Teo stannar och Ny sadel

 Jag snackade med mamma om Teo för några veckor sedan. Tanken var att jag skulle sälja honom och köpa en riktig rakabajsarhäst men efter att ha snackat med mamma så får han vara kvar. Han är helt enkelt för BRA! Jag vet vad jag har och han kan ridas av alla, snäll att hantera och i mitt liv just nu så är han perfekt för mig. 

Jag saknar Solfari dock - min vackra gula springare. Ibland ångrar jag att jag sålde honom men den som ägde honom en kort stund var sannerligen perfekt för honom och då hade jag varken tid eller råd att äga 2stycken. Synd bara att det gick som det gick och han fick tas bort - riktig riktig otur.

Med beslutet att behålla Teo så pajade min sadel. Stigläderkrampen gick sönder och lossnade från bommen. Antingen trauma enligt sadelmakare eller fabrikationsfel och eftersom jag har vårdat min sadel så misstänker jag fabrikationsfel. Min älskade sadel, jag har verkligen älskat denna Eques Sella som jag köpte för 10år sedan. Min stallkompis har köpt en likadan nyligen men den är inte alls likadan som min utan på något sätt mindre djup, mindre stöd för ben, kortare. Näe, en sån vill jag inte ha.

Då Teo är en smula sommartjock just nu så känner jag inte för att köpa en ny sadel då den kommer anpassas efter hans kropp som den är nu och det vill jag inte. Så jag (hör och häpna) köpte en bomlös sadel från Börjes!?! Jag är inte så förtjust i bomlösa eftersom dels fördelar de inte ryttarens vikt lika bra som en vanlig sadel så det blir lite väl mycket tryck på vissa punkter på hästens rygg men även så känns bomlösa sadlar ofta som att sitta på stora dasslock. Men den här sadeln är riktigt skön!! Det enda jag önskade var att man kunde flytta knävulstren för mina knän är precis längst ner på vulsten. 

Jag kan nästan tänka mig att fortsätta rida i den här. Billig också, 2 000kr, med stigläder och sadelgjord. 

Stalljobbet - aldrig nöjda

 Jag driver ett stall, som sagt, med 14 islandshästar. Nåja, 11 islandshästar och 1 fullblod. Det går in 14 hästar och planen är att när sista stora hästen försvinner, ska det bara vara islandshästar. Jag fullkomligt älskar att driva stall med att planera, fixa, förbättra, förenkla men....

......ibland känns det som att jag jobbar i konstant motvind. Jag bygger hagar, lunchhagar, försöker få till flockarna så bra som det går (utan slagsmål), fixar och donar med än det ena, än det andra och ändå får jag så gott som alltid mothugg. Det är nästan alltid något som är fel.. Hagen innehåller farliga saker som en grop, en pinne eller hagen lutar/är för liten/för stor/för mkt mat/för lite mat. Eller så är det att vattenbaljorna är för små/stora/för svårstädade, eller att vi städar för dåligt, sopar för lite, grimskaften att binda upp hästarna är för dåliga eller något annat. 

Är det inte inackorderingarna så är det gårdens ägare. De måste beta av mera, de får faktiskt köra vattnet själv då de kräver bete (nej, det gör de inte, det är gårdens ägare som kräver), hagen är sönderbetad, det är inget fel på denna hage fastän det är en ek i hagen - ingen häst har blivit sjuk (ehh, joo det har det).. 

Jag sliter som fasen och det är just i skiften det är som värst. När hästarnas sommartid kommer, när hästarnas vintertid kommer eller när det kommer en ny häst. Då blir det alltid en väldans massa debatter från alla hästägare

Gården å sin sida verkar tro att islandshästar är som fullblod och kräver massa bete, massa mat men vi vill ju ha så lite som möjligt. Så fungerar ju inte islandshästar.

Jag blir totalt galen och får slita rätt hårt vissa tider. Det är då jag oftast känner att NU räcker det! Jag vill inte mera. Men samtidigt är det ju super att jobba med alla. Jag beundrar de som både äger och driver stora stall - kan inte vara lätt. Jag har alltid förmånen att kasta in handduken och lämna efter 2 månader. 

Stallkompis flyttar

 Alltså vad ÄR det här? När jag blir riktigt god vän med en kompis i stallet, så flyttar de!?! Ska jag börja bli orolig nu eller??

Första personen var en tjej med sitt sto. Hon flyttade efter några år. Visserligen flyttade hon tillbaka till mig igen men sedan såldes hästen och hon avslutade hästlivet.

Andra gången var det en tjej med en ponny, som sedan blev en ponny och en islandshäst. Därefter en islandshäst till och ponnyn togs bort. Men sen, flyttade hon till en gård och sålde hästarna. 

Tredje gången var en tjej med en islandshäst. Hon flyttade lååångt bort med sin islandshäst till en gård, där hon även köpte en islandshäst till. 

Och nu.... är det en tjej som har en stor häst. Jag trodde att hon skulle köpa en islandshäst efter att den stora hästen vandrar vidare (vilket hästen inte har gjort ännu och kommer nog inte göra på några år) men för några veckor sedan informerade hon att hästen kommer byta stall.  Så hästen flyttar på fredag.

Bör jag bli orolig? Är det jag som är problemet? Alla mina närmaste vänner flyttar från mig. Visst, jag är fortfarande vän med alla, en del väldigt god vän men varför flyttar alla mina närmaste vänner från mig? Jag tycker det är otroligt sorgligt att denna person flyttar från stallet nu, även om det bara är en liten bit från stallet men näe, jag gillar det inte. Dock är vi fortfarande vänner men det är ganska stor skillnad på att träffas så gott som dagligen i stallet mot att träffas då och då - vilket jag vet kommer bli mer sällan eftersom jag "alltid" har saker att göra i stallet. 

En av våra många uteritter tillsammans