Vinterförberedelser

 Helgen som var blev ett rejält byggande. Många av inackorderingarna dök upp och alla hjälpte till så mycket de både kunde och orkade - helt underbart!

Vi blev klara med 2 lunchhagar (en till valacker, en till stona) plus deras höförvaringspallar och så en liten specialare till ett äldre sto med sin egna lilla foderautomats-låda. Min häst och hans vän i deras hage gjorde jag klart med deras låd-automater och sedan grusades det lite i vissa hagar och mockades bajs.

Boxarna fick sig en översyn också, så nu funkar alla automater i boxarna som de ska.  Jag passade på att lite sent på kvällen sopa rent och flytta lite krokar i vår hölada också, så det blev fint där också.

NU är vi redo för vintern!! Den 25:e oktober kommer alla hästar in och därefter är vintern här (enligt mig då som släpper ut hästarna)

Alla 15 hästar har sina platser, sina hagar och sina automater. Alla hästägare har nu fått en introduktion på kvälls- och morgonfodring, så nu kan jag börja slappna av. 

Såå skönt att bli klar med det mesta :-)

FEIF.s regler om hovboots

 Jag kommer nog aldrig förstå mig på FEIF och deras regler. Det har blivit populärt att man ska värna om hästens välfärd, vilket jag står bakom till 100%, men en del av deras regler för tävling är lite konstiga.

I reglementet 2026 står det att: G8.3.2.2 "If horses are shod all four feet should be shod...." samt i G8.3.2.3. Alternative Shoes står det att: "All alternative permanent shoes are allowed without filling as long as the weight does not exceed the weight of standard iron shoes of the same size..." samt "Alternative permanent shoes must follow the same rules as normal shoes regarding fit and placement on the hoof..."

Jag har även fått det bekräftat från en domare: "S k hovboots har ibland använts som alternativa skor, men då med maxvikt 250 g. Emellertid är detta inte rätt, det har aldrig varit tillåtet. Nu är det förtydligat under alternativ skoning, att alternativa skor ska sitta permanent fast. Som skyddsmaterial är de inte heller tillåtna. Så de är inte, har aldrig varit och kommer inte bli tillåtna 2026 heller. Bra att jag fick djupdyka i detta och hämta förstahandsinfo från FEIF:s sportordförande."

Det har aldrig varit godkänt med hovboots men FEIF skulle ändra reglerna inför 2027 men... Det är nytt från och med den 1 april i år att man inte får tävla mer med hovboots eftersom det varit problem med att hästar fått skavsår pga barfota bootsen. Dom gick igenom nya regeländringarna inför tävlingssäsongen via teams.

Jag har hovboots och jag har provat runt för att hitta rätt sort som passar min häst. En sort som inte ger skavsår, inte ger blödande sår, inte stör min häst runt hoven men ändå, får jag inte tävla med dem. Är inte det lite galet?? 

Så jag måste ha järnskor som är fastnitade med sömmar i hoven, som rent krasst sliter sönder hoven, eller limma på skor med då en massa som kan vara rätt giftig. Limmet i ohärdad form kan ge hudirritation om lim hamnar på kronrand eller huden (på hovslagaren också), värmeutveckling under härdning, allergiska reaktioner.  Istället då för ett par välsittande hovboots som är anpassade efter hästen, ger skydd under sulan och kan tas av så hovarna får använda sin egna mekanism. 

Kan man inte ha skor på så ska man inte tävla.. har jag fått höra några gånger. Men om min häst mår bättre av att vara barfota, är inte det då snällare mot hästen? Typ som vissa som tävlar i löpning hellre använder vissa barfotaskor istället för traditionella gymnastikskor. Jag menar inte att alla hästar passar för att gå barfota men man måste väl ändå få välja?

Så, nu får jag sätta på skor, med sömmar, för att jag ska kunna tävla. Hans hovar kommer återigen bli lite trasiga pga hans nedslags-rotations-kraft, jag kommer återigen bli tvungen att sko om var 5:e vecka men däremot kommer han kunna tävlas enligt konstens alla regler.

Så det är så här FEIF anser att man ska värna om hästarna, att tvingas till skor??? 

Teo's framhov Barfota i ca 7 månader. Hans hovar har aldrig varit så här fina.  Märk väl att jag har inte haft en hovslagare på plats på länge (dock har jag hovslagare ibland och denne godkänner mitt jobb samt trimmar till lite), jag raspar hoven själv och tar bort löst skräp runt strålen.

Flexboots. Sitter perfekt, är mjuka, skyddar hans hov och skadar inte benet. 

Samma hov framifrån. 

Och det här är Teos hov när han har skor på sig. Inget fel med detta, här är han nog nyskodd, men notera alla sömhål under de befintliga sömmarna. Det är så här han trasas sönder succesivt, med sömhålen som vittrar ner hoven.

Så här ser Teos hov ut, efter avtagning av sko ca 6 veckor (vinter), detta var visserligen extremfall den här gången men, det här ser ju hälsosamt ut, eller hur?

Hopslöpp, mekande, bilskrälle,

 Då har jag varit kraftigt förkyld samtidigt som det kom 6 hästar efter varandra på fredagen,. Alla hästar installerades i respektive boxar och dagen efter släpptes alla ut tillsammans med de gamla hästarna som har stått här.

Valackerna blev nu 7st och stona blev 4st (nåja 3st och en gammal valack men jag kommer benämna dem som ston). Allt gick bättre än förväntat, så nu har vi 4 härliga flockar, en på 7st, en på 4st, och två på 2st.

Själv har jag då kämpat mot min förkylning och hosta medan jag har byggt och åter byggt i stallet. Det kom ju en x-tra häst som inte var inplanerad så det blev en massa justeringar som bygga en ny kraftförvaring, hyllor skulle in istället för skåp och massa småsaker. Men jag tror alla nya är glada över att ha flyttat in och jag önskar dem alla; Välkomna till oss!

Nya foderkammaren. Inte målad här men..

Stoflocken

Stora valackflocken

Bilskrället ja. Jag har haft stora problem med varningen "kontrollera insprutning", som dyker upp av och till. Jag har också kört fram och tillbaka till olika verkstäder som inte vet vad felet är.  De har bytt väldigt många saker men ändå finns felet kvar. Nu är det tydligen en enkel kontakt trasig, som kostar 100kr, men denna lilla kontakt vägrar bilfirman byta utan de vill byta hela kabelhärvan i motorn. Så jag har försökt hitta en ny kontakt men det är 20 veckor bort och det går inte för bilen går extremt dåligt. Så nu ska jag fixa bilen på fredag för hela 13000kr som egentligen kunde ha kostat mig ca 1500kr. Jättekul... Jag kommer aldrig mera köpa Dacia Duster för nu har jag haft  2 st och båda har strulat

Förbereder ankomst av 5 hästar

 I helgen smäller det!! Då kommer 5 nya hästar till stallet och det kommer bli jättestökigt, oroligt, nervöst, många samtal till mig och samtidigt roligt, intressant och en massa nya tankar att ta till sig. Jag fullkomligt älskar det! Nya hästar innebär nya personer och de har alltid något att lära oss - vilket jag tacksamt tar emot.

Jag har nu förberett allt i stallet med lappar, krokar, diskborstar, boxar, foderautomater osv osv. I helgen satte vi upp en massiv hage så att de 7 valackar som kommer gå tillsammans får en jättestor härlig hage att umgås och den är dessutom full med gräs.  Denna hage stolpade vi manuellt ca 120 trästolp, jättekul. Det var jag och gårdsägaren som stod och slog, vi kan lugnt säga att jag slog ner ca 80 stolp. Lite träningsvärk har jag. 

Men NU är vi redo för denna helg som vi har förberett oss för några månader. Det ska bli såå roligt att se när våra hästar får mer sällskap. 

Idre

 Det har blivit en tradition att jag följer med min mamma, syster och svåger till Idre. Det blev så efter min pappas bortgång för tidigare åkte de till Idre. Mamma & Pappa har varit där i över 20 år och min syster+svåger följde med och har gjort så i ungefär 10-15 år.  Jag valde att hänga med år 2023, dels för att muntra upp familjen men också för att mamma älskar Idre och hon behövde komma hemifrån.

Vi kan också lugnt säga att vi har uppgraderat oss när det gäller boendet. Från att bo i en liten stuga på 30kvm med trånga sovrum, trångt kök - så har vi numera lägenhet med 3 seperata sovrum, ganska stort kök och trevlig yta. 

Jag fullkomligt älskar att vandra!! Nästa år blir det en längre resa men det återkommer vi till då. Njut av bilderna.

3 stora projekt

 Jag har haft 3 stora projekt inplanerade det här året. Första var att fixa köket, andra var att fixa så vattnet är bättre och tredje att byta kamin. Det roligaste var att fixa köket för det gjorde jag själv och kunde småfixa lite då och då och inspireras av andra. Men NU är alla projekt avslutade och klara och jag känner mig otroligt nöjd!

Mitt nya härliga kök. 

Det jag har gjort med köket är att jag har lagt på ett nytt golv, ny köksstomme, installerat diskmaskin, ny kyl och frys, platsbyggt skafferiet. Jag känner mig så nöjd och allt är efter min längd. 

Det blev en ny kamin också. Den har jag inte installerat själv för det var övermäktigt men nu är den nya på plats och jag ser fram emot att få elda i den under vintern. Tror den kommer vara så mycket bättre än den gamla som var en ren plåtare.

Vattnet är ju lite tråkigt att visa men en ny varmvattenberedare, nya filter och ny dragning av rör samt installation av diskmaskin. Det blev så bra! Det gjorde experter och inte jag.

Sadelkammaren blev fixad också när jag ändå var i farten och den blev så bra! Likaså en del foderautomater gjordes om. 

Eksem-känning

 Teo har alltid varit lite kliig av sig, ända sedan jag köpte honom. Hans mamma hade eksem, det både vet och såg jag på henne. Men Teo har aldrig haft eksem, han är svenskfödd, han har en svensk mamma och pappa men varje år har hans kliande eskalerat. Jag har alltid haft flugtäcke på honom och sprayat med insektsspray.

Men det här året...jag vet inte om det är ett konstigt väderår här i mellersta Sverige med hög värme och sedan regn och så varmt igen. För just nu har knotten totalt exploderat vid stallet. Det är så mycket knott och hemskheter i luften och Teo har gått in i värsta kli-explosionen. Jag tror jag får acceptera att han har fått eksem, en lätt variant men ändock eksem. 

Så nu får jag väl behandla honom som en eksemhäst. Han har börjat sova inne på nätterna för att minimera möte med knotten för mycket på eftermiddagarna.

Flex Hoof Boots

Dags att utvärdera lite boots. Jag har aldrig varit en barfota-häst-person men tydligen är min häst det! För hans hovar har aldrig varit finare eller bättre!! 

Alla hästar verkar vara individuella när det gäller hovboots så här får man faktiskt pröva sig fram lite. Jag har provat: 

 * Cavallo boots, gav skavsår i karleden och han var mycket obekväm i dem (stod och sparkade i luften efter jag hade satt på dem) samt de är väldigt klumpiga. 

 * Scoot boots, jättetrevliga, lätta men ack så mycket skavsår han fick av dem. De är liksom hårda överallt och de spännremmar man drar fast bootsen med runt ballarna gav honom köttsår. Jag menar verkligen köttsår. 

 * Flex Hoof Boots, en bättre version av scoot boots. Mjuka, flexibla och har många möjligheter att köpa olika storlekar på alla spännremmar. Han har inte haft ett endaste skavsår av dem och verkar väldigt bekväm i dem. Det enda abret är väl att de är så flexibla så ibland ömmar han lite när han går på grusvägar. 

Då kan man förstås köpa pads och så kommer vi in på den sången också. Jag har använt ull-pads, riktig bra men de torkar aldrig efter en lerig riddag. Evo pads är riktigt dåliga, de plattar till sig direkt och går sönder efter bara några dagars användning. 

 Jag är nyfiken på Equine Fusion. De är som Flex Hoof Boots (antagligen har de kopierat modellen) men de har lite bättre funktioner på alla spännremmar. Nåja, det är väl bara att sy till på mina egna. 

Teos hovar då? Under tiden han har haft skor har sömmarna gjort stora hål i hovarna, sömmarna verkar röra sig i hoven och liksom karva ut större hål vilket har lett till att skorna hela tiden glappar. Jag har provat massa olika typer av sömmar, koppar, vanliga standard, titan men alla verkar röra sig i hålen och göra större hål. Jag har skott med 4-5 veckors mellanrum (men hur billigt är det?!?) då det verkar vara det enda möjliga under skoperioden för att skorna inte ska lossna. Likaså har då hovarna mer eller mindre förstörts pga sömmarnas rörelser. Hovarna vittrar sönder på sidorna pga de mängder sömhål, eftersom hans hovar växer också långsamt. 

 Jag har under hela tiden filat på hans hovar så att de håller sig fina, även klippt bort/kapat lite skräp från strålen plus hållt hälarna på plats - med godkännande av hovslagare förstås. Jag gör inget invasivt, bara filar lite. Så summa sumarum: Hans hovar gillar att vara barfota. Han verkar också må bättre av att vara barfota. Det enda tråkiga är att man inte får tävla i hovboots. Det anses ge för många sårskador på hästarna (!?!) så antingen får jag tävla barfota eller sätta på skor.

3 år sedan

För 3 år sedan på dagen var det mitt sista farväl till min pappa, då han lämnade detta jordeliv och fortsatte sin tid någon annanstans. Det var kyrkostund, kista, blommor, släkt och vänner som alla sa farväl till honom. Hans kvarlevor finns nu på en vacker plats vid kyrkans minneslund. Jag tror inte riktigt jag förstod då att han var borta, utan det kändes mer som att han var på resande fot och vi hade en träff med hela släkten. Men så var det förstås inte. Pappa har alltid varit den tysta, ödmjuka, benfasta, kunniga och faktiskt rolig person. Han lärde mig massvis och jag har så många minnen i varenda rum jag är hemmavid. Han har haft ett finger med överallt. Hans arbetspenna finns faktiskt kvar på en av fönsterkarmarna - jag vägrar ta bort den. Av och till brukar jag prata med honom, oftast när jag arbetar med trä. Jag ber om råd, ber om förlåtelse för att jag inte riktigt kan göra lika bra som han gjorde, ber om godkännande. Då och då hör jag även hans ord "B+", Det var ett gemensamt skämt vi hade om att inget arbete är bra nog, det finns alltid utrymme till förbättring och därför kan man inte få A. Det var tydligen något hans gamla lärare sa till honom och det fastnade hos honom och nu har det fastnat hos mig. B+, detta korta ord, detta lilla ord som alltid ger oss en påminnelse om att vi kan alltid göra bättre. Det gäller allt - inte bara med bygget utan allt. Om du har gjort en god gärning, kunde du göra bättre? Om du har sagt något bra till någon, kunde du ha sagt mer? Det är sådant litet ord men ack så stort det kan bli, och även så litet. Tack Pappa för allt du har gjort, allt du har lärt mig. Jag kommer alltid sakna dig!

Snart börjar morgon-passen igen

Uj uj uj, snart börjar de tidiga mornarna igen. Mornar då jag möter alla hästar i boxarna, hummandes och så blir det täcke av/täcke på. Promenera med den ena flocken efter den andra, backe upp och backe ner. Jag gillar faktiskt mina mornar men jag märker också att ju äldre jag blir, desto skönare tycker jag om lugna mornar utan stress att åka till stallet, pälsa på mig 3 ton kläder, pannlampa osv. Men, nu är det snart dags igen och alldeles snart är det fullt stall också! 14 hästar som ska ut i olika hagar. Det ska bli skönt att påbörja normaliteten men jag kan faktiskt inte klaga på min sommar. Har hunnit med ovanligt mycket den här sommaren men samtidigt ovanligt lite. Öland blev det första - riktigt härligt med semester där. Sen har det varit mycket byggande i stallet med foderautomater osv plus då visning av stallet för snart de nyinflyttade. Gurkan fick tänder och kulor bortopererade. Teo har gått barfota och kommer fortsätta barfota. Middag med goa vänner har jag hunnit med. Lite cafeteria-jobb också på några helger. Hemma har jag hunnit bygga köket själv, fått ny diskmaskin installerad samt ny varmvattenberedare och nya rör. Bilen har åkt in och ut på reperation. Besiktat både bil och hästsläp. Jobbat, jobbat och åter jobbat. Det som stör mig är att jag har inte priorieterat vedkapning!! Nåja, ngn gång ska vara den första och skulle inte förvåna mig nu att det blir strömavbrott under vintern.

Hovsprickan

 Teos hov lossnade igår. Alltså själva delen som var dålig. Han har inte ont eller så men det ser lite groteskt ut. Jag träffade en hovis i förrgår som raspade en hel del och la "sprickkanter" så att en sådan liten del som möjligt skulle lossna, om den skulle lossna. Vilket den förstås gjorde igår i hagen. Denna hovis visade också mig vad jag skulle göra om den skulle lossna vilket var exakt det jag redan gjort, vinkla tån med hovrasp. Skönt att känna att jag hade gjort något rätt i alla fall. Återkommer med foto imorgon.

Annars lunkar livet på i sakta mak. Semester har jag haft i miniformat, några dagar här och där och jag har njutit i stora klunkar. Ridningen börjar dra igång mer och mer och jag känner att Teo verkligen mår bra av att gå barfota. Jag pratade faktiskt med denna hovslagare om detta, att jag aldrig skulle ha trott att jag skulle bli en barfotahästare, det är inte riktigt min stil. Men som vi båda ansåg, vissa hästar mår bättre av att gå barfota, likaså mår vissa hästar bättre av att gå med skor. Visst, det kräver lite mer av mig som hästägare med en barfotahäst då jag hela tiden behöver analysera hoven, strålen, underlaget som jag rider på och status på hovarna, alltså lite mer än en normal skodd häst. Jag filar rätt mycket på hans hovar också så att de håller sig korrekt balanserade, inte flisar av eller så, plus ser till att han inte har någon liten sten som fastnat och kan ge skador.

Problemet är dock tävlandet. Jag skulle vilja tävla men FEIF tillåter inte barfotaboots pga att de ger så mycket skador (?!?!). Om man rider med barfotaboots som ger skador så behöver man nog fundera på om man verkligen är rätt person att ha sin häst barfota. Det finns så många olika barfota-boots nuförtiden som är perfekta för hästarnas hovar, det gäller bara att hitta rätt. 

Själv har jag provat Cavallo-boots som jag anser är för klumpiga och de gav Teo skavsår i karleden och jag har provat Scootboots som gav honom rejäla sår ovanför hoven precis, så de såldes. Men nu verkar jag ha hittat rätt, Flex Hoof boots. De är mjuka men har ändå en bra hård sula, dock behöver jag lägga i en separat sula för att det ska kännas rätt för honom men vad gör det? 

Jag kan rida ut i vilken terräng som helst, träna på volten, ligga i väldigt snabb galopp, ökad tölt och allt - utan att han berörs av bootsen eller tycker det gör ont av underlaget eller får sår på benen. Så, de är perfekta för honom men det betyder inte att de är perfekta för vilken häst som helst. Men för Teo passar de underbart. 

Detta år ska jag även försöka mig på att ha boots på vintern. Det ska bli intressant att se eftersom vi brukar få rätt isigt, både i hagarna och på ridvägarna. Broddar har jag för bootsen så det är bara att brodda på. 

Fullt stall, Flex hoof boots, spricka

 Stallet är fullt! Riktigt överproppat också eftersom jag har kö på 4 personer. Det är kul hur det skiftar, ena stunden rätt svårt att få in hästar och nästa stund jagas stallplatser. De 5 som flyttar in kommer från samma stall eftersom deras stall ska lägga ner (tyvärr). Dessa inackorderingar har stått i samma stall i över 10år, så det kommer bli en omställning för dem men jag hoppas de kommer trivas hos oss!

Teo och jag på skogsrunda

Torka! Det är snustorrt i hagarna pga brist på regn och överbetning. Så nu har en del hästar fått flytta upp i skogen där det finns massa gott skogsbete. Där får de gå tills ägarna tröttnar på att ha dem ute.  Nästa år kommer vi göra annorlunda.

Några mycket nöjda hästar ute på skogsbetet

Flex hoof boots. Jag har hittat rätt hovboots till min svarte springare. Jag provade dem förra året och Teos ben, hovar och karleder mår så bra i dessa boots. Tidigare scootboots var så hårda så de skavde och gav honom rejäla sår men efter en vinter med skor igen, så hittade jag flex hoof boots och de är suveräna. Supermjuka runt huden med hård sula, plus att jag använder paddar i sulan för att skydda hoven ännu mera. Jag har nu 2 omgångar (ett par äldre och ett par splitter nya). 

Varför jag kör barfota? Jag provade en sommar och noterade att Teos hovar har aldrig sett så fina ut, så jag bara fortsatte. Det blev skor på vintern och barfota från april till oktober ungefär. Det här året ska jag försöka köra barfota året om, vi får se hur isigt det blir i vinter.

Mina nya flex hoof boots.

Spricka. Teos hovar är stenhårda och jättefina men han har haft ett broddtramp från i vintras som nu har krupit ner och spruckit upp en del. Jag har pratat med hovis om detta under varje skoning och fått svaret "Det är ingen fara, låt det vara" men nu när jag fotade och ringde honom så blev svaret "Det där är allvarligt, du måste ha skor". Så från att, från ca 7 veckor sedan då hoven såg ungefär likadan ut, då hovis sa "ingen fara", till "akut åtgärd". Hmm??? 

 Men min hovis har skadat sig och påstår sig vara frisk men efter lite frågor insåg jag att han fortfarande inte mår bra. Så jag vill inte att han kommer utan jag jobbar lite själv med sprickan och inväntar en annan hovis som kommer inom kort för att sko andra hästar i stallet. Han är inte halt, har inte ont men jag inser att när/om tåkappan lossar, får jag ett riktigt stort problem.

Bakhov bör tilläggas. Jag försökte göra en sån där skåra för att stoppa sprickan från tån men inser nu att det var onödigt för det stoppar aldrig. Däremot hjälper det att runda tån rejält så att det inte blir ngn kraftöverföring och tryck, så det har jag gjort. 

Foderautomater. Jag har byggt foderautomater i alla boxar. Ett riktigt jobbigt jobb, men nu har alla 14 boxar automater i sina boxar. 

Dessutom håller jag på och bygger 2 foderstationer till en hage, då hagen är lite komplicerad på hösten (lerig/vatten) och jag vill inte stänga av en sektion för lunchhage. Då bygger jag en liten låda istället, ja eller två lådor för det är två hästar som går där.

Mycket har hänt sedan sist

 Oj, jag ser att jag inte har skrivit något sedan april. Det har hänt en hel del så jag listar bara ner allt här:

• 2 valackar och 1 sto har flyttat från stallet. De ville stå på lösdrift och det är något jag inte kan erbjuda. 
• 1 sto till flyttade för att hon ville ha sitt sto (som har ensamsvårigheter) i en större flock så hon inte blir så sårbar.

Jag har visat stallet för många men ingen verkar tycka det är tillräckligt intressant. Antingen är det just för att det inte är lösdrift eller så är det för långt bort. Jag noterar dock att hästintresset har börjat falna lite överallt, så jag tror att det helt enkelt börjar bli för dyrt att äga häst. Så jag tror jag kommer få lite svårigheter att fylla stallet.

• Min medryttare kom och gick. 

Medryttaren var suverän, jag kände mig supertrygg med henne men det var något som Teo inte gillade. Han blev rätt sur och var väldigt tydlig med sitt beteende. Jag vet inte om det var medryttaren eller något annat men jag som ändå har rätt högt kontrollbehov valde till slut att avsluta medryttaren. Det var absolut inget fel på medryttaren men jag klarade helt enkelt inte av det. 3 månader  men sen gick det inte mer, trots att jag kände mig jättetrygg med medryttaren så var det något som gnagde. Ja, då har jag provat och jag kommer aldrig mer ha medryttare. 

• Gurkan är kastrerad och har fått dra ut några tänder.

Jag har hela tiden velat kastrera honom då jag vill inte ha en hanhund som kan bli en bråkstake eller har så mycket hormoner och skriker efter damerna. Så kastrering skulle det bli! Men nu blev det lite tidigare än beräknat eftersom Gurkan har överbett och behövde ta bort de nedre hörntänderna innan de växte upp för mycket. Så jag bönade och bad veterinär att göra allt på en gång vilket hon gjorde. Hela 12 000kr gick kalaset på, och jag fick inte ett smack på försäkringen.. Tack så mycket för det.. 

• Mitt kök är ombyggt av mig.

Äntligen fick jag mitt skafferi och mitt fina kök med långsamstängande lådor och bara underbart perfekt. Det är några få saker och några stora saker kvar som är beställda och kommer inom kort, typ kyl, frys, belysning Men annars är allt klart.

• Varmvattenberedare, Värmekabel, Reningsfilter

Jag bokade in en VVS:are som installerade varmvattenberedare, värmekabel och reningsfilter (jösses så rent vattnet blev). Det här är något jag borde ha gjort för 10 år sedan men jag har helt enkelt valt bort det. NU blev det av och jag känner mig supernöjd. Diskmaskin fick han installera också

Det här var bara ett litet axplock. Jag har varit på Öland samt Kreta men det tar vi senare.. 

Livet lunkar på

 Jag tycker ofta att livet lunkar på i sakta mak och det händer ingenting men när jag granskar tidigare inlägg så ser jag att det har hänt en hel del, både bra saker och dåliga saker.

I nuläget har Teo och hans kompis i hagen fått börja sova ute, det har de gjort i 2 veckor ungefär. De går i nuläget i en öppen härlig hage som jag älskar men det verkar som att det kommer flera ston till stallet så då får vi tyvärr lämna denna hage och flytta upp närmare stallet eftersom hagarna är olika stora och erbjuder olika koncept.

Gurkan mår bra, min nya lilla kompis och Teo mår utmärkt. Jag har en superbra medryttare till honom just nu och de tränar/myser 1-3 ggr/ vecka, vilket är super för mig för då hinner jag med massa annat. 

I helgen flyttar 1 sto och 2 valacker från stallet eftersom de söker lösdrift och det är något vi inte kan erbjuda här i stallet pga hagarna. Lösdrift kräver stora dränerade fina hagar med skjul och vi har visserligen stora hagar men inte tillräckligt stora för lösdrift. Jag önskar dem stort lycka till i framtiden!

Vi börjar närma oss sommaren vilket märks för en del av hästarna i stallet har börjat gå ute dygnet om och jag hör att fler börjar ansluta sig till utehästar-livet. Det ska faktiskt bli skönt att ha ledigt i 3 månader. 

Sorg i stallet

 Det blev en tung och sorglig onsdag. Jag kom till stallet som vanligt på morgonen för att släppa ut hästarna och då noterade jag att den enda stora hästen kvar i stallet (fullblod på 23år) låg ner och verkade ha kämpat med att komma upp (trodde jag) men det visade sig att hästen hade tarmvred, igen. Han buköppnades för 2 månader sedan för samma problem och ägaren samt medryttare har tagit hand om honom så fint hela tiden. Det har varit mycket jobb för dem med att hålla rent i boxen, ge hästen soppa, promenera, promenera och åter promenera. 

Men som sagt, på onsdagsmorgonen hade han så svåra smärtor och veterinär kom dit men kunde inget göra. Trots maximal smärtlindring hade hästen extremt ont, så pass ont så han kunde inte transporteras säkert till klinik så det ena att göra var att låta hästen somna in. 

Han fick lugnande och därefter de 2 sprutor som behövs för att låta hästen somna in. Ägaren och medryttaren var förstås väldigt ledsna. Deras kärlek fick somna in..  Jag lider med dem..

Bakskor AV

 Teo blev nyskodd förra veckan men både jag och hovslagare noterade en förändring på bakhovarna. Han hade byggt upp en s.k falsk sula med väldigt höga bärrandskanter (tror jag det heter, den del man fäster skon på). 

Hovslagaren valde att inte ta bort den falska sulan pga risk för smärta för Teo då han är en smula känslig och satte på skon på dessa höga kanter med djupa fåror in till lamellranden. Jag vet inte om jag tyckte det var sån bra idé men hovslagaren har alltid rätt, enligt mig.

I lördags red jag ut med en kompis och någonstans längs med denna grusväg passade Teo på att slänga av sig skon. Ingenting hade gått sönder så jag misstänker att den bara slängdes av!

Som ni ser på bilderna, det här var efter min ridning där han tappade skon, så ser ni hur djup fåran är där skon i normala fall sitter och hur hög sulan är. Jag tog helt enkelt bort den där extra sulan och voilá så såg hoven normal ut igen. 

Jag försökte få tag i hovslagen men lyckades inte så jag tog ett beslut att lösa problemet själv. Jag karvade bort den falska sulan, raspade lite på bärranden och satte på skon - ja, jag har fått utbildning av hovslagare för länge sedan och satt på ett gäng tappskor i mina dagar. Den satt fint, skon, och jag blev riktigt nöjd.

Men... igår var båda skorna avplockade när jag tog in honom från hagen. Yeyy! Så något galet är det med bakhovarna. Sagt och gjort, han fick helt enkelt börja med att vara barfota lite tidigare än planerat. Jag raspade till hovarna så mycket jag kunde och så red jag ut, med hovboots.

Just nu har jag Cavallo hovboots bak, för att minimera skav. De är inte broddade för det är så pass fint underlag så jag behöver inte brodda. 

Jag har även Scoot Boots som jag använde förra året, dom fick han skav runt ballarna förra året men jag har värmt dem och spänt ut banden runt ballarna så jag hoppas de inte skaver likadant som förra året. Jag kommer också köpa Flex Hoof Boots, mestadels för de påminner om Scoot Bootsen men verkar inte lika stumma i materialet. 

Ska bli intressant det här med bootsen. För jag noterade förra året att Teos hovar har aldrig varit så fina som de var när han var barfota, så kanske han får fortsätta vara barfota under vintern också..

Ny stallkamrat sökes

 Suck, precis nu när jag tycker allt flyter på så där perfekt i stallet så meddelar två av dem att de kommer flytta och de har 3 hästar tillsammans. Så det blir ett rejält tapp på hästar som folk. 

Jag tycker det är tråkigt naturligtvis men båda vill ha saker som jag inte kan erbjuda i stallet i nuläget och då får man helt enkelt söka sig vidare, vilket de båda gjorde. De anlände ungefär samtidigt från samma stall och jag misstänkte redan att de båda skulle flytta när den ena av dem meddelade mig att hon söker andra platser (fick förvarning från person redan i februari). Och mycket riktigt, den andra flyttar också på samma datum.  Inte alls förvånande. 

Så nu börjar jakten igen med att hitta nya stallkamrater, unga som gamla, det spelar ingen roll. Det enda kravet jag har är förstås att personerna ska fungera med nuvarande stallkamrater och att de har valacker. Jag tar inte emot ston längre, de har för mycket hormoner.

Vi får se när/hur/vilka som anländer, spännande med nya stallkompisar.

Februari = Trött på vintern

 Det är väl ungefär nu de flesta börjar tröttna på kylan, på vintern, på att gå med så mycket kläder, att frysa, att knacka is osv osv.. Men jag är faktiskt tvärtom! 

Det är NU jag mår som bäst. Det börjar ljusna tidigare på mornarna och kvällarna ska vi inte prata om. Det är ljust fram till ungefär 17 nuförtiden - underbart! Snön ligger kompakt på vägarna, det är nästan lite is på ridvägarna (mitt favoritunderlag) och man märker en förändring i naturen. En försiktig trevande första vårkänsla liksom. Fåglar börjar kvittra lite smått, som att prova sångrösterna och man känner att solen börjar värma. 

Jag tycker verkligen om vintern!

Fodra, Rida, Jobba

Det går bra med Gurkan. Han gillar inte riktigt att åka iväg på mornarna, han vill hellre leka hemma och mysa men tyvärr så går inte det. Vi måste upp tidigt för att åka till stallet och sedan vidare till arbetet. 

Han verkar tycka jobbet är okey eftersom han har sin lilla yta tillsammans med matte. Sover gott när jag sitter på möten och leker i sitt lilla område när jag jobbar.

Men stallet är inte så kul. Han får sitta i min jacka medan jag jobbar och det är inget han är så förtjust i. Han gillar inte att sitta fast, så han piper i typ 20minuter och sedan somnar han. Rida verkar rätt okey men det är samma där, då har han pipit i ca 20minuter när jag gör ordning hästen och somnar när jag sitter upp.

Att gå själv är inte heller roligt eftersom det är kallt och tråkigt. Så generellt är han inte jätteglad över mitt stall-liv men tyvärr måste han acceptera det. 

Det är inte optimalt att skaffa valp under de kalla månaderna har jag noterat. Det är svårt att uppmuntra dem att vara  ute, då de är för kallt och det är svårt för mig att göra allt jag behöver göra. Dessutom är han så självständig och vill göra saker på sitt sätt och är mindre klängig än vad Ida var, så det gör ju inte det lättare. 

Vi leker jättemycket hemma så det tycker han är väldigt kul. Särskilt när jag slänger leksaker som han får hämta..

Fick fin present

 Jag fick en underbar present av gården där jag har min häst. 2 tavlor på trasselsudden. De var såå fina och jag blev så rörd. Nu hänger de på väggen vid min andra tavla där trasselsudden och jag öppnar dörren första gången till mitt (då) precis nyinköpta hus. 💖

Första lilla tavlan är där Trasselsudden är på ett berg i Idre.
Andra tavlan är min hand och trasselsuddens tass.
Tredje (stora) är där vi öppnar dörren till mitt nyinköpta hus. Ni se henne stå på bakbenen och vill att jag ska öppna dörren.

Medryttare och lite annat

 Jag har nu berättat för alla i stallet om mina känslor. Kanske lite väl sentimentalt från min sida men jag tror det hjälpte. Jag berättade att jag inte vill att de ska kontakta mig på fredagar-söndagar för då behöver jag pausa, njuta, leva. Jag vill inte höra hur "den hästen bet en annan", "hur vattnet fryser i baljorna och kan vi lösa det på något sätt" eller "att den personen sa si och så".. Jag vill bara vara en vanlig person som åker till stallet och umgås med min häst och mina stallkamrater. Vilket jag tror alla förstod nu.

Dessutom har jag och min hagkompis bestämt att så fort snön försvinner så kommer våra hästar gå ute dygnet om. Teo kommer få ta av sig skorna så fort det går. Varför?? Jo jag behöver hålla ner kostnaderna så jag kan ägna mig åt mitt hem och renovera det.

Dessutom har jag sökt medryttare. Jag tror jag har fått tag i ett gäng härliga personer så nästa helg ska en del få provrida och jag ska få en känsla för dem och de för mig. Jag håller tummarna att några funkar. För min tanke är att kanske ha 2 medryttargäng som rider 2-4ggr i veckan. Då kan jag fortfarande rida Teo och njuta men samtidigt ha lite mer pengar kvar så jag kan ha råd att ha kvar honom och hemmet.

Jag ger detta ett år. Januari 2027 ska jag ha samma magiska känsla över att äga häst och njuta av stalllivet. Har det försvunnit, så säljer jag Teo och slutar med hästar, hur tragiskt det än låter. Men det är en dyr sport och ska man hålla på med detta, så måste man älska det helhjärtat.

Tunga beslut tagna

 Jag har haft en riktig (50års)-kris eller något.. För det har varit tufft att driva stallet, rida min häst, ta hand om min hund, sköta mitt hem, jobba på mitt jobb och samtidigt leva.  Under 3 års tid har jag tagit över ett helt stall om 14 hästar, strukturerat om hela stallet, dragit in folk till stallet, löst olika problem som alla har haft och samtidigt tagit hand om min hund som var svårt sjuk, sett min pappa som var svårt sjuk och en bror som har varit svårt sjuk. Hunden fick avlivas, pappa dog och brorsan överlevde och mår bra nu. Jobbet har krisat med än det ena, än det andra.....

och själv har jag bara sprungit på... i ekorrhjulet. Utan att tänka, utan att stanna, utan att leva.

Det får vara nog nu!

Jag har tagit en rejäl fundering på vad jag vill här i livet. 

• Ska jag sluta med hästar? Det som ger mig energi men som också tar väldigt mycket energi från mig just nu. 
• Det är extremt kostsamt också.
• Ska jag byta jobb??
• Men jag gillar ju mitt jobb
• Ska jag flytta?
• Älskar mitt hem

Jag tog ett beslut nu. Hästlivet älskar jag med allt vad det innebär, Vad ska jag göra mellan oktober-april om inte vara i stallet på kvällarna? Det är mörkt, kallt, tråkigt men vad är alternativet? Stanna hemma framför teven? För det är ju där jag lär hamna.  Det kostar mycket pengar ja, men det finns alternativ till det. Hästen får gå ut tidigt på våren i hagen, då behövs inte strömateriel. Han får dessutom ta av sig skorna, vilket gör att jag inte behöver hovslagare på några månader. Jag tar bort kraften, för egentligen behöver han inte kraft. Kanske sänker livförsäkringen, för det är det som kostar.

Skaffar medryttare så att jag inte behöver vara i stallet varje dag och dessutom får medryttaren betala för sig, så kanske hela alltet betalar sig själv. 

Vi får se om det räcker. Jag ger det ett år, sedan får vi se.

Inte mycket ridning just nu

 Jag tog ett beslut när Gurkan anlände att låta Teo vila. Dels för att jag vill ge Gurkan så mycket tid som möjligt att vänja sig vid sin nya miljö men också för att det är kallt, runt -8 till -11 grader. Det är inte så snällt mot en liten valp, även om han är mestadels i min jacka. Teo har dessutom inte fått vila en längre tid på länge så jag kommer nog låta honom få en rejäl paus. Han har hitintills fått vila i ca 1.5 vecka och jag tror nog att han kommer få vila nästa vecka också.

Jag har på något otroligt sätt inga kvällspass under dessa veckor, mitt första är den 11 februari så det är rätt skönt. 

Gurkan och jag tillbringar dagarna med att sova, leka och äta. Jag jobbar däremellan. Tack och lov för mitt jobb som tillåter mig arbeta hemifrån.

Välkommen Gurkan!

 Då har Gurkan anlänt!! En stabil, självsäker liten kille på 8 veckor. Vi fick helgen tillsammans och försöker lära känna varandra. Hans första gång ute i naturen, i snön, hans första möte med hästarna, han första ensamma natt med mig utan sina syskon.

Det har gått jättebra och han sover hela natten eller rättare sagt, han sover mycket! Det känns riktigt bra det här och jag mår bättre. Saknar trasselsudden förstås men det svider inte alls lika mycket. Men det är ändå inte samma känsla jag har med Gurkan som jag hade med trasselsudden. Misstänker att det är en övergång som kommer ta tid att få känslorna på rätt sida.

Förberedelser

 Mina känslor går i berg-o-dalbana just nu. Jag är ledsen för jag saknas trasselsudden och varje dag tittar jag efter henne, på hennes favoritplatser, och varje gång jag gör något så tittar jag bakåt som för att kolla om hon är med. Varje gång jag gör detta, inser jag att hon är borta och då svider det till rejält och ibland så gråter jag en skvätt. 

Men.. jag håller även på att förbereda för Gurkans ankomst. Det är en massa korgar och filtar som ska tvättas, jag har gamla leksaker men en ny leksak måste han väl få och mat har jag eftersom Ida åt valpfoder. Hundsele har jag, bajspåsar måste jag köpa in (har ett gäng men man kan väl aldrig ha för många?) och matskål har jag också (Idas gamla som hon fick från kenneln när hon var liten). Fundera över hur jag ska lösa jobbsituationen med en valp, hur ska han vara, var ska han sova... Funderar även på hur jag ska lösa hans plats i stallet då han är en valp och kommer garanterat frysa samt jag ska försöka ändra på hur han ska "bo" när jag är ute och rider - särskilt på sommaren. 

Litet täcke måste jag nog köpa in till honom för det kommer vara kallt. Har aldrig köpt valp på vintern, det här blir en ny erfarenhet. Skotta fram en liten gräsyta till honom så han kan kissa/bajsa lätt.  Fixar med försäkring till honom och så får jag inte glömma att rapportera in honom till jordbruksverket. 

Jag börjar ändå känna mig mer exalterad för nu är det ju bara 2 dagar kvar. På lördag ska jag hämta honom och sen börjar allt om igen med valp, unghund, vuxen hund. Jag börjar faktiskt längta... 

Gurkan...

 Ja, ibland tar sig livet olika skutt här och där. Jag sörjer fortfarande Ida men vill inte leva ensam så det dök upp i mitt Facebook-flöde en hund som "ingen" hade tingat. Ja, eller någon hade tingat men ångrat sig. Så jag mailade kenneln (samma kennel där jag köpte Ida) och åkte dit igår, tisdag.

Det var ljuvligt att få träffa massa vuxna tikar, milda glada ödmjuka tikar och en liten valpflock på 5 valpar som var 7 veckor gamla. Det fick mitt hjärta att bli varmt igen. 

Jag valde Gurkan, som han kallas där. Jag gillade namnet och jag tror jag behåller det. Lagom gulligt men ändå lätt att säga - vi får se, jag kanske döper om. Gurkan var modig, relativt stor, självständig och väldigt aktiv - passar mig perfekt. 

Det är blandade känslor just nu. Jag är glad men inte överväldigande glad eftersom sorgen efter Ida fortfarande finns där, väldigt mycket faktiskt. Men jag vet ju att jag vill ha sällskap och jag vet att jag älskar hundar och kommer hitta en livskamrat. Nu fann jag honom lite tidigare än jag tänkte. Gurkan kommer in i mitt liv på lördag, ska bli spännande. För första gången på över 2-3 veckor, sov jag hela natten. 

Gurkan är han i mitten som tittar upp på mig. 

Livet går vidare..

 Livet lunkar på med vardag och tur är väl det för annars tror jag att jag hade gått under. Vart jag än går, vart jag än gör så förväntar jag mig att min trasselsudd följer med, nu gör hon inte det längre....  Det smärtar, jag har en tung klump i magen, tårarna ligger nära men jag vet att jag läker. Trasselsudden lider inte, hennes själ svävar fritt eller är vid min sida (vad vet jag), det är bara jag som får dras med minnen, känslor och tankar. I min tanke just nu snurrar bara avlivningsdagen, man tänker väl nästan alltid - borde jag har gjort detta, fanns det något annat jag kunde göra, varför varför VARFÖR?

Men jag vet att jag gjorde rätt, hon var 14 år, hon hade en obotlig sjukdom och hon mådde dåligt. Hon skulle inte få lida utan hon själv skulle få en chans att säga till när det var nog, och det gjorde hon. Att bli 14 år, överleva cancer på bukspottskörtel med en prognos på 4 månader och överleva det med råge (totalt 2 extra år) det var vår guldkant i livet. För er som funderar, mådde hon verkligen bra de sista 2 åren? Jag gick på regelbundna veterinärkontroller varje halvår, där de kontrollerade blodvärden och enligt dem så var det okey. Hon åt, drack, kissade, bajsade och följde med mig på äventyg, så jag tror hon mådde bra. Vi fick extra tid att vara tillsammans och jag tackar ödet för detta. 

Tack och lov för stallet, mina nyfikna och väldigt känslomässiga stallkamrater som stödjer, frågar, lyssnar och de få men nära vänner jag har som finns där som en trygg kudde bakom min rygg. Jag vet att ni finns och jag känner mig trygg med denna vetskap. 

Tiden läker alla sår, sägs det och jag vet att jag läker. Idag känns det faktiskt lite bättre, jag är fortfarande ledsen men det överväldigar mig inte utan jag kan t om le och prata idag. 

En bild från när hon var liten, frisk och jättebusig Jag kommer älska att se på alla bilder längre fram och minnas henne med glädje..