Exakt 9 år sedan..

Hästar kommer och går i livet, så är det men för 9 år sedan köpte jag mitt drömsto..  Jag letade faktiskt efter en svart, valack, stor, 5-gångare men mötte denna lilla guldgula prinsessa som dessutom var 4-gångare.. Ibland säger det bara klick.. och det gjorde det mellan oss två.

Mamma som alltid följer med mig på olika hästtillfällen sa: KÖP..  Jag minns att när jag provred, ca 10 minuters provning,  så red jag bara skritt, kort tempo tölt, ökat tempo tölt och inga andra gångarter men mitt hjärta hade redan smält.. Vilken sagolik liten gummiboll hon var! Lite väl dyr men det var hon värd!!  Efter typ halva resan från Göteborg så ringde jag upp dem, frågade om de hade tänkt igenom mitt bud och... så sa de JA.. 
Men det var någon vecka före dagens datum för naturligtvis skulle hon både veterinärbesiktas och röntgas. Vilket tydligen inte var det lättaste, det var 5 veterinärer som hängde på henne och hon lyckades tydligen ändå slita sig, stegra, och bita hälften. Då förstod jag inte men efter att ha lärt känna Brana så förstår jag och lider med veterinärerna. För hon var sannerligen ingen lätt häst..  Så när de f.d ägarna ringde upp och sa att det hade blivit lite problem under besiktningen så förstod jag inte hur det kunde vara såna problem med en sån liten snäll dam.. De orden har jag fått äta upp många gånger efteråt.

Under första året som hon och jag tillbringade så stod hon mest på bakbenen.. Inte när man red men när man hanterade henne, åkte iväg med henne - ja typ hela tiden när man inte satt på henne. Hon bet, attackerade, hatade alla!! Förutom sin bästis Svipa. Jag tror jag har rekord i sadling, betsling, uppsittning på tävling. Likaså rekord i folk som skällde ut mig för jag var livsfarlig när jag kom farande med min dam inne i tävlingsstallen..

Min tränare Peter H, sa att han trodde aldrig det skulle bli något flott av denna guldgula klimp men de orden fick han senare äta upp, berättade han. För jösses så flott hon blev.. och faktiskt, lättare att hantera.  Den här damen fanns till enkom för mig, passade mig perfekt både ridmässigt och hanteringsmässigt. Vi kompletterade varandra perfekt.. Åhh, vad jag önskar att du inte hade gått sönder men ibland så får man inte som man vill.

Vi fick åtminstone 3 underbara tävlingsår tillsammans ända upp till nationell nivå och faktiskt lika många underbara år tillsammans under rehab..  Du var nog hästen med stort H för mig.. Jag saknar dig alltid men numera är saknaden mer med glädjeminnen än med sorg.. 

Bästa underbara Brana från Marbogården