Så jag skrittade ut, med reflextäcken eftersom det var ändå runt 18-tiden och då brukar det börja skymma. Kjartan var (som vanligt) seg i skritten och ville inte riktigt hänga med men när vi väl kom ut på den stora vallen så vaknade han till liv. Vi tog en runda trav där båda fick sträcka ut så mycket de ville i traven men de travade på i rätt lugnt tempo. Efter en liten skritt så tänkte jag att vi tar en runda till, så jag startade traven och vid en långsida tog jag galopp.
Teo galopperade lugnt och fint under mig men Kjartan... den lille gubben... Han ansåg tydligen att NU SKA JAG VARA FÖRST!! och drog på.. La sig i fullt sträck på linan jag höll och sedan drog han upp tempot. Teo var inte sen med att svara så från en ganska lugn och trevlig galopp blev det helt plötsligt ökad galopp. Och Kjartan var tydligen inte klar för "banne mig om den där pojkspolingen ska få ligga före mig" och sen la han i överväxeln.. Teo svarade på detta och helt plötsligt så hade jag ingen kontroll. De låg i fullt ös medvetslös i galoppen och jag fick bara åka med..
Till slut började jag "Pert-Pert" (jag kallar Kjartan för det) "wohhhaaaa" "lugna er".. "ptroooooo"..
Teo lyssnade men lille Pert-Pert, nänä - han ville vinna!! Så jag fick lägga en stooor volt på vallen i galopp för att få ner tempot och till slut kom vi ner till skritt.
Det var länge sedan jag inte hade kontrollen och vad kan man göra mer än att skratta åt det hela, berömma dem för deras glädjeyra och vilja att gå på och sedan skritta hemåt.. För nu hade de motionerat klart för dagen.
Jag må vara gammal men det är krut i mig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar