Jag blir inte ensam i stallet men eftersom det från början var så att isisarna klev ut ur normala kollektivet så har jag stannat kvar utanför kollektivet.
Men ridandet då. Teo och jag kämpar på med tölten och jag kan nog säga att vi töltar numera. Ibland taktrent och ibland grisepass men det är lateral gångart och inte diagonalt.. Formen struntar jag fullständigt i just nu, det är bara takten som gäller.
Vi tränar sent på kvällarna när knappt ingen annan är kvar i stallet, så under paddockens belysning tränar vi på ridvolten. Is, snö, vind, regn, mörker - det struntar vi i - vi tränar på ändå.
Och på tal om det där med att vara utanför kollektivet. Jag har det ganska bra måste jag säga. Jag åker förbi stallet varje morgon då det är den normala väg jag åker till jobbet så då är det ganska enkelt att svänga in där, lägga ut hö i hagarna, rigga lunchagar och sedan släpper ut mina pojkar - de får m a o lunch mitt på dagen av min automat. På eftermiddagen så åker jag förbi igen och då mockar, rider, väger, sköter jag hästarna..
Snart kommer jag ha automat i boxen och då behöver jag inte ens vara på plats för att kvällsfodra. Är det inte underbart med automat-fodringar?!?! Då slipper man alla tider som ska passa, allt gnäll från andra om att det är jobbigt att åka och fodra. Dessutom så får hästarna på tider som är mer anpassade för hästarna och inte för oss.. Jag tycker att automater borde finnas i varenda hage och varenda box.
Mina små automathagar med grindar..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar