Sista inlägget om Brana

Brana köpte jag år 2012 i Göteborg av uppfödarna, hon var då 8 år gammal.. Tanken var att jag skulle köpa en stor, valack 5-gångare men det blev ett litet sto, fyrgångare eftersom hon bara föll rakt in i mitt hjärta. Brana var en lite tokig dam som helst av allt stod på bakbenen när hon stod i boxen, leddes, veterinärbesiktades, skoddes men så fort man satt upp så blev allt glasklart. 

En stjärna var född - det kände jag!

Vi har gjort mycket tillsammans och det är med henne jag har fått uppleva de magiska 6,2X poängen både i fyrgång, tölt och tölt med löst tygelmoment. Vi har också fått tävla på Geadingakeppni-SM några år tillsammans med fina poäng i B-flokk, över 8,100 vilket resulterade i finalplatser..  Vi lyckades bli Stormurmästare och UpplandsMästare något år också..
 Vi har åkt överallt i Sverige och tävlat, allt från Wången uppe i Norr och ända ner till Mönsterås i Söder.. 

Hon har verkligen prövat mitt tålamod och många gånger har jag funderat på vad jag har gett mig in på men efter något år började vi hitta varandra och vi blev ett fantastiskt team. 

Men lyckan varade inte för evigt.. År 2014 fick hon sin senskada fram och därefter kom kotsenskideinflammationen bak. Det har blivit många svängar till Evidensia i Täby hos Henrietta Talts och även till Evidensia i Stav där vi försökte med sista utvägen, operation av bakben. Det fungerade inte.. Hon blev kroniskt halt bak och den 19 juli 2016 (imorgon) kommer hon galoppera ut till de evigt gröna ängarna.. 

Mitt största och svåraste beslut att ta.. 

Det är något att ta hand om sin häst när hästen är skadad. Man kommer närmare varandra och till slut så blev vi helt enkelt sammanflätade, vilket har gjort det här beslutet ännu svårare att ta. 

Sista helgen.. Kjartan & Brana fick gå tillsammans i en jättestor gräsig hage. Både njöt av varandras tillvaro och Brana hade det supermysigt med massa mat, sol och kunde galoppera runt och busa.

Jag vill också tacka ni som har hjälpt mig och Brana längs med vägen..

Mamma, förstås. Mamma som har följt med mig överallt, på varenda tävling, varenda klinikbesök ända fram till sista dagen. utan ditt stöd skulle jag nog inte ha orkat med det här..

Henrietta Talts på Evidensia i Täby, som aldrig gav upp, som försökte med alla olika sätt att få Brana att läka, som höll modet uppe och som stöttade mig när jag behövde det. 

Annica - som har lyssnat på mig, som har funnits där som en mjuk stöttepelare att luta sig mot.

Kjartan - lille gubben som har fått ta hand om Brana i hagen och hållit henne lugn.

Nilla & Svipa, de stora stöttepelarna som behövdes när Brana var som tokigast i början av mitt ägande av henne. Svipa med sitt lugn och Nilla som då fick stå ut med alla möjliga konstigheter som fick göras för att Brana skulle vara lugn (frisk som skadad)..

Alla stallkompisar som har hjälpt mig längs med vägen och ställt upp på allt jag har behövt.

Peter Häggberg - min tränare.. som såg till att vår tävlingstid blev magisk.. 

Alla ni där ute i cyberspace plus ni personer som jag träffar av och till.. Tack för ert stöd.. 

Brana - du kommer alltid vara min guldprinsessa i mitt hjärta!!