Jag kom till stallet igår kväll och det blev en iskall men härlig tur med Brana, Kjartan och lilla Ida. Jag rider som alltid längs med en grusväg som går in i skogen och slutar mitt inne i skogen. Längs med denna väg så finns utfodringsplatser för rådjur, vildsvin, älgar men vi har mest rådjur i området.
Så när vi red så tror jag att jag såg ca 20-talet rådjur, mestadels unga bockar tror jag. De låter på ett sätt som jag aldrig har hört förut, ett lågmält pipande. Första gången jag hörde det trodde jag att det var en hund i området men det är faktiskt rådjuren som låter..
Dessutom är de ganska vana vid hästar för när vi kom i trav så var det en liten flock på 3 rådjur som stod mitt på grusvägen och vägrade flytta på sig. Ida blev helt exalterad och satt innanför min jacka, darrandes och helt fixerad vid dessa djur.. Brana spände upp sig helt och hållet med öronen helt fixerade mot rådjuren och Kjartan..ja.. Kjartan, han ville vända han.. inte för att rådjuren var läskiga men för att han ville gå hem., Rådjuren gick över till slut och vi kunde fortsätta men hela ridturen var Brana spänd för det knakade och knastrade överallt i skogen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar