Kopparjärn-byte

Jag äger en Zella Eques sadel som jag provade in till Brana en gång i tiden. Jag gillar den här sadeln då den har långa vulster och lagom långa kåpor för mina ben.. Jag började med ett väldigt smalt järn på Brana och har ökat en nivå på henne när vi tränade som mest.

Denna sadel har Teo fått ärva då den även satt bra på honom men jag har noterat att själva koparjärnet har klämt åt lite på en viss punkt, vilket har gjort att han har rollat lite i tölten. Så nu har jag äntligen köpt nya järn, 2 storlekar upp, och det ena kopparjärnet satte jag på direkt och vips - så satt sadeln mycket bättre och Teo fick mer rörlighet i steget. Lite bökigt är det att byta järn men det gör man ju inte så ofta.

Det gäller verkligen att se över sin sadel då och då, för att se om den fortfarande passar hästen. Det är ändå den utrustning man byter minst eftersom sadlar ofta är rätt dyra. Genom att kunna byta kopparjärn så kan mina hästar växa (eller krympa) utan att jag behöver köpa ny sadel, jag bara byter  och voila så har jag en ny sadel. Det är en smula billigare också än att behöva köpa ny sadel hela tiden.

Träns, bett, nosgrimma växlar jag hejvilt beroende på humör och träningsform. Ibland blir det 3-delat utan nosgrimma, ibland stång, ibland 3-delat med nosgrimma, ibland fasta bettringar, parerstänger eller hackamore. Det växlar lite beroende på mitt humör och vad jag ska träna och hur hästen känns.

Skydd använder jag inte mer, varken viktboots eller vanliga skydd eftersom Teo inte behöver det längre. Använde lindor ett tag eftersom han slog sig på kotorna och han fick skav av vanliga hederliga strykkappor - men nu har han blivit så pass balanserad och stark så nu behövs det inte längre.

Älskar fortfarande hackamore dock..