Branas ben i enkel visning

För er som inte förstår vad det är jag säger när jag pratar om kotsenskideinflammation, senskada osv.

Här är då en liten bild på alla delar.. Nu tar vi det enkelt utan massa tekniska termer och veterinärdelar..

Vi har Ytliga böjsenan, Djupa böjsenan och så Kotsenskidan.

Första skadan: På frambenet hade hon då skada på djupa böjsenan - det är den vita "tråden" som är i mitten av benet på bilden.. Denna tråd löper ner och fäster i hoven.  Skadan satt även i ringbandet och lite i den ytliga böjsenan.. Jag tror hon överflexade benet, alltså kotan hamnade i backen helt och hållet vid longering.. Allt är numera läkt.

Andra skadan: Bakbenet hade då skada på Griffelbenet.. Det är den lilla gula "knölen, fingret" som sticker ut från skenbenet. Brana blev hårt sparkad och fick en knöl där men röntgen visade inget brutet..

Tredje skadan: Bakbenet har då sin kotsenskideinflammation..  Det är den övre röda fläcken på bilden. Där är nu hennes största skada som aldrig verkar vilja läka. Det är små fibrer som "sliter sig loss" (som nudlar eller maskar) och försöker hitta något att fästa sig vid vilket då gör att det blir en inflammation och massa vätska bildas. Dessa maskar (fibrer alltså) fäster på fel ställe vilket gör att kotsenskidan inte gör sitt jobb utan blir stum och ogenomtränglig.. Den här skadan hände i hagen någon gång under dagen, mitt i sommaren så vem vet vad som hade hänt? Hoppat från ett berg och landat fel? Galopperat och glidit på gröngräset?? Jag vet inte..
Nu har hon varit friskförklarad EN gång men tyvärr har något hänt i hagen igen och hon är skadat åter en gång på samma ben med samma skada..

Klicka på bilden så blir den större..

Långhelg igen..

NU är det riktig långhelg för mig.. För nu tar bloggen ledigt fram till den 7/1..

Först är det nyårsafton som jag nästan kommer tillbringa helt och hållet i stallet, sedan är det helg och därefter är det hovslagare och sedan ödesdagen då Brana och jag ska till Evidensia.. 

Dagen efter det ska jag till mamma för den traditionsenliga Sjömansbiffen med hela familjen. 

Så tjingeling.. GOTT NYTT ÅR på er och ta det lugnt med smällare, raketer och drickat.. Tänk på att det finns en dag efter nyåret också.. 

7 dagar kvar..

7 dagar kvar innan vi ska till Evidensia i Täby och träffa Henrietta Talts igen..,
7 dagar kvar tills Brana får beskedet, antingen FRISK eller UTDÖMD..

Jag har hunnit fundera en hel del under den här månaden.. Vad Brana egentligen betyder för mig.. Alla hästar i mitt liv har berört mig på det ena eller det andra sättet men Brana har faktiskt en väldigt speciell plats i mitt hjärta. 

 När jag letade efter en ny häst så var följande på min kravlista:

Valack, Stor, 5-femgångare.. och jag kom till stallet med min lilla dam på 136cm, 4-gångare, sto, isabell.. Snacka om att vi fann varandra, för hon hade inte presterat så bra på tävlingar före mig, inte heller var hon lätthanterad och min tränare ansåg att jag hade gjort ett mycket felaktigt köp, han har erkänt att han hade fel :-) .

Hon var den som tog mig över det där magiska poängen 6,0. 

Hon var den som tog mig till Nationella tävlingar..

Hon var den som tog mig till Geadingakeppni-SM.. Inte bara en gång utan 3 gånger innan hon skadades, vi var också kvalade den 4:e gången

Hon var den som tog mig till 7:e plats på Geadingakeppni-SM.

Hon var den som vann StormurMästerskapet och UpplandsMästerskapet...

Hon var den som fick mig att tappa hakan (och min hovslagare) när hon vägrade skos.

Hon var den som jagade får, fåglar, katter, rävar i hagen, när de vågade sig in till henne.

Hon var den som stod på bakbenen i boxen, särskilt när man borstade, sadlade...

Hon är den som har temperament som en djävul när man hanterar henne men är sagolik när man rider.

Hon är den som folk berättade osannolika historier om hur hon var som liten.

Hon är den som gör att jag alltid ler lyckligt när jag rider 

Hon är den som redan innan jag ber om det, utför det jag tänkte göra..

Hon har en stor plats i mitt hjärta och jag vill verkligen behålla henne..  Det är en nervös väntan.. Det jag ser på utsidan av benet (svullnaden är knappt synbar) behöver inte betyda att det är läkt på insidan, men jag hoppas och tror att det är läkt.

Bästa Brana, var frisk....

Nyårsraketerna kommer..

Nu kommer de där sakerna som ÄLSKAS av många men samtidigt HATAS av andra..

NYÅRSSMÄLLARNA.. 

Jag älskar fyrverkerier och smällar men det ska vara med måtta och personerna som sköter smällandet får gärna vara nyktra och myndiga. Och göra det EN gång per år, vid 24:00 den 31/12. 

Men tyvärr så händer det alltför ofta att det är unga personer som smäller och de börjar smälla ungefär nu fram till 2/1..  Det värsta är när de slänger smällare MOT dig.. 

"Varje år skadas cirka 100 personer så allvarligt av fyrverkerier att de behöver uppsöka en akutmottagning. Drygt tjugo av dessa har så allvarliga skador att de behöver läggas in på sjukhus för fortsatt vård. De flesta av dessa olyckor sker i samband med nyårsfirandet. 66 % av alla bränder orsakade av fyrverkerier inträffar under jul, nyår och trettonhelgen. Även här sker de flesta av dessa i samband med nyårsfirandet."

Det här är då bara människor.. Sedan tillkommer djuren. Jag ser och hör alltför ofta hur djuren springer bort under själva nyårskvällen och en del av dem t om skadas så pass mycket, antingen av smällare eller pga av smällare, så de dör.. Kommer ni ihåg hästen Helge?? Han som sprängde staket förra året på själva nyårskvällen och rasade genom isen och drunknade. Det var pga smällare.

Nu har jag en stor fördel då mina hundar jag har ägt inte är skotträdda men jag chansar inte. Här rastas hundarna i koppel, på hemmaplan.. När jag bodde i stökig lägenhet så gick jag ut med min voffe mitt på dagen och sedan blev det snabba kisspauser bakom huset där det var lugnast. Numera bor jag på landet och det är knappt några där under nyårsnatten så jag märker inte av några smällare alls. Oftast sover Ida och jag vid 12-slaget.. 

Men hästarna då?? Jo, de får komma in på box tidigt på nyårsafton, gärna runt 15:00, då det är extremt mycket smällande i området. Vi stänger fönstren så de inte hör så mycket och sedan får de rejält med hösilage på kvällen.. Mer än så kan vi inte göra. 

Lagen säger följande:

Du måste vara 18 år för att köpa, inneha eller använda fyrverkerier. Det kan krävas tillstånd om fyrverkerier ska avfyras i ett tätbebyggt område. 

För thailändska lyktor med öppen låga gäller speciella föreskrifter. 

Gårdens folk smäller inga raketer eller så men grannarna brakar gärna av rejält med smällare, sedan är stallet rätt nära byn så raketer både ses och hörs..   Jag är alltid lika orolig över att en raket ska smyga sig in i ladan och tända eld på hela stallet.. Men som sagt, gårdens folk finns och bevakar stallet.. vet dock inte om de kan göra så mycket om det börjar brinna i ladan men men.. 

Back to work..

Då var julen över och jag är åter på jobbet.. Bara några dagar inför nyårsafton och sedan är det hovslagare och veterinär för Brana, så då är jag ledig igen. 

Dagen före dopparedagen tog jag och Nilla ut våra hästar på en härlig liten runda i full mundering. Eftersom jag inte kan rida Brana så tog jag Kjartan (30år) istället. Lille gubben passar så fint i sin tomtedräkt och jag satt och njöt under hela turen. 

Julen har varit skön, familjär, ensam, stressande, avslappnande, hästig, morgontidig, kvällssen.. ja helt enkelt allt på en gång.. 

Jag började julaftonsmorgon med att åka till stallet och släppa ut hästarna, mocka och sedan dra direkt hem till mina föräldrar där badet väntade. Mamma & Jag åkte till kyrkan för att önska mormor och morfar en god jul, tända lite ljus vid minneslunden, begrunda vad som händer med livet.. 

Sedan hemåt för lite mat, lite mys - tack och lov ingen julmat!,  och så julklappsöppning..  Ingen av oss skulle ha köpt/fixat julklappar men jag älskar mina föräldrar och vill på alla möjliga sätt visa det så då får man helt enkelt komma på finurliga julklappar... såsom en kalender som jag har gjort.. ett par varma strumpor eftersom de klagade på att de frös om fötterna.. och en tavla på mamma med Lasse Åberg och Sven Melander.. den åkte upp på vägg direkt. Jag hoppas de gillade sina enkla men väl genomtänkta julklappar.. 

Själv fick jag den här: 

Något jag verkligen behöver och saknar men inte riktigt har haft pengar till.. Jag blev superglad!!

Sedan var det nästan dags att åka hemåt för att jag måste passera stallet (igen) för att ta in hästarna, ge dem kvällsmat.  

Juldagen kom och gick.. 

Annandag jul kom föräldrar över till mig för att inviga vedklyven.. Pappa tyckte den var så rolig så han tog över hela jobbet och bara matade på den där klyven. Mycket roligt. Jag har nu en garderob (?) full med färdigklyvd ved som mamma fyllde och kan fortsätta kapandet när tid finns.

Ja.. mer eller mindre varje morgon och varje kväll åker jag till stallet för att byta täcken på hästar, ta ut hästar, mocka box, ta in hästar, känna på Branas ben, kyla Branas ben, väga hö.. Det är något som ingår i min normala morgon/kvällsrutin numera. 

Söndagskvällen var det då dags att börja förbereda arbetsdagen så vi tog det lugnt i soffan

God Jul

Nu lägger jag ner bloggandet under julhelgen och passar på att önska alla 

EN RIKTIGT GOD JUL

ohh, en lite snabbis-info om Brana: Hennes ben ser bättre ut än någonsin och hon är sval, nästan helt torr om benet (alltså ingen svullnad). Jag mailade veterinären och hon blev mycket glad över att få höra detta. Vi ska dit igen den 5/1. Nu står damen inne under nätterna och går ut i hage om dagarna..  

Mycket hänt under helgen..

Jösses så mycket man försöker klämma in under helgerna! Nu var det kanske inte så jättemycket men det var högt tempo rakt igenom. 

Lördag kom Mamma till stallet medan Pappa åkte vidare till mitt hem. Mamma red Kjartan med Nilla & Svipa som sällskap och så gick jag med voffarna en bit med dem. Sedan drog de på ett tempo som varken jag eller hundarna hänger med i så då vände vi..  

Mamma tog jag sedan med hem och vad möts jag av om inte det här:

 

Ett tävlingsskåp! Mamma har lekt arbetsledare och Pappa har utfört. I rätt färg också så det matchar både bil och släp.. Underbart. Nu slipper jag kånka prylar fram och tillbaka utan kan ha mina saker i skåpet hela tiden. 

Bjöd föräldrar på lunch och sedan åkte de hem. Jag drog till stallet för att ta in hästarna osv.

Ida passade på att hitta en "ny" säng i stallet.

Sedan hemåt och då ville Ida inte riktigt gå in så då fick hon vara kvar ute.

Och på tal om Ida så har hon fått en ny, eller rättare sagt 2st, fina röda tröjor som jag har sytt.

Kjartan fick en ny medryttare under julen. Lilla Alice vars häst Robin Hood har skadat hoven.

Så några dagar under julen ska hon rida Kjartan. Hon provade honom i söndags och det gick väldigt bra.

Och så njöt jag hemma, ute, av värmen. Det är inte klokt att det kan kännas som vår i luften men så är det. Jag sågade lite ved och studerade hemmamiljön för att planera bygge, mark, och hur jag vill ha det i framtiden. Noterade att min klängväxt ute har börjat sätta löv.

Morgonhästar..

Jag har alla morgonfodringar och utsläpp just nu pga Brana.. Jag vill ha koll på hennes ben morgon och kväll så jag har valt att ta alla fodringspass på morgonen,,

Och vad kan vara mysigare att starta morgonen med lite stallmys?

Hästarna verkar tycka det är skönt i stallet på nätterna för de ser oftast ut så här på mornarna..

Mystur på Kjartan

Igår valde jag att göra stallet på ett annat sätt. Lite tråkigare då jag inte träffade mina stallkompisar mer än "hej" i dörren men ändå skönt då jag kom hem vid 18-tiden,.

Jag tog in hela bunten med hästar på en gång, slängde på Kjartan sadel, träns, reflextäcke och red ut. Underbart roligt med honom. För att vara 29 år och 351 dagar gammal så är han väldigt pigg, väldigt stark och väldigt rolig. 

Vi skrittade, travade, töltade och galopperade. En liten runda på 20 minuter men ändock en runda där vi både fylldes med energi. 

Därefter mockade jag boxar, gav Kjartan lite kraftfoder - han är ju ändå äldre och behöver lite extra som kornkross - borstade av Brana, sa hej till Nilla som dök upp precis när jag var klar.. Och sedan åkte jag hem, kl 17:30!! 

Det går att skynda på i stallet men det blir inte riktigt lika roligt.

Hemma så blev det bus med Ida, dammsög huset och sedan bara softa i soffan.. 

Mina dagar just nu.,.

04:45 Gå upp, klä på mig.. Väcka hunden, klä på hunden..  Packa matväskan..
05:15 Låsa dörrar, till bilen. Kissa voffen.
05:40 Stallet. Ta av täcken, sätta på täcken. Ta ut ena flocken, gå tillbaka till stallet. Ta ut andra flocken.. Tillbaka till bilen.
06:30 Arbetet..
15:00 Köra mot stallet.
15:40 Mocka, sopa rent stallgolvet. Fylla på vatten. Ev. väga hö.. Ev. fylla på dunkar i hagen.
16:30 Ta in hästarna.. ta av täcken, känna igenom hästarna.
17:15 Säga Hej till stallkompisarna Nilla & Helene
17:45 Rida..
18:45 Känna igenom Brana. Kyllera på henne.
19:00 Väga hö vid hagen, lägga ut frukosthö i hagarna.
19:30 Ge kvällshö..
20:15 Hemma igen..
20:30 Laga lunch till morgondagen plus laga mat till Ida.
21:30 Duscha, fixa kläder inför morgondagen
22:00 Försöka varva ner. Kissa voffen..
22:30 Titta på teve. Fortsatta försök att varva ner
23:00 Sova.

Om jag nu inte har lektioner för då förflyttas alla tider lite mellan 17:15-23:00.. Och folk undrar varför jag inte tränar på något gym... Hitta tid här..

Lektion och Branas ben

Det börjar bli mycket häst nu igen. Jag åker skyttel fram och tillbaka till stallet för att göra Branas läkning så perfekt som möjligt. Jag älskar att vara i stallet och det bästa är ju morgonpassen så det gör mig ingenting. Jag byter täcken på hela högen hästar, kollar Branas ben, släpper ut allihopa men de som har kvällen gör lite tyngre pass. De väger hö, fyller på vatten i utedunkarna och lägger ut frukosthö i hagarna - lyxigt för mig..

Branas ben ser bara bättre och bättre ut. Det är svalt, på gränsen till torrt ben och hon verkar bättre än tidigare. Humöret är det lite värre med.. Hon är trött på att vara sjukskriven och vill TRÄNA.  Snart kommer jag nog få se henne galoppera runt i hagen.

Igår hade jag lektion. Med nygamla elever som jag har tränat för några år sedan. Det var väldigt roligt. Det hade hänt en hel del anser jag. Nu ska jag träna dem någon gång per månad..

Bettlöst..

Jag tillhör en av de få på tävlingar som rider på hackamore. Många gånger har jag fått svara på frågor såsom:

• Får man tävla med sådant?
• Vad är det där för bett?
• Har hon sår i munnen?
• Är du så hård i handen?
• Du vet väl att man kan knäcka en hästs nosrygg med hackamore?...
• Hackamoret sitter felaktigt på henne..

Många gånger svarar jag snällt och trevligt och förklarar att Brana får sår i munnen av så gott som alla bett, även ståendes i box med bett i mun - för jag har provat. Hon har helt enkelt mycket känslig mun och slemhinnor. Ja, man får tävla med sådant bett.. Nej, jag rider med sätet och inte handen. Nej, man kan inte knäcka en hästs nosrygg med hackamore - inte mer än man kan knäcka en hästs käke med bett.. Då krävs enorma krafter och ett felaktigt placerat hackamore.

Domarna, speciellt en domare, gör alltid hovbeslagskontroll på mig och kommenterar att min hackamore sitter felaktigt. Domaren rättar alltid till men numera sitter träns och hackamoret enligt denna domares åsikter så nu finns det inte så mycket mer att klaga på. 

Ibland får jag kommentarer från domare att jag är för hård i handen och att skänklarna måste hänga mer rakt ner (alltså ingen tygelkontakt).. Sådant ignorerar jag, då man ser alltför ofta - på foton vill jag säga - mycket kända ekipage med 3-delade bett där bettet mer eller mindre hänger ut på ena sidan samt sidostycken böjs rakt ut från hästens huvud..  Tydligen är bett på det sättet mer acceptabelt än när hackamorets skänklar följer tygeln upp till handen.

Men som sagt, egentligen behöver jag inte hackamore längre då Brana är så sagolikt duktig på att lyssna på mitt säte.. Så jag funderar faktiskt på att köpa ett mjukare "bett"

Ett vanligt bettlöst men utan hackamore.. Det blir vår gemensamma present om det går bra på ultraljudet.. 

Jul.. jul.. strålande jul...

Oj oj oj vilken hektiskt helg det här har varit. Underbar, full med vänner, god mat och massa mys. Precis som det ska vara inför en storhelg.. 

Började med morgonfodring i stallet i lördags och mockade alla boxar, fixade och donade. Dundrade vidare och höll lektioner i Bogesund.. Underbara söta elever som hade fixat en julklapp till mig - absolut ingenting jag förväntar mig och jag blir lika förvånad och glad varje gång..  Träna hårt fick de av mig i julklapp :-)

Sedan tillbaka till stallet och väga klart hö, för att sedan dundra hem, bada Ida inför kvällens julkalas (inte alls poppis)..

Och så var det dags för mig att bli fin och dofta gott (tack vare julklappen jag precis fått av eleverna).. Och så iväg till stallet - igen! - för att ta in hästarna, checka av Branas ben och så vidare till Per och Annica på en liten julknytis.. Underbart härligt, nya och gamla vänner, god mat, roligt samtal och bara så där myspysigt man kan ha det med goa vänner.. 

Hemåt i kylan och så var det natti natti..

Söndagen upp igen tidigt på morgonen, iväg till stallet, ut med hästarna och så mocka boxar.. När jag var klar där så dundrade jag vidare till mamma & pappa i Bålsta för att hämta upp dem och så åkte vi iväg till syrran och hennes gubbe uppe i "Norrland", nåja Söderbärke i Dalarna.. Massa gosig mat och det är så kul att träffa syrran och hennes gubbe. En härlig promenad blev det i kylan och massa prat.. och väldigt mycket god mat/fikabröd osv. 

Hemfärd till Bålsta och beundra bonade golv hemma hos mamma & pappa och sedan till stallet (igen). Checka av Branas ben som nu stod inne och mumsade på kvällshö. Slängde på lite kyllera och gosade lite med henne och sedan hemåt på glashala vägar. 

Det var min helg det.. Ibland undrar jag var helgerna tar vägen för det känns inte som om man har helg.. men när jag skriver ner det så här så märker jag att jag gör ju massvis på helgerna.. 

Och för er nyfikna om status Brana.. Benet ser faktiskt bättre och bättre ut. Svullnaden är väldigt liten och benet går från iskallt till svalt till lite ljummet. Det märks att hon har reagerat bra på behandlingen och jag tror jag ser ett ljus i mörkret. Det ser lovande ut men man vet aldrig hur det ser ut "där inne" i benet.. 

Brana slutar aldrig att förvåna mig..

Igår när jag tog in Brana så noterade jag att gallan på det skadade benet var mindre och hon var kall och fin om benet. Borstade av henne och la sedan på kyllera på hennes ben - funkar bra nu när hon är rakad.
Kjartan såg ut som lerboll så det blev en rejäl avborstning av honom..

Efter det åkte jag hem.. Jag hade inget mer att göra i stallet och var ganska trött. Men inte sov jag inte, utan jag möblerade hemma med lite nygamla möbler jag har fått plus dammsög osv..

Imorse när jag kom till stallet noterade jag att Branas ben var ännu finare. Kallt och så gott som utan galla..

Hon har en enorm läkekraft min lilla dam och med lite hjälp av denna cortison-spruta hon fick för 2 dagar sedan, så kanske det här går åt rätt håll.. "Efter regn, kommer solsken"

Grått men inte svart..

Efter denna tunga dag så har jag insett EN sak. Jag ska bli mer som djuren, ta varje dag för vad det är. Leva i NUET så att säga. Det är ingen idé att älta om något som kanske händer för det har ju inte hänt ännu..

Så istället för becksvart helvete som det var igår så har det nu blivit grått.. med lite ljust i kanterna.

Det blev stallet igår kväll eftersom jag skulle meka om hagen plus kolla Brana lite och dessutom longera Kjartan.  Hagen blev bra med lagom stor yta för hästarna, torrt och fint, platt och bra.

Kjartan fick på sig en vanlig grimma och så longerlina och därefter drog jag ner till ridvolten och började longera. Fick en liten idé om att sätta upp ett hinder åt honom så det gjorde jag och som han HOPPADE och galopperade! Det var tydligen roligt.. Efter en sisådär 15 minuter var vi klara och han helt slut så vi gick tillbaka till stallet.

Borstade av honom, borstade av Brana, checkade av hennes ben - inte mer svullet än tidigare - och mockade lite. Snackade lite med alla stallkompisar och åkte hem sedan.

Imorse var jag där och gav Brana medicin, gav Rakel & Kria morgon hö i boxarna, tog med mig de 3 (Kjartan, Brana, Svipa) och gick ner till hagen och den nya öppningen. Hästarna blev väldigt nyfikna på vart jag skulle ta vägen med dem i mörkret på en "ny" grusväg men så fort de såg öppningen så gick de in till sin gamla hage. Kjartan var dock tvungen (som hagens herre) att kontrollera lite bajs så att det verkligen var deras gamla hage och inte någon ny hage. Eller om någon annan hade varit där inne!?! Nöjda hästar som äntligen fick komma ut efter 1 dygns vila på box.

Medicinen smakar äckligt

Evidensia

Om tårar hade läkande förmåga hade Brana varit fräsch nu.. För så många tårar jag har fällt under kvällen, natten och under dagen på Evidensia....

Kotsenskideinflammation hade hon fått.. igen.. Det var ju det jag misstänkte. Hon har fått uppretad kotsenskida, antagligen gjort något knas i hagen för någon vecka sedan.  Den är värre än någonsin, förtjockad, slamsig och 3 graders hälta. Brana som har varit såå fin under dessa månader och varit klockren, fräsch, villig att jobba och helt underbar.. Nu hade hon rejält ont. 

Veterinären sa följande: Jag vet inte vad jag ska göra för det går inte att göra något åt det här... 

Nu är hon sprutad med cortison rakt in i senskidan och fått smärtstillande. Hon ska stå på box nattetid och ute på dagarna i torr ren lerfri hage.. Lätt att fixa eller hur? 

Hon har fått EN månad på sig av veterinären att bli frisk.. En månad.. 

Som veterinären sa: Hon är en tävlingshäst och ska tävla. Hon kan inte vara lugn i box, inte lugn i hage och trivs inte med att vara bara i hagen. Hon ska tränas och det fungerar inte om hon är skadad. Ni ska inte gå igenom samma rehabilitering igen utan hon ska vara igång om 1 månad..

5/1 ska jag tillbaka för att se om det har fungerat eller inte. Veterinären hade inga goda förhoppningar dock.. men jag hoppas verkligen att det här fungerar, Brana har haft fint läkekött tidigare och vem vet? Mirakel kan ske.. 

Jag blir såå ledsen, Brana haltar..

När Isabell red Brana den 1/12 så tyckte jag mig skönja en viss ojämnhet bak.. Jag kunde inte definera det och det försvann lika fort som det kom.. Men det fanns där, tror jag.. och det satt kvar i mitt bakhuvud. Jag bör poängtera att Brana kändes ojämn innan Isabell kom och red men då trodde jag det berodde på att det var hårt och ojämnt i backen..

Så efter Isabells ridning har jag faktiskt inte ridit förutom två gånger. Ena gången kände jag ingenting men gång nr 2 kände jag det, en viss ojämnhet i traven..

Igår longerade jag henne och mycket riktigt. Brana haltar.. hon haltar rejält dessutom. Det är på det bakben som hon har haft kotsenskideinflammationen.. Förstår ni hur ledsen jag blir???

Hon har ju varit fräsch sedan maj det här året och jag har sakta men säkert ökat på tempot, trycket och kraven. Nu när det har varit lite hårdare i marken verkar det som om hon inte håller.. Eller så är det nya hästar i hagen som har stökat till det.. Eller har jag krävt för mycket? Eller är det något annat?

Nu blir det besök igen till Evidensia så får vi se hur vi ska arbeta oss framåt. Jag ser en väldigt mörk framtid för Brana.. om det nu ens blir en framtid.. Men vi får se vad veterinären säger.

Imorgon onsdag kl 09:15 ska vi träffa Henrietta på Evidensia (igen)..

Lyckan är stor.. för Kjartan

Jamen varför inte ägna kvällen åt lite hagbygge?? Va? det är ju bara 10:e gången eller så.. 

Kjartan vantrivs i sin hage och hade under natten till torsdagsmorgonen passat på att kvadda hagen lite. Helene reparerade så gott hon kunde på morgonen medan hon fodrade men på kvällen var jag där och gjorde den stora reparationen. 

DÅ hade även Rakel och Kria passat på att kvadda sin sektion under dagen, på andra sidan av Kjartans hage - det är nämligen så att vi har en ca 1 meters bred kanal mellan hästarna just för att sådant här kan hända. Så där stod jag, med pannlampan på i mörkret, och studerade staketen och förödelsen. 

Kjartan fick som han ville.. Han fick gå tillbaka till brudarna, Brana & Svipa. De verkade ha slutat upp med att brunsta och han ville inte betäcka så då var den saken löst. Hagen som han har gått i behöll jag - det kan ju hända något som gör att vi behöver hagen - och sedan så tog jag och reparerade allt som var skadat. 

Vi har också upptäckt att strömmen som underhåller alla hagar i stallet inte är så där superduperbra. För om jag kan hålla i trådarna med vantar (och även utan vantar) och knappt känner strömmen.. då är något fel. De som äger gården har testat och donat och säger att strömmen är superbra nu.. Vi har bytt ut all tråd i hagen, gjort allt vi kan för att få mer kräm i trådarna men fortfarande är det väldigt svagt.. För våra ulltussar så måste vi ha mer "tryck" i trådarna. 

Så, nu har vi kommit på att vi tar antingen mitt solcellsaggregat (funkar super på sommaren, mindre bra på vintern) eller så tar vi Helenes syrras batteriaggregat (behöver dock batteri) och så lägger vi på dessa på trådarna istället och kopplar loss oss från gårdens aggregat. 

Jag pratade lite med Börjes kundtjänst, det är där jag har köpt aggregatet, och man kan ladda upp batteriet på denna också, bara ladda med 6-volts laddare. Så här ska donas så vi får lite mer ström i trådarna.. 

Förste hagbyggare

Ida fyller 4 år!!

Idag är ingen vanlig dag för idag fyller Ida 4 år.. Hipp Hipp HURRA för lilla Ida!!

Som egentligen heter Team Holländers Feliz Navidad (passade så här inför julen) men kallas för Ida..

Kjartan behöver sällskap..

Vad gör man med en gammal gubbe som inte riktigt är tillfreds med tillvaron i hagen?  Kjartan har en egen hage med damerna på andra sidan om staketen, han har ett skjul med massa halm.. Vatten i isolerad balja och massa hö i badkaret..

Han är nöjd men ändå inte.. Han vill ha sällskap. Det är jobbigt med detta då jag vet att han inte kommer få sällskap..  Hur vet jag att han inte är nöjd?? Han lämnar hö i hagen och inga små mängder heller utan rätt rejäla mängder. Hö som han egentligen behöver.

Han äter när vi är i närheten men slutar sedan när vi försvinner från hagarna..

Det är svårt det här med hästar och valackar/ston. Man vill ha dem ihop men inte på bekostnad av att de skadas fysiskt.

Isabell red Brana

Igår var det ca 1 månad sedan Isabell kom över och red Brana, så naturligtvis dök hon upp igen igår. Vi har nämligen bestämt att hon ska rida Brana en gång i månaden, både för hennes skull och för min skull.  Isabell får lektion av mig på en väldigt välskolad och fin häst (om jag får säga så själv) och jag får se hur min lilla dam rör sig under ryttare. Det är en bra vinst-vinst för oss båda.

Det var kallt igår, inte jättekallt men eftersom det även är rått ute så blev det kallt. Isabell och hennes mamma (och min vän) Annica dök upp på kvällen och då fick Isabell helt enkelt fixa Brana helt själv, eftersom jag inte mådde så bra. Borsta, sadla, tränsa, bootsa.. Rida :-)

Lektionen var ganska enkel. Åttavolt, flytta bogen, tempoväxlingar, minska volten.. Ungefär så. Isabell har på bara några gånger hittat tillbaka till sin fina sits igen, perfekt lodrät sits i alla gångarter. Sånt gillar jag. Det faktum att hon suger åt sig information som en liten fuktig svamp gillar jag också - det är så lätt att utbilda såna personer så länge man säger korrekt hela tiden.  Utbildar jag fel - så lär hon sig fel.

Det är rätt fascinerande med Isabell.. Jag säger åt henne en sak EN gång och det sitter kvar hos henne för alltid. Snacka om vara en perfekt elev som har passionen för hästar och rider utmärkt. Tänk vad hon skulle kunna utbildas till, så länge hon har intresset för något - veterinär, djurvårdare, equiterapeut, ryttare - ja det måste inte vara hästintresse men nu vet jag att hon gillar hästar så....

Brana gick fint med Isabell. Taktrent, fin form, fint undertramp och fina förflyttningar. Det ser helt enkelt bra ut..

Branas sjukdomshistoria

14 maj 2014 fick Brana sin första senskada fram... Friskförklarad 21 Augusti, 2014..
23 Oktober 2014 fick Brana kotsenskideinflammation bak. Friskförklarad 13 maj 2015
9 december 2014 fick hon en hård kick på andra bak.. ok efter två veckor..

Hon fick ingen behandling för senskadan förutom vila och kyla.. Däremot kotsenskideinflammationen blev hon både sprutad och fick fenylbutazon för skadan..

Senskadan tog 3 månader att läka med stor hagvila där hon fick välja sina gångarter själv.
Kotsenskideinflammationen tog 7 månader att läka, på samma villkor - i stor hage..


Det som är roligast är att Brana har blivit så lugn efter sitt sjuksdomsår.
Det andra som jag upptäckte var att det gjorde faktiskt ingenting att vara "hästlös" i ett år. Även om det var tråkigt att bara betala för en sak som stod i en hage så var det ändå rätt ok, särskilt eftersom jag hade ett hus att plöja ner min tid och energi på.

Nu har jag en stark, frisk, pigg, arbetsvillig häst som är mer mentalt redo för tävlingar. Hon kommer (tyvärr) alltid ha ärrvävnad på ringbandet fram och en ganska rejäl galla bak men hon är frisk och fräsch enligt veterinärs utlåtande.

2 år har vi varit utan tävlingar men NU ska vi sätta igång igen.. 27/12 det här året ska vi vara med på en skojtävling men det blir nog en rätt hård tävling ändå - många varv på banan.  Sedan börjar år 2016 med en hel del tävlingar med försök att kvala till SM.. eller Geadingakeppni SM..

Bästa Brana