Känns totalt hopplöst..

Det känns bara segt just nu. Dels är det kallt så både bil och hus protesterar över kylan men det är ändå så vackert med snön, isen, kylan, solen, månen..

Så här ser mina fönster ut på altan.. Är de inte vackra? Som värsta spetsgardinen med fjädrar men det här har Kung Bore fixat.

Däremot är det inte bättre med Brana. Hon står som sagt inne igen under nätterna på veterinärens inrådan och benet är inte bra.  Det är mer svullet runt kotan, även på insidan och en bra bit upp längs med skenbenet. Hon är varm om benet när jag tar in henne, sval men svullen på morgonen i boxen och ännu svalare och mindre svullen (men ändå mer svullen än tidigare) ute i hagen på dagen. Det känns inte bra det här.. 

Det som är tråkigt är att jag har inte ridit vettigt sedan maj 2014. Jag saknar tävlingshäst och jag saknar tävlingar.. Jag vet att det här är något man får räkna med som hästägare, att stå med långtidsskadad häst, men det börjar bli bra långrandigt nu. Man tappar liksom bort lite av sig själv, lite av sin kunskap, lite av sin erfarenhet när man "bara" säger hej till hästen och sedan går därifrån. 

Det känns lite som om det inte finns någon väg ut ur vår skadehistoria...