Årsredovisning 2016 och Mål 2017

Så här i slutet på året så är det alltid intressant att titta tillbaka på året som gått. Ett tufft år.. 

Ett väldigt tufft år. 

Sorgen har kantat min väg hela första halvåret med min älskade häst, Brana. Jag saknar henne ännu och det smärtar i hjärtat så fort jag tänker på henne.  Brana, som var skadad så länge, jag kämpade i 2 år med att få henne frisk men till slut så insåg både veterinär och jag att nu har vi gjort allt vi kan.. och ingenting verkade fungera.

Så hon fick avsluta sitt liv den 19 juli med mig stående bredvid henne, vid hennes hem, med sin bästa kompis Kjartan bredvid sig och min mamma bredvid mig.. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var verkligen en underbar dag.. Men den blev så tung...så tung, så ensam, så ledsam..

Åhh, Brana min älskade Brana. Jag saknar dig så..

Huset och allt annat hamnade i paus-läge.. Det är inte mycket gjort hemma inte.

Alla träd togs ner i augusti, det var väl ungefär allt jag har gjort hemma.. målat lite innerdörrar också i juli, möblerat om hela gästrummet i september. Nåja, det var väl en del då. Men inte alls så mycket som föregående år men det har sina förklarliga skäl..

Alla träd nere

Brana har tagit mycket energi från mig det senaste året och jag har också lagt ner mycket tid på stallet , hagarna och stallkamraterna..
...som båda flyttade det här året. Första drog någon gång i mars och andra drar i slutet av december. Tråkigt, lite chockartat men det är sånt som händer. Man flyttar ibland..

Hela gänget hästar..Kort men intensivt var det

I slutet av Juli kom min nya häst! Theodór från Eklunda
Kanske lite fort efter Brana men det kändes rätt och även om Brana fortfarande sitter djupt inne i mitt hjärta så börjar även den här svarta krabaten krypa så sakta in där också.. Mitt hjärta är stort och tåligt. . En svart "liten" valack på 4 år.  Vi har gått på en kurs än så länge och försöker hitta varandra.. och tölten..

Lille Teo

Slutade på mitt gamla jobb i augusti och började på mitt nya jobb i september. Mycket nytt men samtidigt mycket gammalt och invant.. Känner mig redan som hemma här.

Mina tankar inför 2017 är:

• att sluta vara så impulsiv. Jag har varit superimpulsiv för att underlätta för mig och andra inom vissa områden men jag tror det varken hjälpte eller stjälpte. Det blev bara kostsamt..
  .
• Jag tänker fortsätta vara med min familj - hjälpa dem, prata med dem, umgås med dem. Det gör mig gott och vad är bättre än familjen? 

• De få men nära vänner jag har.  Ska försöka umgås mer med dem men som en väldigt god vän sa till mig: "Är man goda vänner så vet man att man tänker på varandra, även om man inte kontaktar varandra regelbundet"

• Theodór och jag ska fortsätta på den väg vi har valt - sakta men säkert ska vi hitta varandra och våra gångarter. Tävlandet har jag lagt ner sedan 2013 och jag tror inte jag kommer tävla under 2017 heller - dels för att vi behöver muskelträna och hitta de där långa benen han har men också för att tävlingarna har förändrats så mycket så jag vill låta tävlingarna testas en stund innan jag drar ut på tävlingar, så att domare, funktionärer vänjs in och kanske reglerna ändras igen..

Muskler, Balans, Koordination är vår gemensamma nämnare under 2017.

Ja, så vad ska jag säga om 2016??  

Det har varit ett smärtsamt år med många farväl. Ett år med många utmaningar som har fått mig att se efter hur mycket jag orkar, både fysiskt och psykiskt. 

Och jag har märkt att jag är stark! 

Jag ser fram emot år 2017 med öppet sinne, förhoppningsvis lite klokare också. Jag har insett att världen går inte i bitar bara för att jag inte alltid orkar med att fixa/lösa allt åt mig själv och andra...
 - och det är helt ok..