Vi töltar numera

Ibland känns det lite tungt att komma till stallet, man går på rutin och avsaknaden av isis-kompisar gör det inte lättare - jag saknar mina stallkompisar! Men det finns ju en bunt stor-hästar i stallet också som jag kan snacka med men det här att rida ut med töltande kompisar i mörkret - det saknar jag.

Men mocka måste jag göra, ta in pojkarna också och så ge dem mat. Drack lite te och åt några skorpor medan de åt och passade på att prata lite med storhästarnas ägare. Humöret gick upp lite efter att ha tjattrat med dem lite, alla är ju så underbart trevliga i vårt stall.

Tog ut Teo i gången, borstade av honom och gosade massvis - han är så gosig den här killen. Medan jag gjorde detta försvann storhäst-folket, de åkte hem, så jag blev ensam kvar i stallet. Sadlade, tränsade och gick ner till ridvolten, på med belysningen och sedan sitta upp.

Tränade halvt igenom i skritt med skänkelvikning. Jag brukar göra så att jag lägger en 8-volt över hela ridvolten och så rider jag halvt igenom i varje ögla med skänkelvikning. På så sätt tränar jag båda sidorna lika mycket och vi fastnar ingenstans (alltså jag blir inte hängade i handen eller trycker för mycket med en skänkel).

Sedan fram i tölt.. Och faktum är att vi töltar ju mer nu än vi gör något annat. Fortfarande väldigt svårt, enligt Teo men av och till får vi rejält bra takt och undertramp. Jag får nog börja öka svårighetsgraden lite så vi övade tölt på ganska stor volt. Teo vill gärna hålla huvudet högt när han töltar och jag har inte brytt mig om detta eftersom takten är viktigare men jag har också noterat att hans takt blir bättre när han sänker huvudet lite (och slappnar av)..  Så volt blev det. Och öva på ytterstödet, jämna mjuka skänklar och hitta takt (lååångsamt) och något avslappnat. Jorå, av och till gick det väldigt bra. Efter vi hade övat på volter ett tag så mikropausade vi i skritt med långa tyglar och så på´t igen..  Väldigt viktigt med mikropauser i skritt med långa tyglar anser jag, så det sker ofta i mina ridpass, även om jag inte nämner dem jämt.

Sedan trav på hela ridvolten, även det i långsamt tempo med massa bakbensundertramp och så avslut. Massvis med beröm, sitta av, promenera till lysknappen, släcka belysningen, promenera upp mot stallet. Möttes av en hummande Kjartan i stallet som hade saknat Teo.

Sadla av, tränsa av, borsta av, klappa om och så in i boxen. Humöret var nu på TOPP och jag kände mig energipåfylld igen. Sopade gången i mitt stall, gången i stora hästarnas stall och eftersom det är min städvecka, sopade även fikarummet. Fodrade alla hästar och åkte hem.

Nöjd och belåten...