Förr i tiden kunde jag slänga på skarpa bett, spänna nosgrimman till tusan, sporrar, spö och verkligen KRÄVA saker av min häst utan att ens kontrollera om hästen kunde det jag bad om. Jag minns (tyvärr) mycket väl alla mina dumheter och en del av dem ångrar jag hårt.. Men det kanske är den här vägen en del av oss måste gå för att lära oss.
I nuläget skyndar jag långsamt med det mesta, ber så försiktigt om det jag önskar, ger mig tid till eftertanke på vad som gick galet och hur jag kan lösa problemet på annat sätt och det där med utrustning.. Jag rider i nuläget utan nosgrimma på enkelt 2 delat bett med parerstänger. Nosgrimman behövs inte alls.
Taget ur Hippson: Syftet med tränsen är att undvika onödigt tryck på hästens huvud och att munnen stängs igen utifrån, men samtidigt ge stadga och bättre passform jämfört med om du rider helt utan nosgrimma.
Förr i tiden använde militären nosgrimma och jag tror det mestadels berodde på att de då kunde använda tränset som en grimma, därav namnet "nos-grimma"..
Jag säger inte att nosgrimma är fel, den är bra på rätt häst och rätt anpassad men för Teo behövs den inte just nu märker jag.
Jag har också noterat att jag inte är lika krävande längre. Visst, jag ber alltid om mer och vill alltid att det ska vara mera tryck i allt han gör men jag kräver inte utan eftertanke. Jag frågar, känner efter och funderar på hur jag ska göra det enklare för min häst men med mer tryck, eftergift, bärighet. Jag berömmer oftare och bestraffar inte felaktigheter utan låter det oftast bara passera..
Jag har lite oftare funderat på ridning och t ex avelsvisning, eftersom jag har en hingst som jag funderar på att visa, men att börja rida in hästen vid 3 års ålder känns helgalet för mig. Jag har lärt mig att en häst har inte vuxit klart förrän vid ca 6 års ålder.. Att man då rider in hästen vid 3 års ålder känns väldigt onödigt enligt mig.
Visst man kan träna hästen ändå, jag hade en unghäst som fick följa med överallt jag tog mig men då som handhäst. Hon hängde med på kurser, på uteritter, på lektioner - ja typ överallt. På detta sätt blev hon van vid allt och var superenkel att att hantera vid 4 års ålder och lätt att rida in.
Ja, det finns undantag förstås men jag noterar att fler och fler rider in hästar vid 3 års ålder och säljer dem som ridbara 4-åringar..
Vi får se hur jag känner och gör med lilla Solfari. Jag tar hem honom som 2.5 åring, en smula tidigt men jag har ingen lust att betala dubbla stallhyror för honom som jag gör nu. Vi får se om de får vara ute dygnet om nästa år, alltså vintern 2020, så han får chans att vara häst en stund till och inte stå på box. Jag ska i vilket fall som helst börja hantera honom och ta med honom som handhäst tillsammans med Teo, min perfekta läromästare till unga hästar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar