torsdag 9 april 2020

Bästa stallkompisen!!

Alltså jag har haft en hel del stallkompisar och de flesta är underbara det vill jag lova! Det är så viktigt att ha goa vänner i stallet som ger lika mycket som de tar, energimässigt och rent fysiskt.

Min nuvarande stallkompis är riktigt underbar! Visst, det är stor skillnad på att bara vara 2st mot att vara flera - man vårdar sitt "förhållande" mer när man är färre eftersom sårbarheten är större men det finns gånger då det inte går.

Alla stall verkar ha sina debatter om än det ena, än det andra men i grund och botten så är det hästarnas väl och ve som gäller! Vad gör det om jag får gå lite extra, bära lite mer, sätta på lite fler täcken, stå och vänta på hästar att bli klara med sin mat lite längre?? Många saker kan man lösa genom smarta lösningar t ex automater, väga foder vid hagen, ta bort kraftfoder på ena passet, lägga fram täcken eller isolerade slangar och vattenbaljor vid hagen.

Men till slut är de smarta lösningarna maxade eller gården tillåter inte mer - då är det viktigt med goa vänner som också sliter lika hårt som du. Och som har samma vilja som du. Och det har jag :-)

Jag ser det alltför ofta, dessa krig mellan stallets inackorderingar, missförstånd, missunnsamheten att låta någon annan få det lite bättre eller lika bra som du, ojämnheten mellan fodringspassens utdelning osv osv. Det är då det blir krig, tyvärr. För det är mestadels kvinnor som står i stall och dessutom hästkvinnor, vilket betyder ganska starka ledare. Med många ledare och få följare, så blir det rätt högljudd stämning ibland.

Jag säger som alltid: REGLER! Tydliga skriftliga regler om allt som sitter där alla kan läsa dem samt fodringspass-rutiner som också står skrivna och sitter framme.  Regler som alla har kommit överens om tillsammans via ett möte - inte via chatt, telefon, tavla utan att man har suttit ner och kommit fram till dessa regler. Sedan är det bara upp till allas ansvar att FÖLJA REGLERNA. Visst, ibland behövs en kontrollant som då och då påminner oss men om hela stallet följer reglerna så blir det ett lugnare stall. 


Ibland kan man behöva justera reglerna men inte alltför ofta. Isis-stallets regler, som jag och min stallkompis har kommit överens om, har varit oförändrade i ca 6 år.  Men vi gör inte regler för vår skull utan för hästarna. Behöver en häst specialvård så får den det, oavsett tidpunkt. T ex behöver en häst kraft på morgonen så tar vi den tid det behöver för att ge den kraft, likaså med flugspray, medicin osv. Att vi sedan måste gå upp 1 timme tidigare på morgonen för att utföra detta, så får vi helt enkelt göra det. 

För vi älskar våra hästar och de har inte valt detta liv i box, i hage hos oss.. Det är vår uppgift att göra deras liv så drägligt och trevligt som möjligt när de lever tillsammans med oss..



fredag 3 april 2020

Volten

Jamen, det blev volt igår också..  FÖRE STORMEN, ska jag tillägga.. Och jag hade typ 5 minuter tillgodo när jag kom in från volten, för sedan började det storma ordentligt.. och regna.. och snöa...

Så, vi övade tölt på volten, i hackamore den här gången. Vi fortsatte med öppna på rakt spår samt fokus på bakdelen, särskilt inre bak, i kurvorna. Riktigt jobbigt sa Teo, han frustade hela tiden och stönade, stånkade när jag bad om lite mer.

Galopp sedan på extremt liten volt i båda varven. Lyft framdelen, håll aktion, håll tempo, jobba mer. Jag kan lova att jag fick jobba hårt också - det är ingen lätt häst det här.

När jag var klar så tog jag in Teo och ca 5 minuter efteråt så började det som sagt storma. Hehe, snacka om tur.


torsdag 2 april 2020

Volt & Pigg

Tänk vad mental inställning för för kroppen?! Jag bestämde mig helt enkelt att nu får det vara slut på att vara trött, sliten och voilá! Igår morse när jag vaknade så kände jag mig pigg och var pigg hela dagen, kvällen - underbar känsla. 

Det blir sådan skillnad när man kommer till stallet med en pigg attityd och ett leende. Alla blir glada, alla pratar och berättar roliga saker, man skrattar mer, helt enkelt mycket bättre miljö. 

Du "smittar" ner alla andra med din energi och glädje. 


Det blev lite volt-arbete igår också. 

Teo är rätt skojsig, ibland rider jag med bett, ibland med hackamore och det är väldigt tydligt vad Teo gillar. För varje gång jag ska tränsa med bett, så för han huvudet igenom tränset (förbi bettet) och försöker jag föra bettet mot hans mun så lyfter han upp och fram huvudet som för att säga "nej, inte bett".. Inte en gång, inte två gånger utan han gör så här hela tiden. Sätter jag på hackamore, sänker han huvudet och hjälper till.. Snacka om tydlig häst!

Men tyvärr Teo, igår blev det bett. Vi jobbade på en stund med sidvärtsrörelser, tölt och öppna och jag noterar att det här har jag missat helt och hållet. Teo är så stel i bogarna, måste jobba mer i tölt och öppna, det var tydligt. Galopperade lite på mycket liten volt och fick återigen höra min stallkompis drömskt suckande säga: "jag vill också kunna galoppera så där..."

Sagt och gjort.. Jag satt av nästan direkt och bara: "Varsågod, galoppera då". Då blev det ett annat liv i luckan på stallkompis men upp kom hon på Teo. Första kommentaren blev förstås att han var stor, andra kommentaren att han var lång.. och sedan lång hals.  Det är klart att hans kropp är extremt olik hennes häst som är en perfekt häst för ovalbana, kort, snabb, och smidig som en panter. Teo är mer gjord för långdistans.. 

Så skulle kompis försöka galoppera. Hmm. Det gick.. inte alls faktiskt. Det blev slängtrav. Teo är van vid mina kraftiga skänklar och min stallkompis är van vid sin känsliga häst. Lite som en stridstank möter en.. tja en fjäder?  De försökte några gånger och till slut lyckades stallkompis ge rätt galoppkommando och de galopperade några steg. 
Näe, du stallkompis - det blir nog några galopplektioner på Teo.  För är det något som Teo är så är det välskolad, han kan fatta galopp från halt, han kan galoppera på jätteliten volt, dvs säga om man gör rätt, så blir det rätt. Rolig var det att se i alla fall.. 

Sedan red jag lite till och därefter fick hästarna gå ut i hagen igen och vi riggade för kvällen och sedan var det hemåt!