3 år sedan

För 3 år sedan på dagen var det mitt sista farväl till min pappa, då han lämnade detta jordeliv och fortsatte sin tid någon annanstans. Det var kyrkostund, kista, blommor, släkt och vänner som alla sa farväl till honom. Hans kvarlevor finns nu på en vacker plats vid kyrkans minneslund. Jag tror inte riktigt jag förstod då att han var borta, utan det kändes mer som att han var på resande fot och vi hade en träff med hela släkten. Men så var det förstås inte. Pappa har alltid varit den tysta, ödmjuka, benfasta, kunniga och faktiskt rolig person. Han lärde mig massvis och jag har så många minnen i varenda rum jag är hemmavid. Han har haft ett finger med överallt. Hans arbetspenna finns faktiskt kvar på en av fönsterkarmarna - jag vägrar ta bort den. Av och till brukar jag prata med honom, oftast när jag arbetar med trä. Jag ber om råd, ber om förlåtelse för att jag inte riktigt kan göra lika bra som han gjorde, ber om godkännande. Då och då hör jag även hans ord "B+", Det var ett gemensamt skämt vi hade om att inget arbete är bra nog, det finns alltid utrymme till förbättring och därför kan man inte få A. Det var tydligen något hans gamla lärare sa till honom och det fastnade hos honom och nu har det fastnat hos mig. B+, detta korta ord, detta lilla ord som alltid ger oss en påminnelse om att vi kan alltid göra bättre. Det gäller allt - inte bara med bygget utan allt. Om du har gjort en god gärning, kunde du göra bättre? Om du har sagt något bra till någon, kunde du ha sagt mer? Det är sådant litet ord men ack så stort det kan bli, och även så litet. Tack Pappa för allt du har gjort, allt du har lärt mig. Jag kommer alltid sakna dig!