Dags att börja tävla igen

 Nej men nu får jag ta mig ur denna latmask-nivå när det gäller Teo. Och vad är bättre än att direkt anmäla sig till tävling?! Sagt och gjort, jag har anmält mig till Stormurmästerskapen!! Herrejösse, det är länge sedan jag tävlade och jag minns att Teo blir riktigt överlycklig (läs; tokig) med så många hästar runtomkring sig. Han studsar, stegrar, skenar och hittar på alla konstigheter när jag rider men så kommer jag in på själva ovalbanan och då krymper han ihop till en osynlig liten mus - han har riktig torgskräck! Nåja, övning ger färdighet och nu ska jag börja tävla..

Men när jag skulle anmäla mig. Jösses, det var en del nytt, som Ren Vinnare. Visst, jag förstår tanken men den här är riktad mot människor och inte mot djur+människor. Den var galet tråkig med tråkiga videos och konstiga frågor. Näe, inte riktigt rätt på den här nivån. OM det ska krävas antidopingsutbildning, så borde det åtminstone vara riktat mot hästar också samt en nivå som är mer anpassad till hobby-tävlare. 

Jag är inte så intresserad av hur man gör kissprov, blodprov osv. Däremot kan jag vara intresserad av vilka ev flugsprayer, mineraler eller andra tillskott till hästen kan vara dopingklassat. 

Men jag gjorde det och är nu godkänd så nu kan jag tävla på!

Teo stannar och Ny sadel

 Jag snackade med mamma om Teo för några veckor sedan. Tanken var att jag skulle sälja honom och köpa en riktig rakabajsarhäst men efter att ha snackat med mamma så får han vara kvar. Han är helt enkelt för BRA! Jag vet vad jag har och han kan ridas av alla, snäll att hantera och i mitt liv just nu så är han perfekt för mig. 

Jag saknar Solfari dock - min vackra gula springare. Ibland ångrar jag att jag sålde honom men den som ägde honom en kort stund var sannerligen perfekt för honom och då hade jag varken tid eller råd att äga 2stycken. Synd bara att det gick som det gick och han fick tas bort - riktig riktig otur.

Med beslutet att behålla Teo så pajade min sadel. Stigläderkrampen gick sönder och lossnade från bommen. Antingen trauma enligt sadelmakare eller fabrikationsfel och eftersom jag har vårdat min sadel så misstänker jag fabrikationsfel. Min älskade sadel, jag har verkligen älskat denna Eques Sella som jag köpte för 10år sedan. Min stallkompis har köpt en likadan nyligen men den är inte alls likadan som min utan på något sätt mindre djup, mindre stöd för ben, kortare. Näe, en sån vill jag inte ha.

Då Teo är en smula sommartjock just nu så känner jag inte för att köpa en ny sadel då den kommer anpassas efter hans kropp som den är nu och det vill jag inte. Så jag (hör och häpna) köpte en bomlös sadel från Börjes!?! Jag är inte så förtjust i bomlösa eftersom dels fördelar de inte ryttarens vikt lika bra som en vanlig sadel så det blir lite väl mycket tryck på vissa punkter på hästens rygg men även så känns bomlösa sadlar ofta som att sitta på stora dasslock. Men den här sadeln är riktigt skön!! Det enda jag önskade var att man kunde flytta knävulstren för mina knän är precis längst ner på vulsten. 

Jag kan nästan tänka mig att fortsätta rida i den här. Billig också, 2 000kr, med stigläder och sadelgjord. 

Stalljobbet - aldrig nöjda

 Jag driver ett stall, som sagt, med 14 islandshästar. Nåja, 11 islandshästar och 1 fullblod. Det går in 14 hästar och planen är att när sista stora hästen försvinner, ska det bara vara islandshästar. Jag fullkomligt älskar att driva stall med att planera, fixa, förbättra, förenkla men....

......ibland känns det som att jag jobbar i konstant motvind. Jag bygger hagar, lunchhagar, försöker få till flockarna så bra som det går (utan slagsmål), fixar och donar med än det ena, än det andra och ändå får jag så gott som alltid mothugg. Det är nästan alltid något som är fel.. Hagen innehåller farliga saker som en grop, en pinne eller hagen lutar/är för liten/för stor/för mkt mat/för lite mat. Eller så är det att vattenbaljorna är för små/stora/för svårstädade, eller att vi städar för dåligt, sopar för lite, grimskaften att binda upp hästarna är för dåliga eller något annat. 

Är det inte inackorderingarna så är det gårdens ägare. De måste beta av mera, de får faktiskt köra vattnet själv då de kräver bete (nej, det gör de inte, det är gårdens ägare som kräver), hagen är sönderbetad, det är inget fel på denna hage fastän det är en ek i hagen - ingen häst har blivit sjuk (ehh, joo det har det).. 

Jag sliter som fasen och det är just i skiften det är som värst. När hästarnas sommartid kommer, när hästarnas vintertid kommer eller när det kommer en ny häst. Då blir det alltid en väldans massa debatter från alla hästägare

Gården å sin sida verkar tro att islandshästar är som fullblod och kräver massa bete, massa mat men vi vill ju ha så lite som möjligt. Så fungerar ju inte islandshästar.

Jag blir totalt galen och får slita rätt hårt vissa tider. Det är då jag oftast känner att NU räcker det! Jag vill inte mera. Men samtidigt är det ju super att jobba med alla. Jag beundrar de som både äger och driver stora stall - kan inte vara lätt. Jag har alltid förmånen att kasta in handduken och lämna efter 2 månader.