Alla hästar verkar trivas

 Det verkar som om alla hästar har funnit sin plats i de nya konstellationerna. Solfari går med den nya, Teo går i egen hage och sto:et har ju sedan hon kom gått i egen hage. De verkar tycka läget är helt ok och promenerar hur enkelt som helst till sina respektive hagar. 

Allt är nu riggat inför vintern med automater, hagar, frostsäkra vattenbaljor och igår broddade jag Teo. I början av december kommer hovslagaren och ska då slå på snösulor, 4-håls skor som jag broddar själv på båda och sedan är vi redo för den annalkande vintern.

Det känns bra det här!

Solfari och hans nya hagkompis

Hopsläpp - hur gick det?

 Jag har alltid tyckt att man ska respektera hästarnas vilja och åsikt.. Så vill de inte gå tillsammans för att de inte fungerar ihop, så ska man inte tvinga dem. Det är inte deras vilja att de ska umgås i samma hage, det är vår vilja. 

Så med det skrivet så ska jag berätta hur hopsläppet fungerade. Efter hästarna hade fått äta frukost som vanligt i sina respektive hagar, så valde vi att öppna upp till den nya hästen och bjuda denna häst in till min flock på hela 2 hästar, Teo & Solfari. Hästen ville inte riktigt men efter lite övertalning så gick han ut till stora hagen.. 

Då vaknade Teo till liv.. Precis som jag befarade så blev Teo den extremt våldsamma drake som han kan bli med nya hästar. 

Jag tror inte vår nya stallkompis förstod hur hård Teo kunde vara, jag tror inte ens min andra stallkompis som har ett sto hade sett honom i aktion.. Jag misstänker att de trodde jag överdrev när jag stod i hagen med hjälmen rejält fastsatt på mitt huvud, handskar, grimma, grimskaft, spö och 3 akut-planer i beredskap. 

Så, tillbaka till Teo. Han sänkte huvudet, drog bak öronen totalt mot halsen och sen blev det full fart i galopp rakt mot den nya hästen. De kraschade ihop och sen var det ett hysteriskt vrålande och kickande och bitande. Den nya hästen visade att han accepterade Teo som ledare men inte tillräckligt för Teo. Det hade å andra sidan inte spelat någon roll - Teo kör oftast full attack mot alla nya hästar som kommer in i hagen. Jag trodde dock att den här nya, som var lika hög som Teo och väldigt stor skulle tåla behandlingen men Teo gav inte upp. Så fort den nya hästen sprang iväg, så jagade Teo hästen och tryckte in honom mot trådarna och sedan full hamring med bakben medan han bet allt han kan där han kom åt. Efter ca 5 minuter insåg jag att det här kommer inte fungera - jag måste avbryta och ta bort Teo. Jag har sett Teo jaga en häst i väldigt lång tid (typ 30min eller om det var 3timmar) tills alla hästar dröp av svett men Teo har aldrig gett upp utan fortsätter med det han vill - vilket är förstås att den nya hästen lämnar hagen. 

Så fram med spö, gå mot slagskämparna, förklara läget att jag är den som är högst och accepterar inte detta och fick dem att bryta. Den ena hästen gick åt ena hållet och Teo åt andra. Motade in Teo i ett hörn och på med grimma, ut ur hagen. Teo var inte alls nöjd med situationen och gick väldigt hårt framåt mot trådarna så fort den nya hästen var i närheten, så till slut fick jag placera Teo i en annan hage bredvid flickvännen, där det var massa gräs och kanalbyggt staket så hästarna inte ens kan nå varandra. Där fick han vara medan Solfari och den nya umgicks.

Solfari pep och den andra skrek väl ännu högre men inga ben, inga tänder utan bara en massa pipande. Sedan lugn och ro och alla hästar delade upp sig åt olika håll. Väldigt ovanligt att en ny häst väljer att stå vid grindarna och inte gå ut i stora härliga hagen och beta men nu gjorde denna häst så. Solfari gick ut i den större delen av hagen och betade, Teo betade i sin lånade hage och sto:et vilade. Alla i varsitt hörn och ungefär så var det resten av tiden.

Själv fick jag & stallkompis bygga upp en ny hage till Teo med kanalutsläpp, lunchhage osv så att alla kan känna sig säkra när han ska tas in och släppas ut. Väldigt mycket mekande och väldigt lång dag.  En liten lunch hann vi med också.

Intag av alla hästar, inga skador på mina men den nya hade lite nya hål på kroppen efter Teos hårda behandling. Rida lite och sedan hemåt.. Det var den dagen; 05:30-ca 19:00  i hagen vid stallet.. Tjohoo, så kul det är med hästar. 

Hopsläpp

 I helgen ska vi släppa ihop mina killar med vår nya stallkompis kille.. Lite spännande, lite läskigt och jag hoppas att Teo håller sig i skinnet. Han kan vara riktigt hemsk med nya hästar, jag har sett det två gånger. Han är en högrangad häst och har alltid varit sådan i alla formationer. Uppfödarna berättade att han som 2-årig hingst tog rang över samtliga i hingstflocken i åldrar 2-6 år. Så nog är han hög i rang alltid och säker på sig själv. 

Det han oftast gör är att han jagar hästen han vill ha bort. Jagar in hästen i ett hörn och sedan börjar den stenhårda behandlingen, han bits, sparkas och gör allt för att hästen ska ut ur hagen. Han gjorde det med förra stallkamratens häst, då fick Teo gå i egen hage vid sidan om i minst 5 månader, sedan fick de gå tillsammans och då fungerade det bra. Teo behandlade Solfari på samma sätt men där gick jag mellan och sa till på skarpen och det fungerade (!?!). 

Så nu håller jag tummarna att det blir ett odramatiskt hopsläpp då den nya hästen är ca 148cm hög, väldigt bitig i formen och enligt ägaren också högrangad. Jag själv kände att han var lekfull och sällskapssjuk men vi får se.. Bilder, rapport och sånt återkommer jag med efter hopsläpp.

StormurMästerskapen - hur gick det?

 Det är väl dags att återkoppla hur det gick på StormurMästerskapen på Marmatorp. 

Släppte ut alla hästar och lastade Teo, gick hur smidigt som helst. Åkte ensam, nåja med Ida som passagerare, till Marmatorp i Knivsta. Anlände perfekt enligt plan och wow.. Jag säger bara WOW.

Möttes av Marmatorps ägare och blev anvisad parkeringsplats som var tydligt utmärkt på marken. Inga egna påhitt på hur man vill stå här inte. Perfekt! Det fanns ett hagschema som tydligt visade vilket nummer jag hade och sedan var det bara till att ta Teo till rätt numrerad hage och stoppa in honom där. Skottkärror med grepar fanns överallt för oss att nyttja när vi ville mocka bort bajs. Det enda jag saknade var nog lite soptunnor, särskilt för dem som hade hund som gick med bajspåsar överallt - kan dock säga att jag såg en hel del hundägare som inte tog upp hundens bajs - skärpning på er! 

Man hörde speakern överallt så jag är imponerad av kvalitén och mängden högtalare överallt - dock var det lite väl högt vid cafeterian, så man fick skrika för att samtala men men, det åtgärdades senare...  Toaletter fanns det också överallt, så det var aldrig kö, aldrig smutsigt, aldrig slut på toapapper.

Så var det då dags för mig och Teo i klassen T3. Framridningen var kort men aktiv och så skulle jag rida hela passrakan till framridningen och.. Teo totalvägrade. Han hade så roligt med alla hästar överallt så han verkligen vägrade gå fram. Han pep, skrek, sparkade bakut (!!) och backade - riktigt vägrade gå framåt. Till slut lyckades jag ta rygg på en annan häst som skulle till framridningen men då började Teo krumbukta och dansa hela passrakan - jag tänkte wohoo det här kommer bli bra energi på banan.  Och när jag väl kom in på banan - så dog han. Han totaldog. Han ville inte gå fram, inte göra något och det blev någon halvfjuttig långsamt tempo tölt med väldigt hopdragen häst (eftersom han blev travtaktig/energilös). När vi bytte varv för att visa tempoväxlingar så tyckte jag att växlingarna blev bra men som sagt när jag skulle minska tempot totaldog han. Vid ökat tempo så kastade han upp huvudet så högt (har han aldrig gjort förut) och gick med riktigt hemsk hållning och så sökte han sig till insidan av ovalen och lyssnade inte alls på mig. Gick ut och kände mig riktigt besviken.. Poängen blev också låga vilket inte var förvånande och domarna klagade på "travtakt, hög form, hopdragen form, bryska nedtagningar" (förstod inte dessa då jag knappt hade ngn tygelkontakt). 

Paus, vila och fundering inför fyrgången (V2). Jag red fram mycket längre den här gången och riktigt jobbade i alla gångarter och lyhördhet samt följsamhet. När jag skulle rida till framridningen skedde samma sak - han totalvägrade att gå men jag gjorde samma sak igen, tog rygg på en annan ryttare. Fick i collectingring höra att mina andra två tävlande hade strukit sig så jag fick rida själv, tack för det - inte alls det jag ville. Kom in på banan, jobbade massvis i tölten med att hålla honom längre i formen och med mer aktion, gick bättre. Traven fick jag jobba på att hålla igång tempot utan att han blev lång och låg.. Skritten var mer jobbande på att han skulle fokusera på vägen och inte alla andra hästar i området. Galoppfattningen perfekt och rund mjuk långsam galopp - kände mig mycket nöjd. Ökade tölten, helt ok. Fortfarande lite för hög i formen, fortfarande ville han glida in mot insidan på ovalbanan men jag jobbade så mycket jag kunde med att hålla honom på ytterkant och bibehålla aktionen. Gick mycket bättre. Belönades med kommentarer som "fina rörelser, bra aktion, lite ofokuserad, lite hopdragen, fin form". Kändes mer som det jag också kände.

Sedan blev det en ganska lång paus för mig och jag hann med att snacka med gammal kompis och mamma (som naturligtvis hade kommit på morgonen hemifrån) och äta den grillade maten som Marmatorp hade lagat (lite kall - de borde ha värmehällar) och titta på alla tävlande. 

Finaldags!! Fick samtal om att pga många strykningar så kunde jag vara med i finalen på T3, jag hade 15min på mig att göra mig klar. Självklart ville jag öva så jag tackade JA och slängde på Teo utrustningen. Red fram rätt kort och snabbt och så var vi då 4 personer som tävlade finalen. Lite enklare nu med flera hästar som drog fram Teo på ovalbanan och den korta tölten var helt ok. Fortfarande energifattig men bättre. Tempoväxlingarna jobbade jag på att sänka tempot mjukare vid markeringarna och belönades poängmässigt för detta. Ökade tempot var riktigt bra, fortfarande för hög form men jag fick till det riktigt bra och en enda obalans i slutet blev en liten galopproll.. Kom naturligtvis sist, var inte värd bättre faktiskt men jag lyckades öva en hel del och experimentera en hel del.

Och så var det finalen i V2.. Fick rida på hackamore då en domare hade noterat ett litet rött märke i munnen i finalen i T3. Den här finalen förtjänade jag och vi kom in och körde samma sväng då. Tölten bättre men oj så seg han var. Traven riktigt trevlig men han blev längre och längre i varje varv. Skritten helt ok.. Galoppen mycket bättre och inte alls hopdragen. Ökade tölten riktigt bra och samma här, vi fick en galopproll i slutet vilket naturligtvis en domare såg men nu började det likna nåt (4,5, 5,5, 6,0)

Summa summarum: Jag är inte alls nöjd med vår prestation, jag hade mycket högre förväntningar. Men efter 2 års paus från tävlandet så får man väl acceptera det som skedde. Jag har inte sänkt i alla fall från 2019 utan ligger kvar på samma nivå i samma klasser, dock ville jag att vi hade höjt oss.  Vi har en väldans massa att jobba på:

• Långsamt tempo tölt - måste hitta bättre aktion, bättre ork i bakben
• Trav - jobba med cavalettibommar för att hitta bättre aktion och ork
• Skritt - har alltid varit bra så den låter vi vara
• Galopp - inget fel på galoppen men han har blivit lite styvare och krullar ihop sig. Måste öppnas och luftas
• Ökad tölt - hitta ett mjukare läge/form för ökningarna.
• Noterade att med bett blir han lite överkänslig i munnen så jag kanske ska gå över till bettlöst?
• Märkte också en tydlig skillnad på om jag hade lindor på bakbenen (uttagning fyrgång) eller inte (uttagning tölt). Fick inga klagomål på travtakt när jag hade under 100grams lindor bak.
• Jag själv måste få bättre styrka, bättre ork. Gärna tappa några kilon också noterade jag på foton.

Marmatorp var/är en superanläggning för tävlingar och jag ser fram emot fler tävlingar på denna anläggning. Riktigt imponerad över kvalitén och noggrannheten stort som smått - sånt märks och uppskattas!