52 dagar...

Det har gått 52 dagar sedan Brana togs bort...  798 dagar var hon skadad.. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne, fäller en liten tår och minns alla mysiga stunder vi har haft tillsammans. Ibland minns jag även sista dagen, hur jobbigt det var, hur jag ville skrika "NEJ, låt henne leva!!"   när hon föll..  Varje dag när jag går för att hämta pojkarna i hagen så ser jag platsen där hon togs bort, känner av hennes närvaro.."ser" hur hon står där, stolt och vacker med guldglänsade kropp och vita manen som vajar i vinden..

Åh, jag önskar så mycket att hon hade stannat kvar här på jorden..

Ibland är det tunga dagar och ibland är det lättare.. Tiden läker alla sår, sägs det.. Såren finns alltid där men den tunga sorgen försvinner. Idag är en riktigt tung sorglig dag...