Ibland får man sig lite tankeställare om vad man egentligen pysslar med.. Och nu menar jag det stressiga hamsterhjulet där man går upp, åker till jobbet, åker till stallet, äter middag, sover.. Man skyndar och skyndar lite mer.. Och så kommer den!
Påminnelsen om att ta en paus i livet och lukta på blommorna, känna att man lever,
inse att du springer för livet utan att se livet.
inse att du springer för livet utan att se livet.
Min bror har skadat sig rejält och (enligt mig) svävade lite mellan liv och död förra veckan. Han fick blödningar i hjärnan, 10cm öppen skallskada i bakhuvudet, mellanörat verkar ha fått en smäll, revben är av, nyckelben är av och en del andra småskador. Genom att ramla från en stege från ca 3 meters höjd, mer eller mindre rakt bak på huvudet... Han var totalt o-kommunicerbar förra veckan (inte medveten om oss, kunde inte prata osv) men nu, 4 dagar senare var jag+mamma och hälsade på honom och han pratade med oss, kände igen oss och vi gick och fikade tillsammans.. På 4 dagar har han lyckats komma tillbaka till oss. Visst har han ont, visst tar allt lite längre tid men han är åter hos oss.. Min bror är en tuff, envis kille!!
Och det är då jag får dessa tankeställare.. Vad gör vi egentligen?? Måste vi tjäna mer pengar, stressa fram i kö:erna, bli bättre, bäst, super, ha det perfekta huset, perfekta livet, perfekta partnern och perfekta jobbet.. Är det så viktigt?? Man hinner ju inte uppleva det man kämpar för. Man hinner inte umgås med familjen, med vännerna.. Man hinner inte se en soluppgång eftersom man redan tänker på när man ska gå upp imorgon för att se nästa..
Jag ska försöka njuta mer av livet. Inte se det negativa hela tiden och inte se stressen. Jag ska försöka göra som tjuren Ferdinand.. "lukta på blommorna och sitta vid min korkek".. Jag ska försöka stanna upp, bjuda in familj & vänner på middag, inte vara så perfekt hela tiden.
<3
SvaraRadera