Det finns inget värre än att lämna sin hund på klinik när hunden skakar, är väldigt rädd och vill bara krypa in under kläderna och följa med hem. Så var det idag. Hur trevliga och gosiga sjuksyrrorna är, så känns det ändå hemskt! Den blicken man får från sin lilla trasselsudd när man går och ngn okänd människa håller i min bästa pälskling. Usch..
Nu ska trasselsudden få intravenöst cortison samt "sockerlösning" så hon kan sövas säkert. Därefter sövs hon och de skickar in 3 olika kontrastvätskor i henne efter varandra medan de scannar hennes buk och bröst. De letar efter tumörer som stör bukspottskörteln, storlek, mängd och position. Sedan får hon vakna upp och få fisk, gulligt för de frågade vad hon gillade och om hon var kinkig med mat, vilket hon självklart är men fisk brukar funka var hon än är.
Jag pratade även lite med veterinären och fick väldigt mycket information. T ex så väljer de flesta inte operation då en operation kan vara väldigt farligt, mycket nära områden som är mycket känsliga och ger inga garantier. Det är också väldigt dyrt. De flesta väljer faktiskt att fortsätta med cortison och jämna matintervaller vilket gör man ger hunden längre liv på ca 1 år (eller längre, eller kortare). En operation kan innebära att man retar området och startar en snabbare process på tumörbildning och dessutom är den då väldigt jobbig för hunden. Men! En operation kan också göra att hunden blir helt frisk.
Jag har lite att fundera på.. Men jag inväntar röntgensvaren innan beslut och en väldigt lång samt intensiv diskussion med veterinär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar