Andas, njut av livet

Ibland får man sig lite tankeställare om vad man egentligen pysslar med.. Och nu menar jag det stressiga hamsterhjulet där man går upp, åker till jobbet, åker till stallet, äter middag, sover.. Man skyndar och skyndar lite mer..  Och så kommer den! 

Påminnelsen om att ta en paus i livet och lukta på blommorna, känna att man lever,
inse att du springer för livet utan att se livet.

Min bror har skadat sig rejält och (enligt mig) svävade lite mellan liv och död förra veckan. Han fick blödningar i hjärnan, 10cm öppen skallskada i bakhuvudet, mellanörat verkar ha fått en smäll, revben är av, nyckelben är av och en del andra småskador. Genom att ramla från en stege från ca 3 meters höjd, mer eller mindre rakt bak på huvudet... Han var totalt o-kommunicerbar förra veckan (inte medveten om oss, kunde inte prata osv) men nu, 4 dagar senare var jag+mamma och hälsade på honom och han pratade med oss, kände igen oss och vi gick och fikade tillsammans.. På 4 dagar har han lyckats komma tillbaka till oss. Visst har han ont, visst tar allt lite längre tid men han är åter hos oss.. Min bror är en tuff, envis kille!!

Och det är då jag får dessa tankeställare.. Vad gör vi egentligen?? Måste vi tjäna mer pengar, stressa fram i kö:erna, bli bättre, bäst, super, ha det perfekta huset, perfekta livet, perfekta partnern och perfekta jobbet.. Är det så viktigt?? Man hinner ju inte uppleva det man kämpar för.  Man hinner inte umgås med familjen, med vännerna.. Man hinner inte se en soluppgång eftersom man redan tänker på när man ska gå upp imorgon för att se nästa..

Jag ska försöka njuta mer av livet. Inte se det negativa hela tiden och inte se stressen. Jag ska försöka göra som tjuren Ferdinand.. "lukta på blommorna och sitta vid min korkek".. Jag ska försöka stanna upp, bjuda in familj & vänner på middag, inte vara så perfekt hela tiden.

Mys

Har ingen lust att skriva nåt idag så jag bjuder på lite sköna bilder istället..

Att följa trender

En hel del personer (inkl mig själv ibland) blir så trendinspirerade. Det kan vara lokala trender i ditt stall eller så är det något som snappats upp på tävlingar, kurser eller så är det helt enkelt att den person som du beundrar har saker eller gör saker som du då tar till dig.

Mycket handlar om saker. Prylar. Detaljer.

T ex så vill alla rida med bygelnosgrimma för några år sedan. Eller veredeus-boots.. varför inte G-boots som också dök upp som en trend. Skoridbyxor. Olika märken på sadlar - spelade ingen roll om du redan hade en bra sadel, man ska ha just det där märket. Olika typer av hjälmar som faller folk på modet. Blinget, det får vi inte glömma - allt glitter som helt plötsligt var ett måste. Tunga skor fram. Silikon i hovarna.

Prylar är inte fel. Prylar är bra och får marknaden att vakna till liv och nya bättre, förhoppningsvis snällare mot hästen, uppfinns.

Men ibland blir det så att vi tror att hästen går dåligt pga prylar som inte är rätt märke, inte rätt pryl. För om en viss tränare kan få hästen att gå så sagolikt bra (och denne tränare har ju bara fina hästar - sen att tränaren har möjlighet att sortera bort "dåliga" hästar, det har man helt glömt bort), då måste det ju bero på prylarna. Och så har man hamnat i ekorrhjulet köpa prylar.

En klok man berättade en gång för mig att hans vän på runt 80 år tränar in unghästar. Han rider alla sina hästar i samma sadel, samma träns och det har han gjort ända sedan han började rida. Hans hästar är alltid mjuka, följsamma, lyhörda och flotta. Behövdes det prylar för honom?  Nej.

Det gäller att se över sin egna ridning och kommunikation med häst innan man börjar köpa prylar. Jag menar att en god anpassad sadel till just din häst är bra men måste du då köpa en ny bara för att "alla" andra har ett annat märke?

Kan det vara så att din kommunikation med din häst brister?

Jag har också varit pryltok och är nog det lite fortfarande. Jag köpte prylar tidigare men insåg, efter många långa ridturer på flera dagar, att det var kommunikationen med min häst som brast. När vi var tillsammans minst 10 timmar per dag - då började vi träna tillsammans och förstå varandra. Då behövdes knappt inga prylar, jag styrde hästen med hand mot manken. Efter denna insikt så minskade jag ner prylbehovet, vilket både har gjort att jag tar en rejäl frågestund med mig själv först när min kommunikation med min häst brister och min plånbok har blivit gladare. Men jag köper fortfarande prylar.. gärna med bling på :-)

Flest prylar på hästen vinner.. 

Leran kommer

Nu börjar det.. Den eviga årliga traditionsenliga leran i hagen. Vi har lite blandad kompott i våra hagar. Den hage där stona går är det lite mer lerigt eftersom de har inget bete i den hagen utan det är mer en väldigt vältrimmad golfbana (icke vårdad golfbana men ändock en golfbana) men i valackarnas hage är det lite mer gräs vilket binder  jorden lite bättre och det är inte lika lerigt.
Men visst är det lerigt hos dem också. Vid kanalen mellan lunch- och vanliga hagen t ex eftersom det är en liten in/ut-gång för dem, likaså platserna där de gärna står och hänger.

Mycket bajs är det också. Teo är fortfarande lite hingstig och bajsar på hög men Kjartan sprider gärna omkring sina högar lite överallt. Detta resulterar i att det är stora höga bajshögar på vissa ställen och så massa småbajshögar lite överallt.

Det är nu hagarna inte ser så trevliga ut om man inte mockar dem ideligen. En häst bajsar ca 10-15 ggr/dag (enligt experter) så då är det bara att räkna.. En vecka blir det ju runt 70-105 högar, på ett år blir det 3650-5475 högar och det här är per häst. Så Kjartan och Teo bajsar alltså runt 140-210 högar per vecka!
 Att mocka hage gillar jag för det blir rent och fint men då hagen är väldigt stor och gräset väldigt högt så blir det extremt jobbigt eftersom jag gör det manuellt med grep och skottkärra. För mig är det totalt omöjligt. Området nära fodringsplatsen mockar jag men inte längre än så och tydligen verkar hästarna gilla att bajsa precis där vi fodrar så det måste helt enkelt mockas.
Den hage som Teo & Kjartan gick i förut var enklare eftersom den var både mindre och närmare stallet, dvs gödselplattan, så då mockade jag varje helg och då blev det ungefär 1 skottkärra per häst.

Men leran var det ja. En hel del stall satsar på att grusa där det är som värst och det gillar jag. Men det går ju inte att göra så överallt utan då får man komma på lite smarta lösningar. Jag funderar på att lägga lunchhagen på ett till ställe - så jag kan alternera - så slipper hagen bli söndertrampad. Vi får se om jag gör så

Planering planering

Jag är en sådan person som älskar planering. Att planerna förändras gör mig inget men jag gillar att planera grova planer så att jag är lite förberedd på vad som ska komma och om något behövs inhandlas så är jag redo.

Som t ex nu i vinter så kommer hästarna få gå på lösdriften. Skjul finns, elen är riggad och klar, backar där jag förvarar färdigvägt hö står vid hagen , lunchhagen är iordningställd och isolerade vattenbaljor finns. Det enda som är kvar är 4st fodringslådor, vilket jag planerar att fixa med 4 EU-pallar, plyfaskivor, pallkragar - det ska jag fixa så fort jag hinner nu.

I sommar så tror jag inte att pojkarna kan gå i den här hagen för den ger alldeles för mycket gräs. Det är en mycket frodig hage och planen var ju att få dit fler isis-valacker som kunde hålla nere betet men så verkar det inte bli just nu så då får jag planera om. Istället tror jag att pojkarna får stå inne på sommarnätterna och gå ut på dagarna. Då kan jag reglera deras vikt lättare och de slipper de allra värsta insekterna på kvällarna och nätterna. Blir betet för frodigt så får de helt enkelt gå i en hage närmare stallet - som är mindre och har mindre bete. Där kan jag lätt rigga upp en lunchhage, eftersom betet tar slut där efter 1 vecka och så är det lite enklare för mig att ta in och släppa ut hästarna. Visserligen får jag mocka den hagen hela tiden, eftersom den är mindre, men vad gör det?

Att jag får jobba lite mer under sommartiden stör mig inte men det är många som passar på att utnyttja sommaren till att bli "hästfri" och släpper ut hästarna på bete och på så sätt slipper åka dit varje dag för att mocka, fodra, släppa ut/ta in osv. Jag tycker att för hästarnas skull bör det vara tvärtom. På sommaren behöver hästarna mer skötsel än på vintern. Sommaren har många insekter, risk för att små sår blir stora sår, mycket bete - risk för fång, fetma, varmt är det också men på vintern anser jag att hästarna mår gott av stora hagar, ute så mycket som möjligt för riskerna är minimala, det är inga insekter, öppna sår blir inte sämre och hästen kan gå och pula i snön. Men det är mina åsikter..

I vilket fall som helst är jag redo för alla alternativ just nu. För jag har verkligen köpt in allt som behövs, vilket känns skönt. Lite insektstäcken kanske behövs.. och regntäcken inför vintern nästa år.

Måndagstur med mamma

Igår var också en sådan där härlig dag i stallet. Jag har det bra lyxigt när mamma dyker upp för att när jag väl kommer till stallet är pojkarna inne i sina boxar, de har fått mat och det enda jag behöver göra då är att borsta, sadla, tränsa och rida.

Vilket vi gjorde igår. Ut så fort som möjligt eftersom vi väldigt gärna vill rida i dagsljus och mörkret kommer fort numera. En härlig runda, samma runda som alltid, och så avslutade vi med härlig galopp på vallen.. Jag hörde hur mamma tjöt av glädje bakom mig när vi galopperade.

Otroligt roligt och jag njuter verkligen av dessa turer. De är guld värda!

100% energi

Det har varit tungt ett tag för mig med tanke på att jag har fått tagit bort Brana och mycket annat har hänt, mestadels i stallet under det här året. Det känns som om ett kapitel eller en hel favoritbok har försvunnit.. och glädjen med den..

Men NU börjar den återfinna sig igen! Jag har fått tillbaka energin och med den kom glädjen att vara i stallet, fixa, dona och det smittar av sig även på hemmafronten.

Lördagsmorgonen skulle mamma komma till stallet och rida, så jag passade på att låta pojkarna sova inne under fredagen. Tidigt på morgonen kom jag till stallet och släppte ut pojkarna i en lite mindre hage, närmare stallet, och så tog jag ut damerna samt deras batteri till elaggregatet. Och varför inte väga massa hö för några dagar.. och mocka pojkarnas boxar.. och städa rent deras vattenkar..
När mamma väl dök upp vid 9-tiden så var allt klart för ridning.

Och en sådan rolig tur vi hade. Det blåste som skjuttsiken men vi red ändå. Samma runda som vi älskar och hästarna var pigga, vi var glada och vädret var busigt.

Sedan åkte vi hem till våra egna hem där jag då ökade på energinivån. Jag plockade in ved in till huset, ca 8 fulla skottkärror, sedan gjorde rent transporten invändigt (som på något sätt har blivit förvaringsplats) och så tömde förrådet på skräpet som jag hade placerat där. Tog in gräsklipparen för säsongen, plockade undan utemattor som varit på altan, dammsög inomhus och gjorde rent runtomkring hemmet så att vintern kan få komma..

Söndag morgon åkte jag tidigt till stallet för att rida i ridhuset. En storhästryttare och jag skrittade dit, vi red väl sisådär 45 minuter i ridhuset som hade massa speglar - underbart - och så skrittade vi hemåt igen. Skritten tog ungefär 20 minuter, så totalt red jag då 1h och 25minuter. Där lär jag rida oftare, underbart med ridhus och det här hade perfekt botten och så speglarna som gör att jag ser vad jag pysslar med kroppsmässigt. 

  

Jag fixade lite i stallet med lite sittmöbler, mockade rent boxarna och satte täcke på Teo som var sjöblöt, både av regn och svett. Kjartan och Teo fick vara kvar inne - till Kjartans frustration - och de

fick lite hö och så åkte jag hemåt. 

Teo i snyggtäcke..

Väl hemma dök föräldrar upp (efter jag hade bett dem att komma kvällen före, vilka underbara föräldrar jag har) och jag gick upp på taket för att sätta fast den förbaskade parabolen som har stökat under 1 års tid. Jag vågar inte vara på taket utan att någon är i närheten för OM jag skulle ramla ner så vill jag bli upptäckt direkt och att någon ringer ambulans direkt. Samt så kanske jag behövde deras hjälp om problemet var för svårt.. 

För jag hade fått nog. Antingen skulle den ner eller justeras så den gav bättre bild. Tack och lov var problemet lättlöst - fästet den satt emot hade ruttnat lite så med hjälp av pappa från marken som dirigerade mig (min läromästare) så lyckades jag byta ut fästet, säkra upp parabolen igen och så en snabbtitt på teven.. Bättre bild än någonsin!! 

Föräldrar tog med sig massa skräp som skulle slängas också så nu är tomten nästan helt rent från skräp. 

På kvällen var det dags att åka till stallet igen för att släppa ut pojkarna, Kjartan var då i upplösningstillstånd (HUR vågar jag låta honom vara inne när brudarna är där ute i hagen?!?) , mocka boxarna och så väga lite mer hö.. Fodra samtliga hästar och sen var det kväll och dags att åka hem och sova.. 

Superhärlig helg med massa gjort.. 

Älskar uteritter med mamma

Igår tog mamma och jag en sväng på våra svarta springare.. Jag fullkomligt älskar dessa turer med mamma.. Dels för att det just mamma men också för att vi har roligt tillsammans, Teo känner sig trygg med Kjartan och turerna är lagom långa, lagom tempo, odramatiskt och helt enkelt lagom.

Vi har några korta rundor som vi brukar ta, ibland kombinerar vi turerna som vi gjorde igår. Det blev lite grusväg, lite äng, lite skog, lite stubbåker, lite backe, lite grusväg, lite mera grusväg och så lite skog med backe (busbacke i full galopp) och så en stor härlig äng. 

Skritt, trav, galopp och så tölt för mamma och lite grisepass-träning för mig.

Teo växer det kan jag konstatera. Mina stallkamrater som inte ser honom lika ofta tycker han har fått längre ben och jag har noterat att tränset som jag har använt hela tiden börjar bli lite för litet.. Det sitter tajt under ganaschen och det tränset är mitt favoritträns (Rambo Micklem) och just där går det inte att spänna ut mer. Så det blir väl till att köpa ett annat träns snart..  Han känns högre också, jag antar att han brakade iväg på höjden när han fick mer grovfoder.

Jag önskar att mamma bodde närmare stallet så att vi kunde rida ihop mer eller mindre varje dag men jag får vara glad åt de stunder vi får tillsammans på hästryggarna.

Mys i stallet

Ibland vill man inte riktigt rida eller hästen vill inte riktigt bli riden.. Så var det igår. Teo var pigg och glad men jag vill inte riktigt rida.

Teo tappar tänder mer eller mindre hela tiden nu, vilket märks i munnen - han har lite rött tandkött, ibland är han lite öm i munnen så varför rida jämt? Han är dessutom 4 år och ska vi vara helt korrekta fyller han inte 5 förrän sommaren 2017, så varför stressa??

Jag har alltid tyckt att hästar på avelsvisning visas alldeles för tidigt, vid 4 års ålder vilket innebär att de rids in vid 3 års ålder. Varför har vi så bråttom?? Varför inte låta hästarna vara fram till de är 4-5 år och sen rida in dem?  Så jag tror min plan är att rida honom max varannan dag, lite lätt ridning men med fokus på töltsättning, det är så jag har gjort under tiden han har varit hos mig så varför inte fortsätta på den linjen?

Så, igår var det bara mys i boxen. Jag borstade, kände igenom, kliade honom. Och han gillar sånt, särskilt kliandet. En rakt igenom gosig kille..

Morgonfodra & Kvällsfoda

Min stallkompis och jag har roterande schema när vi fodrar våra hästar. Kompisen har 2 ston och jag har 2 valacker, så det är ganska enkelt att lägga schema eftersom vi har lika många hästar = lika många pass vilket då är ca 14 pass i veckan totalt, 7 pass var..

Och jag måste säga att det som är absolut mysigast är att fodra på morgonen. Man kan vara hur trött som helst när man kommer till hagarna men så möts man av hummande glada hästar som tycks säga "hej, åh så mysigt att du kommer.. jag har saknat dig "..

Det spelar ingen roll om det är spöregn, snökaos, storm ute - det är ändå extremt mysigt att komma till hagen och ge hästarna de färdigriggade hösäckarna och ge dem en liten klapp, lite kel och samtidigt känna igenom dem så allt är ok med dem. 

När man är klar i hagarna, vilket brukar ta max 10 minuter, så är man glad, avslappnad och laddad inför dagen. 

De har sannerligen magiska energikrafter de där hästarna.. 

Träff med kompis

Igår var det inget stall för mig utan igår åkte jag över till bästa kompisen och umgicks. Grejen är att hon har fyllt år för ett tag sedan och hade fest i helgen men tyvärr (och som vanligt) fick jag migrän och kunde inte komma.. Eftersom jag gärna ville se deras nybyggda altan och även överlämna lite presenter som låg hemma, så träffade jag henne och hela familjen igår istället.

Vilken fin altan!! WOW!! Jag inhämtade massvis med inspiration från bygget och kommer nog plagiera en del.

God mat, gott sällskap och så avslutades det hela med att Theodór också fick lite presenter av födelsedags"tanten".. Väldigt fina saker och han tackar, bugar och bockar för att slippa se ut som en rosa tjej numera..

Ingen valack kommer

Den isis-valack som var planerad att komma i början på november... den kommer tyvärr inte.

Hästen flyttar istället till stallet precis bredvid ägaren, så ägaren slipper åka någonstans för att fodra, sköta, rida sin häst. Ägaren behöver bara promenera några meter till grannens stall - otroligt lyxigt och något jag också önskar jag kunde göra. Alltså ha ett hus med hage och litet stall..

Så nu blir det bara Kjartan & Teo i valackhagen och de 2 stona i den andra hagen. Vi får klara oss med varandra i hagarna och vi ägare får helt enkelt jobba vidare, så som jag har gjort i ca 5 år (sedan jag lämnade mitt ex) och så som sto-ägaren har gjort i ca 1.5 år här hos oss...

Rent krasst kan man väl säga att det blir enklare nu eftersom jag bestämmer hur "mina" hästar ska ha det i "min" hage helt själv.. Det finns ingen annan som jag behöver komma överens med - inte för att jag är så svår att komma överens med (tror jag) men ändå.

Nu kan jag själv styra hur mycket flocken ska äta, hur ofta, när de ska komma in och allt som har med flocken att göra..Så..... "Inget ont som inte för något gott med sig.. "

Jag välkomnar nya valacker till flocken, bara så ni förstår det.. Men allt går så mycket lättare när man är ensam och bestämmer över flocken själv..

Bara vi två..

Kjartan är gubbsjuk....

Åhh, det är så härligt att rida ut med mamma och så nyttigt för Teo. Vi drog iväg så fort jag kom till stallet eftersom mamma redan hade tagit in båda hästarna och så ut i skog och mark.

Kjartan är för rolig på dessa uteritter. Han är seg, vill inte gå, stannar gärna, vill gärna vända och både mamma och jag funderar om det är så att han inte orkar längre - han är ju ändå 30 år.  Men efter att vi har ridit en stund bort från stallet och jag har kämpat på med Teo i både trav, grisepassskritt, galopp - vi har fått lite bekymmer med vänstra galoppen så den övar vi lite extra på - så ska vi vända och gå hemåt..  Och då ni!! Då kan den lille gamle gubben helt plötsligt tölta, trava och galoppera på i högt tempo. För då bär det hemåt MOT BRUDARNA!!

Just det - han har blivit en riktigt gubbsjuk liten gubbe. För det är bara brudar som gäller numera.

Han står gärna i minsta delen av hagen eftersom den delen är närmast brudarnas hage. Där står han,  trånande mot brudarna i deras hage, visar vilken karlakarl han är och det är t om så pass att vi får valla ner honom till maten när det är dags att fodra. För han lämnar ogärna den där lilla hagen för då kommer han längre ifrån brudarna..

Här har han snosat in något extra gott stokiss i hagen och flemar för att få känna doften riktigt rejält.

Jag har då aldrig varit med om maken till valack som i 27 år har gått i blandflock, aldrig varit intresserad av brudar tidigare och så kom han till mig där han helt plötsligt fick gå med bara 2 brudar och så helt plötsligt blev han värsta hingsten. På 2 år har han konverterats från 100% valack till 100% hingst. Han har betäckt både Brana & Svipa - inte bara hoppat upp utan en "riktig" betäckning och vi har blivit tvungna att separera honom från ston eftersom han håller på så här. 

Han har blivit en riktigt vacker lätthanterlig hingst på 30 år, enligt honom själv..

Hur gör man med tävlingshästar? Box, lösdrift??

Jag har nästan alltid haft mina hästar ute dygnet om, inklusive Brana - förutom när hon blev dålig. Jag tycker att hästarna mår gott av att vara ute och gå omkring och peta i marken, underhålla sig själva och hela tiden röra på sig. Men jag tror att jag är nog ett undantag när det gäller tävlingsfolk.

Unga hästar anser jag bör vara ute dygnet om - de behöver flock, luft, stora ytor att röra sig på.. Äldre hästar tycker jag också mår bättre av att vara ute dygnet om för att de ska kunna röra på sig hela tiden och inte stelna till. Hästar som rids för att tränas och kanske tävlas någon gång på klubbtävlingar eller liknande är inte heller de hästar jag pratar om utan jag menar de här hästarna som man verkligen satsar på. De hästar som man vill ska komma till SM, de hästar som tävlas Nationellt.. 

Jag pratar om de hästar som man vet instinktivt att man kan komma långt med.. 

Jag tror att de flesta som tävlar på lite högre nivå, har sina hästar i mindre hagar, med färre hästar i samma hage och på box under nätterna. Min veterinär, som jag har stort förtroende för, ansåg att "så dyra och flotta hästar bör stallas in på nätterna så att inget händer dem".  Visst, jag kan förstå hennes tanke eftersom hästen går ganska obevakad i sin hage, mycket kan hända. Dessutom att ha hästen i mindre hage, med mindre gräs gör även att man kan reglera fodret lite bättre och på så sätt inte få dem så där grästjocka under den varma perioden. 

Jag har tänkt en hel del på det här. Många förespråkar lösdrift och säger att det är det optimala för hästarna (nu pratar jag inte om fri tillgång på mat utan det faktum att hästen går ute dygnet om) och att hästarna inte bör vara stillastående så mycket. 

Men är det verkligen optimalt att ha sin häst på lösdrift om man vill satsa högt??

En häst som står i mindre hage skadar sig inte lika lätt på saker i hagen, likaså bråkar den inte med massa andra hästar och minskar risken för sparkskador. Små hagar tenderar också till att vara närmare stallet - mer bevakning på hästen. Mindre hage betyder också mer kontrollerad fodergiva eftersom hästen äter upp allt i hagen väldigt fort och sedan bli hagen bara en jordhage eller en hage preparerad med grus. 

En häst som står i liten hage och kommer in på nätterna i box bibehåller sin energi på ett annat sätt och kan "explodera" mer vid ridning, lite mer WOW.. Hästen utsätts inte lika mycket för vädret och slipper oftast de mest ettrigaste insekterna. 

Men en häst som går ute dygnet om kan strosa omkring, äta, umgås med sina artfränder, leva ett mer "normalt" hästliv som de gjorde för länge sedan. De får frisk luft hela tiden, kan klia varandra, njuta av varandras sällskap, stärka sina muskler genom att busa och galoppera runt i hagen och få en mer sund syn på flockens mentalitet och hur en häst ska bete sig. 

Jag har själv noterat att mina hästar blir piggare när de får stå inne på nätterna, mer vakna, mer utvilade och mer redo för världen. Men jag ser också att de får mer humör, de bråkar gärna med varandra i boxarna, tuggar gärna lite på boxinredningen och vill väldigt gärna gå ut. 

Det jag ser när de är ute dygnet om är att de verkar lugnare, mer nöjda men också mer trötta, de tar sig gärna en lång tupplur när jag tar in de på box och verkar inte riktigt på "hugget". 

Så hur bör man egentligen göra? Stalla in hästen? Eller ha hästen ute dygnet om? 

Hur gör egentligen "höjdare" med sina tävlingshästar?? 

Man kanske kan göra båda delarna.. Ha dem inne på box under vår, sommar, höst och sedan ute dygnet om under vintern.. Då får man det bästa av två världar.. eller??

Box??

 Eller hage 24 timmar ute med sina vänner??

Tölt-träning, mitt sätt att rida och tänka

Åh vad det är underbart att rida igen. Nu har jag ett ganska stort mål inför vintern och det är att få Teo förstå vad tölt är. Det var vad Peter och jag kom överens om - skynda långsamt men full fokus på tölt, tölt 70% och resterande andra gångarter.

Så vi fokuserar rätt mycket på tölt. Igår var inget undantag.

• Jag började med lite skritt, halvhalter och åttavolter:  "Förstår du mig? Snackar vi tillsammans eller vill vi olika saker? Förstår du höger och vänster? Känner du mitt säte? Hur mår du, Teo? Samarbetar jag med dig?"
• Därefter blir det lite trav, lättridning, halvhalter och åttavolter: "Känns du ren? Har vi fortsatt kommunikation? Går det för fort för dig? Är jag tydlig nog med min yttre sida? Är du pigg, seg? Är jag tillräckligt mjuk men stabil i mina hjälper? Sitter jag korrekt?"
• Sedan tar vi lite galopp på stora mittvolten: "Känns du jämn? Är min yttre sida fortfarande hjälpsam? Har vi ett gott tempo? Vill du busa? Var min fattning tydlig nog?"
• Därefter bryter jag av, berömmer massvis och så tar vi en liten paus. "Duktig kille. Känner du dig nöjd nu? Förstod du mig?"
• Sedan börjar då samling inför tölt. Jag ökar energin men ber honom inte gå framåt. Svårt att förklara för alla hästar reagerar lite olika men det jag gör är att driva lätt med skänklarna samtidigt som jag förhåller med sätet och så driver jag även framåt med rösten. Jag har knappt ingen tygelkontakt - bara lätta mjuka korta tyglar, då det inte behövs med Teo. Av och till blir jag totalt passiv, när han är extremt duktig och av och till får jag öka min egna energi: "Förstår du? Jag vill att du ska skritta i passtakt, sätta rumpan under dig. Känns det bra? Orkar du? Har jag för mycket press på dig? Är det för mycket förhållning? Vill du stå och trampa på stället, nej - framåt"
• När vi har samlat oss en stund, max en långsida, så slappnar jag av, bjuder honom framåt i skritt och sedan tar jag trav. "Duktig kille. Nu var du jätteduktig och därför får du släppa loss energin och trava ut steget. Inte för fort, var kvar hos mig.. Kändes det bra? Vill du pröva igen?"
• Och så fortsätter jag så en liten stund.. Växlar mellan samling tölt, skritt, trav, skritt, samling tölt, skritt, trav osv.. När vi travar så gör vi det på åttavolter för att bibehålla kommunikationen. 
• Sedan avslutar jag med en liten uteritt på ängen där vi sträcker ut i galopp bort från stallet och sedan skrittar hemåt med långa tyglar. "Sträck ut, våga ta för dig i galoppen. Njut av farten. Duktig kille. Känns det bra? Är du med mig eller jobbar vi på olika sätt? Nu var du riktigt duktig, ska vi gå hem nu? Du bestämmer vägen bara vi skrittar och slappnar av"
• Och den sista biten går jag alltid hem. Jag sitter alltså av, spänner loss sadelgjorden en smula, drar upp stigbyglarna, knäpper upp nosgrimman, kliar honom lite på huvudet och berömmer honom. "Nu var du riktigt duktig. Känns det skönt med att få allt uppknäppt? Matte går hem med dig, tillsammans med dig. Jag är riktigt stolt över dig. Förstod du vad vi pysslade med?"

Sedan får han komma in i boxen, jag tar hand om alla saker, borstar av honom, låter honom ta en paus i boxen utan mig och sedan på med grimman, ta med Kjartan och så ut i hagen där kvällsmaten väntar. Han brukar alltid stanna och dricka först i hagen för att sedan ta några tuggor på saltstenen och så sakta promenera bort till maten. 

Måndagstur med mamma

Mamma och jag har startat en tradition verkar det som. Måndagar är den dag då mamma kommer och vi rider ut en liten sväng på våra hästar. Underbart roligt och den här gången red vi även på en stor äng som ska vila. Snacka om pigga hästar! Kjartan brakade på rejält i tempo och sprang förbi mig och Teo!?! Vilket inte var så uppskattat för Teo så han laddade på lite högre tempo - perfekt, en häst med tävlingsinstinkt :-)

Så nu har Teo vilat i ca 2 veckor och fått mer grovfoder, ca 4 kg hösilage per dag.. 

Nu ska vi börja träna igen!

Konsten att bygg brunn för hand

• 1 bruten fot (ev. bruten på syrran - hon ska röntgas idag) ,som undvek en cementring på 150kg då den välte, genom att hoppa åt sidan.. 
• 2 personer fick lätt blodvite då de fick en tung lyftkran över sig, då den välte pga tung cementring (200-300kg) blev felupphängd i kranen.
• 1 person fick ytterligare blodvite då någon (jag) råkade sätta spaden i handen på personen
• Minst 5 personer rejält trötta i kropparna då vi har grävt, lyft, burit, kånkat, skyfflat för att gräva och fylla brunn minst 2.50meter ner under jord.

Några av oss som hjälpte till på det ena eller andra sättet

Det blev resultatet av helgen!! Men.. vi gjorde det! Den gamla brunnen, som inte gav något vatten, är igenfylld och alla cementringar som satt i den brunnen upplyfta och rullade över till nya brunnen, där pappa och mamma har gjort det tyngsta jobbet att gräva ner under jord (skyffla sten, gräva och slita bland rötter minst 2 meter ner) och där vi då fortsatte gräva ytterligare en bit och sedan placera cementringar på plats och mura igen skarvarna och fylla på med jord på utsidan av ringarna.

Den nya brunnen fylldes på hela tiden medan vi jobbade så pumparna fick arbeta för högtryck.

Och här snackar vi MANUELLT arbete då denna brunn byggdes långt in i skogen, där det inte finns elektricitet eller rinnande vatten. Allt gjordes av människokraft. 

Det är då man får respekt för gubbarna och kärringarna som levde förr i tiden - vilket jobb de gjorde! 

Här är då jag, i brunnen, står då böjd med en skyffel och försöker få bort jord och lägga det i en hink som sedan någon ovanför tar upp via rep.. och så om igen.. och igen.. och igen.. 

God mat hade alla gjort också så vi njöt vid varje måltid som alla hade hjälpt till med att inhandla och laga. Bastun var underbar efter ett tungt lördagspass med brunnen men ren - det blev jag nog inte. Hade grus i håret hela tiden, så duschningen hemma var underbar. Tänk så glad man kan bli av en dusch med fri tillgång på vatten.. 

Teo botulism och lite tunn

Veterinären kom idag och gav Teo hans första botulism-spruta. En av de 3 sprutor han ska ha med ca 4 veckors mellanrum. Det gick så bra, han reagerade inte ens vid sprutan.

Veterinären tyckte också att Teo var lite tunn, nästan mager, och eftersom han är stor och växer så rådde veterinären mig att öka på rejält med grovfodret.. Och jag som tyckte han var lite för stor om magen.. men tydligen var det helt fel..

Och sovit gott i boxen har han gjort inatt också..

Teo matvrak eller gentleman Kjartan

Vi har haft lite bekymmer jag och min stallkompis när vi har morgonfodrat herrarna i hagen, vilket just nu är 2st - Kjartan och Teo.

Problemet är att Teo är ett matvrak och ska ha ALLT.. Han skuffar undan Kjartan oavsett hur långt mellanrum man placerar högarna med hö  och sedan är det ett ytterligare faktum att Kjartan vill stå nära brudarna när han äter mat.
Teo är dessutom mycket tydlig på vad som är hans (hård kille som slåss när det verkligen behövs) och Kjartan är numera rätt mesig, så, resultatet blir att Teo äter upp allt hösilage och Kjartan får inget.

Det ska lösas idag. Jag har en liten lunchhage med mekanisk grind där jag tänkte att hästarna får äta lunchhö men det får bli "gubb-hage" istället. Alltså en hage där Kjartan får gå in på morgonen och äta sin frukost och kväll och så ställer vi in grinden på 2 timmar. Då har han en tidsfrist på 2 timmar och borde hinna äta upp sin mat i lugn och ro medan Teo får glo från andra sidan av grinden.


Så får jag bygga en ny lunchhage någon annanstans i hagen.. Allt löser sig som sagt.

Frost = Broddar på

Hästarna har fått vila lite sisådär under förra veckan och även den här veckan har de fått vila. De verkar njuta i hagen och går omkring och mumsar på det gräs som finns i hagen.

Men nu börjar det bli frost, så jag kommer sätta på broddar (2-brodd) så att de inte halkar i det frostiga gräset. Har man skor på hästen och det är frost i gräset blir det halt.. och jag vill inte att de ska halka och göra sig illa.. det var ju så här Brana skaffade sin första skada - hon halkade i gräset.

Skjulet får än så länge vara nedmonterat, inväntar delar som (antagligen) kommer nästa vecka, då kommer jag sätta upp det omgående.

På måndag börjar träningen igen för hästarna..

Skjulet tog sig en färd..

Det var en sorglig syn jag mötte i hagen när jag var i stallet.. Mitt vindskjul som jag har satt upp ganska nyligen i hagen låg upp och ner med pinnar och annat rakt upp i luften.

Först trodde jag att någon häst hade kliat sig så frenetiskt mot det så det hade pajat totalt och sedan hade vinden hjälpt till men de var totalt oskyldiga.. Hästarna, inte vinden.

Jordspetten, som säkrar skjulet ner i backen, har små "hattar" på själva pinnen så att man ska kunna sätta på en klämma som sitter under hatten och som sedan går runt spjälorna vid marken. Hattarna är alltså till för att hålla kvar klämmorna. På 2 av dessa jordspett hade hatten lossnat vilket gjorde att klämmorna lossnade och skjulet kunde fara hur bäst det ville i vinden. 

Nu var det inte extrema vindar igår, enligt SMHI 5m/sek och kastvind på 11m/sek, men det räckte för att vinden skulle suga tag i skjulet och välta det.

Men det här behövde jag inte, varken ekonomiskt eller tidsmässigt. 

Det var bara till att lossa presenningen från skjulet och sedan kontrollera skadorna. Pressen var hel, de mesta spjälorna var också hela. Det är på ena sidan när 6 böjda spjälor i taket som hade böjts så pass kraftigt så de hade gått sönder, plus 2 jordspett då som var "hattlösa" och så de andra 2 spetten har fått sin beskärda del av att hålla fast skjulet. 

Så just nu är pressen nedpackad, skjulet (delar av det) har jag placerat rätt och sedan är det bara till att kontakta tillverkaren. Jag hoppas att de kompenserar detta fabrikationsfel - för enligt mig är det ett fabrikationsfel - men annars är det bara till att köpa reservdelar och bygga upp igen.. 

Det här tog några timmar och sedan var det becksvart och dags att åka hem..

SUCK!! 

Återrapportering reklamation:  2016-10-05 kl 12:30.

Tyvärr (och jag säger tyvärr) anser leverantören att skjulet har utsatts för extrema väderförhållanden.. Jag vet inte om jag anser att 6m/sek i vind (måttlig vind enligt SMHI) och  11m/sek i kastvindar i ca 4 timmar ( frisk vind enligt SMHI) är extrema väderförhållanden men det ansåg tydligen leverantören.

Så de erbjöd sig 50% rabatt för de detaljer som jag behövde.. vilket blev totalt 1/3 av vad hela skjulet är värt. Jag har inget val utan har beställt dessa detaljer. 

Jag fick dock ett tips av en kollega på hur jag kan lösa jordspettens hatt-problem, så vi ska se om jag kan fixa detta så hattarna inte lossnar från jordspetten längre... 

Måndagar = Uteritt med mamma

Det är såå roligt att rida med mamma.. Jag la ut den här bilden på Facebook och jag tycker att den säger mer än 1000 ord men en sak min mamma kommenterade i FB var det bästa..

"Vi har alltid fina turer med dessa underbara vänner 😅"

För visst är våra hästar våra vänner... Underbart

Familjens helg

 Den här helgen gick i familjens tecken känns det som. Lördagen åkte jag till min moster och vi möblerade om hela hennes lägenhet. Det var flytta säng dit och bokhyllor dit, soffan lite mer åt vänster och så upp på vinden och placera saker där. 

Tror hon gillade sitt nymöblerade krypin - jag gillar hennes lägenhet och den har så mycket potential att bli riktigt häftig, så nu har vi startat den delen. 

Sedan vidare hem till föräldrar där jag åt lite mat, klippte deras gräsmatta och umgicks med dem båda. Klippte lille Molles klor på en gång också. 

Sedan stallet på eftermiddagen och tog in båda pojkarna plus damerna i sina boxar. Borstade av killarna ordentligt och sedan fick de faktiskt sova inne under natten.

Söndagsmorgonen bjöd på en kall frostig morgon. Jag hade morgonfodringen, så jag tog ut herrarna i en liten hage eftersom en liten tjej hade fått erbjudande att rida Kjartan på en liten morgontur.  Jag tror Kjartan har glömt bort att bredvid den här hagen går det får, för han såg dem och ansåg att de var mycket läskiga varelser. Blåste upp sig och började trava mot dem i sån där fjädrande spänstig trav. 

Stona släppte jag ut i deras vanliga hage, där deras frukost var serverad.

Tjejerna kom och så sadlade/tränsade jag Kjartan och så begav de sig ut på en skrittrunda på ca 45 minuter men skäckens mamma som ledare, hon promenerade bredvid hästarna.

Tror att de hade en mysig runda, dock en smula kall eftersom de inte var rätt klädda för årstiden.. Kjartan var nöjd och det var viktigast för mig.

Killarna fick sedan komma ut i sin hage och jag gav dem en smula försenad frukost i hagen. Sopade, mockade och gjorde snyggt i stallet och sedan hemåt.

Där jag omedelbums satte igång med "projekt städning av tomten".. 3 timmars arbete med att flytta slanor som ska bli gärdsgård på baksidan. Efter det, var det bara ren och skär söndagsmys i soffan..