 2025 kommer bli ett muskeltränings-år och tävlings-år. Det kommer bli ett intressant år :-)

Det här med ridteknik och olika träningsmetoder

 Det finns miljoner med träningsmetoder för hästar. Tack och lov har de mer brutala metoderna försvunnit så gott som helt och hållet, åtminstone här i Sverige.

Hästar är individer, vi människor likaså och på något sätt så försöker vi övertala hästen att teama upp med oss. Vi försöker ta två individer till att bli en enhet, inte alltid lätt. Vi kommunicerar på olika sätt, upplever saker på olika sätt, har olika kunskaper och reagerar på olika sätt.

Träningsmetoder finns det, det är allt från traditionell ridning till centrerad, akademisk, barock, western och så de modernare varianterna som är mer belöningsbaserad träning och TT touch plus en bunt andra. Men vi vill alla samma sak; Att hästen ska känna sig bekväm, avslappnad under ryttare och vilja prestera. 

Jag tycker att alla metoder är bra OM man väljer att följa en av dem. Jag tror det är svårare att följa något en månad och sedan byta metod - det gör hästen konfunderad och svår. Ungefär som att du själv skulle gå i skolan och få traditionell lärare och sedan komma till en lärare som inväntar vad du själv anser du vill träna på och sedan någon annan lärare. Då skulle vem som helst bli splittrad.

Att hitta rätt väg är inte heller så lätt. Man måste prova och prova igen, igen och återigen. Göra fel, våga korrigera, ge det tid. Just det - Ge träningen tid. Känna efter vad hästen tycker om träningen och hålla den metoden ett tag för att ge er båda en chans.

Jag tillhör nog den mer traditionella tränaren och ryttaren. Jag är tydlig om vad jag vill, ger hästen en chans att förstå mig, visar och visar återigen. Jag belönar korrekt utförande och ignorerar felaktigheter. Men jag ber inte hästen om något. Jag visar och hästen ska följa - kanske inte alltid rätt och jag har provat andra vägar men det är för svårt för mig. Jag har dessutom jobbat generellt med rätt svåra hästar och det har nog färgat mig. Jag ÄR spikrak, visar vad jag vill, repeterar (visar tydligare)  tills hästen gör vad jag vill men å andra sidan belönar jag mycket (eller är väldigt passiv) när hästen gör bra ifrån sig. Det har gjort att de svåra hästarna jag har tränat har blivit väldigt nöjda över en sådan stark ryttare/ledare.  Fel eller inte, men så här gör jag och det står jag för. Det är min linje och jag tränar andra ryttare likadant. 

Men, jag tycker lika gott om de som tränar på andra sätt. Det är deras metod och jag avundas dem ibland då jag ser hästens och människans osynliga band. Det är magiskt ibland att se på dem. Sedan kan det finnas gånger då jag inte förstår vissa träningar men det finns säkert något suveränt där, som jag bara inte ser/förstår. 

Följ din linje, håll den minst några månader och fungerar det inte, prata med din tränare. Förstår du inte/känns det inte bra, våga prova andra sätt ibland. 

Jag och min älskade Brana på Geadingakeppni SM 2024 i Mönsterås

Nymålat och pimpat

 

det är mycket som förändras i stallet och många små finurligheter. T ex EU-pallar som stöd för skottkärror, på uppesittarpallen finns det en sopborste fastsatt så man kan borsta av skorna innan uppsittning. 

En liten ljugarbänk är uppsatt

Sjukhage som är grusad och kan strömmas

Slangvinda uppsatt

Nya belysningsknappar

OCh lite annat smått och gott. 

Jag tror jag kan lova att de som har stått där förut, känner igen sig men ändå inte riktigt. Mycket är ändrat, mycket är gammalt men alla rutiner är totalt förändrade sedan storhästarna stod i stallet.

Det är riktigt mysigt nu. Jag kan stå och borsta hästen och höra alla småprata, skratta och ha härligt. Och den enda gången folk blir upprörda är när de inte får hjälpa till. Sånt älskar jag

Fullt stall, ihopsläpp, meka meka

 Japp, hästen kom bara efter någon dag och vi släppte faktiskt ihop honom direkt med den nästnya hästen. De fungerade exceptionellt bra tillsammans! Så nu har vi våra flockar!

Sto-flocken: 2 ston går tillsammans och 1 sto går precis bredvid dem med en tråd mellan.

Stora valackflocken: 6st valacker går tillsammans och stortrivs

Lilla valackflocken: 3 valacker går tillsammans och har 2 valacker vid sidan om med en tråd mellan dem. Tanken var att de skulle släppas ihop i sommar med en valack i vardera del är mycket högrangade och funkar inte ihop. Så de kommer nog få gå så här.

Så totalt har vi: 2+1+6+3+2 = 14 hästar.

Det finns inget roligare än att få fullt stall, det var fullt en kort stund i somras men tyvärr fick en häst avlivas och då blev det 13st. Men 13st från typ mars månad är inte så dumt, med start i december. Nu efter 10månader så har vi proppfullt stall och suveräna personer i stallet. 

Inför vintern så har jag nästan allt klart, det är en balja som måste isoleras till stona och sen är vi redo för vintern! 

NU är stallet FULLT!!

 Den sista personen var och tittade på stallet idag och hon valde nästan på ögonblicket att tacka ja till platsen. Underbart!! Nu är det fullt stall igen! En härlig valack på 7år som kommer.

Det är så mycket som är klart i stallet och nu har även gården pimpat upp utsidan också. Jag ser verkligen fram emot vintern med allt mys. 

Mkt häst och byggande

 Helg.. Ahh, underbara helg. Det var min helg vilket innebär att jag ensam tar hand om alla 13 hästar, släpper ut dem i respektive hagar, mockar åt de som vill, fodrar alla och tar in alla. Hela helgen. Men det tar inte så lång tid som man kan tro. En morgon med allt tar mig ungefär 2 timmar. En kväll tar ungefär 1 timme. Så totalt 6 timmar. Inte så hemskt lång tid tycker jag.

Men det var mer denna helg. Hagar skulle byggas om för att anpassas till hästar som behöver specialfoder, så det pysslade jag med under fredagskvällen. Lördagen fortsatte jag med det på morgonen. Red ut på morgonen gjorde jag också eftersom min häst inkl några andra skulle släppas ihop med en ny häst. Det är alltid lika intressant då min kille är väldigt tydlig med om han gillar eller inte gillar hästarna. Och den här nya gillade han inte!! Det var rätt hårt slagsmål så vi avbröt ungefär efter 1 minut.

Efter några timmar provade vi igen men då blev det ännu värre. Så nu går den nya hästen bredvid oss och så lär han få göra några veckor.

Jag byggde till en lunchhage också i vår hage och sedan mekade jag lite med ett gäng boxdörrar och fixade till sjukkhagen. Satte på en plåt på en boxdörr också där hästar verkar gilla att tugga på.  Skruvade upp lite krokar och annat också. 

Det var en lååång lördag, somnade rätt kvickt på kvällen

Söndagen släppte jag ut hästarna igen, fodrade, mockade, sopade och sedan åkte jag hem och njöt av en hemmadag. Kvällen tillbaka till stallet och in med alla hästar, fodra och lägga ut foder i hagarna. Sedan en härlig ridtur på ridvolten. Njöt av tystnaden i stallet, helt ensam - ibland är det underbart skönt.

Njöt en stund i stallet och åkte hem. Riktigt långa dagar, men härliga dagar

Underbar helg med mkt gjort

 Jag har haft min första lediga helg på väldigt länge och den tillbringade jag hemmavid. Lördagen kom mamma över men förstås hade jag migrän - ni som inte lever med  migrän bör veta att man oftast får migrän när man slappnar av.. 

Men vi hade det mysigt ändå med att sitta och prata, ta en promenad med voffarna, njuta av solen, planera lite ditt och datt. Jag kanske inte var så energisk som jag brukar vara men det var mysigt. Så fort mamma åkte, tog jag en migrändos, somnade och vaknade utvilad och migränfri. 

Moot stallet och så rakade jag av Teo hela hans päls då han svettas typ hela tiden nu och sedan tog jag mig ut i mörkret och red. Mycket mysigt.

Söndagen blev också en riktig mysdag. Började med att sova ut rätt länge för att vara mig, typ till 7. Låg och drog mig i sängen en halvtimme. Sedan upp och äta lite frukost och njuta av morgonen med trasselsudden. Åkte iväg till Byggmax och köpte spån, asfaltskit och silikonlim. 

Tillbaka hem och så började jag jobba hemma. Täta tak på gästhus, täta plasttak på altan, spika upp kablar för ytterbelysning, flytta om planteringslådor inför nya planteringen och satt och njöt i solen. Vilken underbar laddningsbar dag det var!

Väldigt soligt uppe på taket. och VARMT! trots att det var den 6 oktober

Ihopsläpp, Grusa hagar, Bygga bygga

Det var en lååång och rätt intressant helg. Lördagen ägnade jag och några andra i stallet till att bygga flera höpallar till hagarna eftersom det skulle komma en ny häst in i flocken och då behövdes fler förvaringspallar. Sedan var det en massa annat jag gjorde under dagen som jag knappt minns då jag hade migrän och härdade ut i stallet. Utsläpp, mockning, bygga och så somnade jag i bilen en stund ;-) 

Söndagen var stora feta dagen! Vi skulle släppa in den nya hästen till stora flocken. Det gick såå bra i början och alla hästar var så nöjda. Det kliades och välkomnades och alla såg så tillfreds ut.

Så vi lämnade alla hästar efter ett bra tag och så började grusandet. Gårdens ägare tog fram stora traktorn, skopade upp massa grus och hällde ut i sjukhagen, vid alla grindar osv. Medan vi stod där och skyfflade ut gruset som han hade hällt ut, kom hela flocken i fullt fräs upp till grindarna med nya hästen längst fram. Det var full attack mot denna häst! 

Den var så skräckslagen så han hoppade in i lunchhagen och sprängde tråd samt bröt sönder stolpar. Flocken i tät klunga mot denna häst, in i lunchhagen och jagade ut honom därifrån. 

Sedan var det lugnt igen. Nya hästen stod en bra bit från flocken medan de bevakade honom och betade samtidigt.  Sedan var allt lugnt igen och de började putsa på varandra igen, inklusive nya hästen. 

Vi fortsatte att grusa efter att ha öppnat upp lunchhagen på flera ställen. Vi var klara med allt grusande i alla hagar och skulle precis fika och så vips, blev det full attack igen!! Den här gången sparade ingen av hästarna på krutet utan nu var det riktig attack på dem. Nya hästen hade inget annat val än att hoppa/kasta sig över yttre staketet med 8000V i trådarna. Han sprängde trådar, stolp och annat men tack och lov, ingen annan följde efter och han sprang in på en tomt.

DÅ fick JAG NOG!! Ta in alla hästar NUUUUU...

Ingen av flocken var skadade men nya hästen hade massa sår på hela kroppen. Beslut togs att denna häst ska inte in i denna stora flock utan kommer integreras i den mindre valackflocken.. där Teo finns. Så nu blir det en långsam integration in till den flocken och så håller vi tummarna att allt fungerar som det ska. 

Jag, tillsammans med några stallkamrater, lagade staketen, byggde upp en fålla i andra hagen och checkade av alla hästar. Jag började planera hur vi ska göra nu och funderar faktiskt fortfarande.

Det var sannerligen en intressant helg. Men nu är det åtminstone grusat vid varje hage, så vi slipper leran och alla vinterisolerade baljor är framplockade. Så NU är vi vinterriggade.. Varsågod kyla och vinter, välkommen att komma - vi är redo!

Provat barfota ett tag

 26 juli tog jag beslutet att låta Teo gå oskodd ett tag. 

Varför? Jo, för att hans hovar trasades sönder hela tiden pga sömmarnas rörelse i hoven. När Teos hovar får markkontakt och ska lämna marken verkar det som om han vrider hoven från marken vilket gör att skon rör på sig lite. Det gör iofs inget men när det sker vid varje nedslag så börjar sömmarna röra på sig mer och mer eftersom sömmarna är det som håller fast skon mot hoven. När sömmarnas huvuden börjar bli mer utslitna, likaså skorna så blir det ännu mer rörelse och till slut så är skon glappig eller så har sömmarna gjort sömhålet i hoven så pass stort så det börjar trasas sönder.

Så efter en väldigt lång diskussion med min hovslagare om olika idéer kom vi båda till det beslutet att Teo skulle få gå barfota.  Han gick helt oskodd förutom när jag red, för då satte jag på hovboots. Det har fungerat otroligt bra med dessa boots, dock märker jag att han blir lite klumpiga i skogen när man töltar men det är nog en vanesak för honom. Han har inte haft några skavsår, inga märken och bootsen har varit enkla att sätta på och håller bra. 

Men ska man tävla måste man antingen ha skor, hovboots som väger under 200gram eller barfota. Mina hovboots vägde runt 350gram. Konstigt att det finns sådan regel eftersom vanliga hästskor väger en hel del men är hästen barfota och man sätter på något på hovarna, så får det inte väga mer än 200gram. Borde finnas en undantagsregel här. 

Men nu börjar vi närma oss vintern och jag misstänker att detta år kommer slutet av oktober bjuda på frost, november snö och december regn, januari stormar, februari slask och mars-maj snöstormar. Vi får se om mina misstankar blev korrekta.

Den 14 oktober får han på sig skor igen. Men den här gången blir det sidokappor runtom med 4-hål förberedda för broddar. Ska bli intressant att se hur hovarna/skorna fungerar nu och hur min hovslagare tycker hovarna ser ut. För det är bara jag som har enkelt verkat/raspat dem och tagit bort delar av strålen när det har behövts. 

Vad har jag sparat in då? Alltid intressant att snacka pengar även om det inte var därför jag gjorde det här.

Boots kostade: 2695sek paret. Det är 5390sek totalt.
Skulle han ha skotts skulle det ha skett: 3 gånger sedan jag tog av skorna = 1350 * 3ggr = 4050sek.

Så rent krasst har jag inte tjänat något detta år men nästa år kommer jag nog ta av skorna igen och det är då jag kommer börja tjäna pengar på att inte sko honom. För bootsen är ju redan betalda. 

Grattis på födelsedagen, Pappa

 Idag är pappas födelsedag. Min älskade pappa som gick bort förra året, min mentor, min läromästare, min kunskapsbank, min pappa..

Grattis på födelsedagen, Pappa.. Jag saknar dig...alltid.