Äntligen en flock!!

Då kom dagen som både jag och min stallkompis fasade och gladde oss åt - Ihopsläppet!! Teo har inte varit nådig mot den andra svarta hästen, han tränger in honom i ett hörn och biter, sparkar allt han kan. Detta slutar aldrig utan han kan hålla på i 3 timmar, i vilket fall så har han gjort det de senaste gångerna vi har provat. Det är därför Teo har gått i egen hage. Jag och min stallkompis var nere vid hagen hela dagen idag för att avbryta om något skulle hända.

Men den här gången var det 4 hästar och förhoppningsvis blev det rörigt nog för att Teo inte skulle fokusera på EN häst.  Så jag och min stallkompis ledde ner de två första hästarna ner till hagen och de rusade ut glada över den stora härliga hagen.. Sedan upp igen och så tog vi Teo och Solfari. Min lille gula prins var väldigt enkel att leda ner, tjoho - det går så fort att lära unghästar saker. 

Sedan fick flocken göra sitt.. Solfari ville äga fuxen, de övriga svarta skulle bort.. Teo blev liten chockad över motståndet, så han började galoppera runt runt i hagen utan att ens bry sig om flocken. Den andra svarta åkte på några dunkar och därefter höll han sig undan. Så det var fuxen och Solfari som började umgås..

Teo fortsatte galoppera hit och dit utan att ens komma i närheten av flocken men så helt plötsligt beslutade han sig. Den där gula saken ska INTE ta hans flock!! Han spetsade öron framåt, gasade tempot högre och högre i galopp och så öron rakt bak, ner med huvudet och öppna munnen! PANG!! Det blev en hel del sparkande, bitande och vid ett visst ögonblick hängde Teo fast med tänderna i Solfaris hals och vägrade släppa trots att Solfari galopperade iväg. Till slut släppte Teo och så började jakten in i ett hörn,. Han riktigt vallade Solfari in i hörnet, när Solfari gick åt höger, så gick Teo till höger, när Solfari försökte hitta en lucka åt vänster så stoppade Teo honom på vänstra sidan. Sedan bita, slå, trycka.. Till slut - så ställde jag mig en liten bit ifrån och sa till på skarpen, med lugn stabil låg röst; Teo, nu räcker det.. ajabaja.. Och.. Min vackra svarta lyssnade.. Han vände blicken till mig och slutade.. och skrittade iväg.. Solfari flåsade och var helt slut. 

Nästa möte mellan Teo och Solfari så var Solfari klok, stod still, lät Teo lägga huvud över ryggen, bita lite i honom och sen.. så blev de kompisar.. 

Visst, jag vet att jag är högst i rang men inte visste jag att jag hade sådan pondus över hästarna!! Imponerande. 

Och ännu mer imponerande var att flocken fungerade!! Vi kände att Teo behöver minst 3 hästar i hagen för att vara cool och voilá, det var det som behövdes. Så skönt, för nu har vi en stor gemensam hage med en lunchhage vid sidan om.   Men i någon vecka så kommer killarna få sova inne på nätterna för att vi ska kunna se hur det fortlöper, onödigt att ha killarna ute i mörkret när flocken är lite instabil,.