Igår kväll hade Ida och jag en riktig mysstund tillsammans. Vi kelade, busade och hade så där otroligt mysigt som vi kan ha.. Jag tänkte att om det här är vår sista stund tillsammans så ska den vara perfekt!
Mitt i natten fick hon sin måltid på begäran av veterinär och kl 7 var jag på Albano för att lämna in henne för operation. Veterinären berättade hur operation skulle gå till, eventuella komplikationer under operation och eventuella komplikationer efter operation. Om jag var orolig innan så kan jag lugnt säga att jag hamnade i panik under samtalet. Ungefär så här sa hon (fast kanske mkt mildare):
"Tumör sitter nära grovtarm och sitter den fast i grovtarmen så ökas komplikationen eftersom då måste en del av grovtarmen tas bort. Det kontaminerar hela bukhålan och då måste du nog ta ett beslut hur vi ska fortlöpa. Det kommer både kosta och vara mycket intensivvård efteråt.. Operationen i sig är en stor risk eftersom hon har lågt sockervärde och det kan hända att hon slutar andas eller hjärtat slutar slå..
Efteråt är den stora risken att hon kan få bukspottskörtelinflammation och det i sin tur leder till blodförgiftning och är man inte snabb nog så dör hon. De närmaste 5 dagarna efter operation är den största risken för blodförgiftning.
Det är även viktigt att sockret höjs men inte så pass mycket så hon börjar få diabetes. Bukspottskörteln är lat av sig och kanske slutar producera insulin helt och hållet och då måste man ha koll på sockret och insulinet med hjälp av sprutor.
Det finns oftast 3 nivåer på hundar som har insulinom. De som bara har en liten tumör och den brukar oftast vara godartad, men behöver inte vara. Dessa hundar lever oftast ett bra liv i över 14 månader. Sedan har vi hundar där andra organ är drabbade, dessa tumörer är oftast elakartade och dessa hundar kanske lever i 12 månader. Sedan har vi de där det är massa tumörer och andra organ är drabbade rejält och dessa hundar lever förstås mycket kortare. Ida är i nivå 2, tumör och lymfkörtel.. Hundarna dör eftersom de får en ny tumör på bukspottskörteln och man gör inte denna operation en gång till utan då får man behandla med cortison tills det inte går längre.."
Hemskt att höra men också bra att höra då jag vill veta vad som väntas. Sedan tog veterinär min voffa och jag åkte hem med tårarna rinnande längs med kinderna. Jag bönade, grät och bad till mobilen att inte få något telefonsamtal mellan 9-12 för då antog jag att veterinär avbröt operation för att säga att tumör sitter fast i grovtarmen men kl 11:15 kom samtalet..
Dock var det glädjande besked. Ida var opererad och del av bukspottskörtel var borttagen, lymfkörtel som var lite irriterad var borttagen och även mjälten tog de bort då de såg något konstigt där (men det behövde inte vara något).. Hon var vaken, på tok för pigg enligt veterinär och hade lite för mycket hemlängtan. Hennes socker hade stigit från 2 till 6 och om det steg mer så skulle de stoppa sockerhöjningen med hjälp av insulin. Hon blödde lite väl mycket (tack alla voffar som donerar blod!) och de fick stoppa upp blödningen lite med koagulerande medel. Hon får antibiotika intravenöst för att "mota olle i grind" mot blodförgiftning och lite "happy-happy" medicin plus en massa annat. Hon ligger på IVA men om det fortsätter som det gör nu skickas hon över till vanliga avdelningen och om hon stökar som hon gör (hemlängtan) så får jag hämta hem henne imorgon.
Fick sms från veterinären nu på kvällen och de sa att hon hade ätit bra, varit på promenad och travade på bra samt sockret i lagom läge nu (utan hjälp av mediciner). Underbart sms!!
Även för veterinären är Ida ett projekt (som veterinär sa) då det är få hundar som opereras och statistiken/kunskapen är låg hos veterinärerna. Det är en dyr operation och jag misstänker att de flesta väljer cortison och täta måltider så långt det går tills hunden får vandra till de eviga ängarna.
Nu kan jag koppla av lite men det kommer vara 5 dagars intensiv vård/övervakning på henne då risken för inflammation i bukspottskörteln är hög under dessa dagar. 3 veckor kommer jag få sitta hemma och hjälpa henne att läka..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar