Peter-kurs

Jamen nu så äntligen kom vi iväg till årets första kurs som ägde rum på Marmatorp i Knivsta. Hit kommer vi åka en gång i månaden för att träna för min mentor, Peter Häggberg. Jag har valt att åka till ett ställe som Theodor inte känner till, eftersom vi behöver öva på miljöträning.

Han var lätt att transportera och så åkte vi iväg.. Väl framme var han väldigt nervös, väldigt tittig och väldigt mycket hingst i kroppen. In i en liten gästhage och så lite käk..

Det var inte så många hästar i gästhagarna så Teo stod mer eller mindre ensam där under förmiddagen men en unghäst som bodde där höll honom sällskap i stora hagen bredvid. De knöt broderskapsband rätt kvickt, kanske båda märkte att de var unga och lekfulla (?).  Mamma och jag satt och njöt i solen och tittade på alla ekipagen.. Sedan var det då dags för mig..

Teo visade sin sämsta sida kan jag lova. Han kunde inte stå still när jag sadlade, stod och skrek hela tiden, började försöka springa ifrån mig (tur att jag har fått "öva" en hel del med stökiga hästar pga Brana).. Jag fick på alla grejer och så ledde jag in honom på volten. Satt upp, ganska ograciös uppsittning men upp kom jag, och så började jag skritta.. Jag ville skritta..Teo ville bocka, skrika, skena iväg, stegra.. Så de första 15-20 minuterna höll vi på med små volter i skritt för att få honom att lyssna på mig och slappna av. I en av hans utbrott råkade min tumme hamna på fel sida av mankammen medan resten av handen hamnade på andra sidan så jag lyckades skada handen rätt rejält. Blå och svullen i skrivande stund.. 

 

Men efter denna lilla debatt så kunde vi börja tölta.. Och vilken TÖLT han bjöd på!! Det var energi till max och massa massa tryck i baken och mycket steg i fram. Berömde massvis och så blev det trav och galopp.. WOW! Jag kan inte annat än att bli superglad.. Vi rullade på så här på fyrkantspåret och volter, jag gjorde inte alltför många övningar utan bara lät honom mata på i tempot så han fick ur sig lite av sin energi.. Peter berättade att Teo var en riktig Prins-avkomma med massa attityd och humör men han sa också det bästa jag kunde få höra: "Du har en väldigt vacker häst som kommer bli en riktigt svår konkurrent i 5-gång." Kan man bli gladare?? 

Efter ca 40 minuters ridning så var både Teo och jag sjöblöta och väldigt nöjda med varandra. Han fick komma ut i gästhagen igen med ett litet fleece-täcke (rosa) och jag intog sittplats vid ridvolten igen för att inspireras av alla andra.

Lektion 2 var han lite lugnare men inte jättelugn. Dock lyssnade han på mig 2 minuter in i lektionen så jag bara stämde av tölten, traven, galoppen och sedan var jag nöjd. Ca 20 minuter lektion men jag vill inte kräva för mycket för tidigt.. 

Jag noterar på den lilla bild mamma tog med sin mobil att jag sitter faktiskt väldigt rakt på min häst, öra-axel-höft, häl i bra linje.. min hand är buren men inte för hög och armbågar intill hästen med böjda armveck.. Det har varit en del kämpande med den där sitsen..

Jag ska fortsätta med det jag gör och rida honom lite mer öppet i tölten tills han blir starkare. 

Nöjd, väldigt trötta så lastade jag in ligisten i transporten där han började med att banka med hovarna direkt och så åkte vi hem..

Väl hemma möttes han av en gnäggande Kjartan men det dög inte för Teo för han började skrika igen.. Nåja, nu är han hemma och ska få ta en paus i några dagar.. Jag behöver få läka också, min tumme går knappt att jobba med.. men det är sånt man får ta ibland när man hanterar lite stökiga hästar.