Att följa trender

En hel del personer (inkl mig själv ibland) blir så trendinspirerade. Det kan vara lokala trender i ditt stall eller så är det något som snappats upp på tävlingar, kurser eller så är det helt enkelt att den person som du beundrar har saker eller gör saker som du då tar till dig.

Mycket handlar om saker. Prylar. Detaljer.

T ex så vill alla rida med bygelnosgrimma för några år sedan. Eller veredeus-boots.. varför inte G-boots som också dök upp som en trend. Skoridbyxor. Olika märken på sadlar - spelade ingen roll om du redan hade en bra sadel, man ska ha just det där märket. Olika typer av hjälmar som faller folk på modet. Blinget, det får vi inte glömma - allt glitter som helt plötsligt var ett måste. Tunga skor fram. Silikon i hovarna.

Prylar är inte fel. Prylar är bra och får marknaden att vakna till liv och nya bättre, förhoppningsvis snällare mot hästen, uppfinns.

Men ibland blir det så att vi tror att hästen går dåligt pga prylar som inte är rätt märke, inte rätt pryl. För om en viss tränare kan få hästen att gå så sagolikt bra (och denne tränare har ju bara fina hästar - sen att tränaren har möjlighet att sortera bort "dåliga" hästar, det har man helt glömt bort), då måste det ju bero på prylarna. Och så har man hamnat i ekorrhjulet köpa prylar.

En klok man berättade en gång för mig att hans vän på runt 80 år tränar in unghästar. Han rider alla sina hästar i samma sadel, samma träns och det har han gjort ända sedan han började rida. Hans hästar är alltid mjuka, följsamma, lyhörda och flotta. Behövdes det prylar för honom?  Nej.

Det gäller att se över sin egna ridning och kommunikation med häst innan man börjar köpa prylar. Jag menar att en god anpassad sadel till just din häst är bra men måste du då köpa en ny bara för att "alla" andra har ett annat märke?

Kan det vara så att din kommunikation med din häst brister?

Jag har också varit pryltok och är nog det lite fortfarande. Jag köpte prylar tidigare men insåg, efter många långa ridturer på flera dagar, att det var kommunikationen med min häst som brast. När vi var tillsammans minst 10 timmar per dag - då började vi träna tillsammans och förstå varandra. Då behövdes knappt inga prylar, jag styrde hästen med hand mot manken. Efter denna insikt så minskade jag ner prylbehovet, vilket både har gjort att jag tar en rejäl frågestund med mig själv först när min kommunikation med min häst brister och min plånbok har blivit gladare. Men jag köper fortfarande prylar.. gärna med bling på :-)

Flest prylar på hästen vinner..