Det tog bara 4 år...

4 års töltande.. 4 år.. Långsamt, stabilt, säkert tränande med tanke på att "vi ger det tid", "han ska få bli stark och skynda långsamt" och "jag har inte bråttom".. Och jag har faktiskt inte haft bråttom!

Jag har gett honom tid att bli stark, stabil och säker i tölten. Han kunde inte tölta när jag köpte honom och jag fick helt enkelt lära honom. Otroligt välriden var han, skritt, trav, galopp var såå stabila. Jag kunde galoppera utan bekymmer i 10 meters volter.
Men så var det då tölten. Jag har jobbat hårt, från grisepass-skritt i ca 2 månader, grisepass-aktig långsam tölt i några månader efter det. Vi har sedan tränat låångsam tölt, sakta men säkert, kombinerat med andra gångarter och massa massa galopp. Volter, rakt spår, uteritter.
Senaste tiden har vi tränat något piaff-aktigt också.. Allt för att stabilisera den mycket långa ryggen som han har och de lååånga bakbenen.

Och nu!! Efter 4 år! Nu töltar jag som aldrig förr!! I olika tempon och helt plötsligt är han helt sagolik. Jag riktigt rider i uppförsbacke, rejäla undertramp med massa höga knälyft. Herrejösses!! Vad har hänt?!?
Jag ler och skrattar, jobbar riktigt ordentligt men utan någon hand. Han bara.... jobbar..

Snacka om att jag är överlycklig och äntligen börjar all vår gemensamma träning ge resultat.

Bästa Bästa Theodor!