Hagsnack, Uteritter, Dikes-bekymmer

Vilken helg!! Soligt och varmt väder som bara bjöd in oss till att vara ute. Hästarna fick vara ute dygnet om i hagen - vilket jag tror de gillade och inte gillade. Hästar är vanedjur och det här med att få komma in och sova samt äta är något de uppskattar (märker jag), så de stod vid grinden på kvällarna och väntade på att få komma in. När de till slut insåg att ingen kommer så gick de iväg och åt gräs.. För gräset har kommit! De betade och betade men tack och lov så är det inte massivt mycket bete utan de håller nere gräset till lagom nivå.


Första kvällen ute. Jag gick runt och kollade så att strömmen var tillräckligt hög för att hålla hästarna inne i hagen.

 

Morgonhästar som kommer gåendes till morgonfodraren

Medan Therese morgonfodrade så tog Ida och jag en härlig promenad i skogen på hemmaplan

Jag passade även på att städa upp lite ute hemma, kapa lite ved och njöt av tillvaron på altanen.

Det blev en del ridturer också med en avramling. Inte jag men min kompis som tog ett skutt över dike med sin häst vilket blev ett skutt på 1.50m högt och 1.50m brett vilket min kompis inte alls var beredd på så hon landade snyggt i leran på magen.. Ingen skada alls så det var bara att sitta upp igen och rida vidare.

På söndag hade vi möte med gården och snackade vinter 2018/2019. Jag är rätt tidigt ute men jag gillar att ha en plan och eftersom den bästa tiden att bygga hage med stolpar är NU, så ville jag veta. Efter väldigt mycket funderingar och planeringar så insåg vi alla att den hage vi har får bli vår året-runt hage. Vi kommer expandera den lite eftersom vi antagligen kommer skärma av vissa sektioner  under hösten (för sommaren 2019) så hagen får vila lite. Det här blir bra. Vi kan då bygga en stor lunchhage så hästarna inte behöver trängas och alla vågar gå in och äta lunch utan att bråka med de 2 högrangade killarna.

Söndag kväll tog jag in alla hästar, då det skulle bli frost under natten, och så tog jag på Kjartan en grimma+grimskaft, Teo sadel och träns, stoppade in Ida i västen och red ut på en liten skrittrunda i skog och mark.

Det blev lite stökigt när vi skulle gå över ett litet dike med lera i diket. Teo HATAR vatten och det här med att gå över diken blir alltid en massa debatt mellan honom och mig. SÅ medan Teo stod där och velade så stod Kjartan lugnt och fint bakom oss och väntade på sin tur.. Så SWOSH kastade sig Teo över och jag var beredd på det men inte riktigt beredd att Kjartan inte hängde med så jag tappade Kjartan!!

Den lille gubben som ofta gör som han själv vill (fort också när han vill) vände på en femöring och tänkte trava iväg hemåt.. Tack och lov trampade han på grimskaftet och stod still så jag kastade mig av Teo - med Ida kvar i min väst - och så skulle vi bara gå och hämta Kjartan.. Meeeen, det var ett dike däremellan så Teo totalvägrade!! Där stod jag, mellan två hästar med fullt utsträckta armar, en som jag höll i tyglarna på Teo som stod som en åsna på ena sidan om diket och en arm försökte jag nå Kjartans grimskaft som var typ 30cm från mig. Jag tänkte att jag släpper snart Teo och tar tag i Kjartan men då kastade sig Teo över och simsalabim kunde jag fånga in Kjartan.

Nu kom nästa problem.. Eftersom jag hade Ida i västen så kan jag inte sitta upp lika lätt i sadeln då jag kommer klämma sönder henne eller snurra runt sadeln men det fanns ingen "uppesittarpall" i skogen så jag fick försöka.. Och det gick!! Pustade ut en stund och så vände vi igen för att gå över diket en gång till.. Den här gången bad jag Kjartan gå över samtidigt och då var det hur enkelt som helst..

Väl hemma igen, efter ungefär 1 timmes skrittrunda, så frös både Ida och jag. Kallt ute trots solen. Kjartan ville som vanligt ha gott-gott efter ett arbetspass... vilket han fick förstås.

Ge mig GOTT-GOTT

Även en annan liten herre ville ha gott-gott men han fick ingenting..

 

En härlig skön helg...