Första morgonfodringen med pannlampa

Ja, det var oundvikligt.. Att mörkret skulle komma. Jag har under hela augusti månad använt en reflexväst,  ni vet, sån där som reflekterar mot ljus men som ser normal ut dagtid, alltså inte en sån där gul..  Men idag var första morgonen som jag fick använda pannlampa när jag kom till stallet.

Oundvikligt och nödvändigt.  Jag älskar hösten och längtar tills höstvädret kommer. Ni vet, de där krispiga mornarna då man ser andedräkten och när det nästan är frost i gräset. Friskheten i luften, löven blir brinnande gulröda och allt börjar lugna ner sig.  Hästarna blir pigga och man får äntligen sätta på sig mer kläder utan att svettas ihjäl. Plus att insekterna försvinner.

Bilden är gammal då Svipa var kvar på gården (hon har ju flyttat) , Brana levde (avlivades 2016) och Teo är inte med på bild för han fanns inte i vår värld då, men så här kan det se ut i vår hage.. 

För er som inte vet det så är jag inte så jätteförtjust i sommaren. Jag tycker det är för varmt, för mycket insekter, man kan knappt röra sig utan att bli svettig och så denna hets med att hinna med så mycket.

Nää, tacka vet jag vår, höst, vinter. Då är det mjukt ute, lugnt, svalt och skönt. Flugorna är inte så ettriga, mygg & knott är ett minne blott och getingar plus andra flygande stickande insekter har gått och lagt sig.

Och de magiska mornarna med dimma, frost och mumsande hästar i hagen.. mmmmm..