Jag har nu berättat för alla i stallet om mina känslor. Kanske lite väl sentimentalt från min sida men jag tror det hjälpte. Jag berättade att jag inte vill att de ska kontakta mig på fredagar-söndagar för då behöver jag pausa, njuta, leva. Jag vill inte höra hur "den hästen bet en annan", "hur vattnet fryser i baljorna och kan vi lösa det på något sätt" eller "att den personen sa si och så".. Jag vill bara vara en vanlig person som åker till stallet och umgås med min häst och mina stallkamrater. Vilket jag tror alla förstod nu.
Dessutom har jag och min hagkompis bestämt att så fort snön försvinner så kommer våra hästar gå ute dygnet om. Teo kommer få ta av sig skorna så fort det går. Varför?? Jo jag behöver hålla ner kostnaderna så jag kan ägna mig åt mitt hem och renovera det.
Dessutom har jag sökt medryttare. Jag tror jag har fått tag i ett gäng härliga personer så nästa helg ska en del få provrida och jag ska få en känsla för dem och de för mig. Jag håller tummarna att några funkar. För min tanke är att kanske ha 2 medryttargäng som rider 2-4ggr i veckan. Då kan jag fortfarande rida Teo och njuta men samtidigt ha lite mer pengar kvar så jag kan ha råd att ha kvar honom och hemmet.
Jag ger detta ett år. Januari 2027 ska jag ha samma magiska känsla över att äga häst och njuta av stalllivet. Har det försvunnit, så säljer jag Teo och slutar med hästar, hur tragiskt det än låter. Men det är en dyr sport och ska man hålla på med detta, så måste man älska det helhjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar