Men jag kom till stallet lite senare än normalt och en av de många skillnaderna med att vara i stallet med få inackorderingar mot många inackorderingar (som det är nu, många alltså) är att det var FULLT ÖS i stallet. Musik var på, folk pratade, skrattade och hästar stod överallt i gången medan folk mockade, borstade, umgicks.. Visst är det härligt men samtidigt lite jobbigt, om man får vara lite gnällig..
För när jag kommer till stallet vill jag gärna inte ha musik på, jag vill gärna att stallgången ska se någorlunda ren ut och jag vill gärna kunna röra mig rätt obehindrat i gången när jag ska mocka, fylla på vatten osv. Nu var det labyrint mellan hästar, slangar, skottkärror och så allt detta "skräp" (läs; halm, spån, bajs som har rasat från mockningskärror) på golvet medan musiken pumpade på och folk försökte överrösta allt. Folket i stallet fryser också vilket de snabbt åtgärdar genom att stänga alla dörrar, de skyller ofta på att hästarna fryser (fniss) men vad gör det? Dörrarna öppnas så fort alla är klara och stänger stallet för natten. Men det blir bra kvalmigt i stallet på de få timmarna, särskilt eftersom varenda hästägare - förutom jag - spolar av sina hästar från lera med varmvatten..
Nåja - det var inte så hemskt som jag skriver men jag är lite mer van vid tysta stall och njuter mestadels av att höra hästarnas mumsande och få komma ner i tempo lite efter en tung arbetsdag.
Det är roligt att folk trivs i stallet, vill umgås och skrattar och har roligt.
Jag fick vänta lite på att kunna mocka, då alla skottkärror var upptagna, men sedan kröp jag in i min hörna och mockade, vägde hö, fixade vatten.. En av fördelarna och nackdelarna med att stå lite vid sidan om det stora stallet - man blir lite avskild från alla andra. Mina två mycket blöta killar (torra dock under sina tunna regntäcken) kom in, Kjartan var mycket upprörd över att få komma in så sent!!
Sedan försvann alla från stallet, gången hade de sopat, dörrarna var öppna och lugnet inföll.. Rent och fint, svalt och skönt, tyyssssnad..
Sadlade Teo, på med reflextäcken på båda, träns på båda, pannlampa på mig och så red jag ut i regnet. Härlig liten runda på grusvägen i både tölt, trav och lite galopp. Jag försöker få Teo att acceptera vattenpölarna (tydligen bor det krokodiler i dem eller så är de bottenlösa hål, enligt Teo) och efter några stycken så började han acceptera att man måste springa genom pölarna istället för att försöka undvika dem. Pölarna var rätt stora så han hade egentligen inget val. Det kan hända att det är vattenpölar på tävlingsbanorna och tänk om en liten vattenpöl förstör alla chanser till placering, det går inte för sig! Likaså att stanna och bajsa - här springer man medan man bajsar!!
Regnet det bara öser ner...
Kjartan fick springa med oss i trav och han ville bra gärna passera så det blev en liten kapplöpning mellan dessa två, dock i tölt/trav. Teo börjar kännas stabil i sitt mellantempo på gränsen till kort tempo tölt, ibland bjuder han t om på en liten ökning i tölten.
Efter en stunds ridning i mörkret så begav vi oss hemåt, det gick lite fortare hemåt och så sadla av, tränsa av, torka av allt, hänga upp det som var blött, sköta om hästarna efter träning och så hemåt.
Roligt var det, blött var det sannerligen och nöjda var vi alla 3 efter dagens träningspass..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar